År: 2015

Det blev en bra jul för mina små killar igår. De var båda väldigt nöjda med sina julklappar, och – framförallt – Mio mådde rätt bra. 5,3 på skalan tror jag att det var mest hela dagen. Jag var väldigt nöjd och mätt när vi åkte hem. Som det ska vara. Och nu, eftersom jag passade på att äta julmat ett par gånger innan jul i år, så är jag mest sugen på fräscha sallader. Köttbullar? Nej tack.
Nu då, ja förutom att jag har mer ekonomi att ordna med som kommer att ta upp väldigt mycket tid, så ska jag passa på att njuta först några dagar. Jag ska läsa instruktionerna till min nya pulsklocka (som jag har haft sen min PT-utbildning slutade), läsa instruktionerna till min kamera (måste lära mig den nu), läsa böcker (både fakta inom träning & hälsa och skönlitteratur) och köra igenom några fotokurser. Eller fotokurser och fotokurser. Jag brukar kolla i Photoshoptidningar och lära mig därifrån. Väldigt bra! Just det – jag ska ju träna också. Jag får ju passa på att träna mycket nu när jag har tid. Jösses, plötsligt var det fullbokat, men ändå av rätt lugna och härliga grejer. Vissa av dem är ju rena ligga-i-soffan-aktiviteter. God fortsättning!
Julafton 2015:

Status här hemma: Ja men han brukar ju som sagt betygsätta sin huvudvärk, och de senaste dagarna har han inte haft lika ont (sen vi ställde om shunten) och därmed varit piggare. Han säger att han är på 5,8 på skalan.
Han följde med till skolavslutningen, och hängde även med klassen en timme på morgonen, men efter det var det uppe på 6,5 igen, bara en liten stund dock.
Men vi gläds ändå åt att det faktiskt är bättre än på länge, just nu när det är julafton. Han kommer att kunna mysa med sina små kusiner och han kommer kunna njuta av julafton. Om det inte blir sämre vill säga, men det tror jag inte. Det har varit så här, ganska konstant nu, i några dagar. Så låt oss hålla tummarna för att det består hela dagen.
Däremot så har det börjat ta ganska hårt på honom mentalt. Han mår rätt dåligt mentalt, och så fort julen är slut så ska jag se till att han får gå och prata med den där barnpsykologen som vi fick gå till en gång när han fick diabetes. Hon var inte orolig för honom och tyckte inte att de behövde ses mer eftersom han mådde bra mentalt. Och det gör han ju när han är frisk, som han var då, men nu behöver han verkligen få ur sig lite.
Imorgon kommer han och Alvin få en extra julklapp av mormor… och det kommer säkert vara väldigt positivt för honom. Men mer om det imorgon… 😉
God Jul!
Alltså… han har fantastiska klasskompisar <3

Och där kom jag tillbaka till lägenheten för sista gången idag… Dagen har bestått av julklappsinhandling på Emporia, sushilunch med Kristina (visserligen i luren, men ändå tillsammans med Kristina), köande i posten (1 timme, men det är så värt det. Får berätta varför på juldagen…), inhandling av julmat tills ikväll och imorgon, inköp av Bingolotter (!) (som barnen gärna vill testa för första gången ikväll. Får se hur länge det roliga varar…), fix med fakturor och ekonomi, lite annat jobb, hämtning av barn, snack med Tina i telefon om diverse skojiga saker, inslagning av sista klapparna, besök av jultomten som visst hade lämnat julkappar med rim utanför dörren. Julklappar som vi skulle öppna idag. Det stod nåt om att det var viktigt att sova gott natten innan jul så att vi imorgon kan ha riktigt kul. Typ. Varsin dunkudde låg i paketen. Vi blev alla väldigt glada över att nu kunna kassera de kuddar som har dun som ibland sticker som synålar in i kinden. Oskönt.
Och nu då… skulle precis lägga mig i tjugo minuter, medan all mat står där och gör sig färdig helt själv i ugnen, och läsa en bok. Men så kom jag på att jag hade en påse kvar i bilen, som jag var tvungen att hämta.
Men nu, nu ska jag alltså inte lämna lägenheten mer idag utan slänga mig i soffan med mina förväntansfulla barn och invänta julafton. Så här ska jag se ut. Hela kvällen.

Jag vägrar att ge nyårslöften i stil med “Jag ska gå ner i vikt”, “Jag ska sluta röka”, “Jag ska bli bättre på att träna” och andra såna där som är dömda att få en att till slut känna sig misslyckad. Det funkar inte. Det har aldrig funkat tidigare så varför skulle det göra det nu?
Jag älskar däremot att fundera ut bra grejer som peppar mig, till skillnad från trycker ner då, som till exempel att jag, 2016, ska bli duktigare på att släppa saker i tid och inte desperat kämpa och klamra mig fast tills jag har gett alldeles för mycket av mig själv. Istället ska jag släppa tidigare, eftersom jag vet att det då finns plats för nytt och fräscht. Det är ett av mina nyårsmål. Inte löfte. Mål.
… to be continued… Jag har fler nyårsmål.

Dagen igår var minst sagt hektisk. Så det var ett bra avslut att sen möta upp Alex på kontoret för att spela in ett väldigt långt poddavsnitt – ett seriöst sådant, som behövde lite tid på sig – och sen dricka bubbel och gå ut på stan. Välbehövligt.
Vi kom på, i sista sekund, att vi båda två var hungriga, så jag tog lite saker i farten där hemma. För att överleva liksom. För att inte svimma av ett glas bubbel.  Alex var väldigt sugen på att skriva till något på Mec's fina tavla…  … men gick och skällde på restaurangen istället, för att det var stängt. Ingen var där men hon skällde på dem ändå.
Sen tog Alex en bild på mig. “Le ett naturligt leende”

Poddavsnittet – ja men det kommer upp nu i mellandagarna. Det blir nog en eller två dagar sent dock…