Dag 3 eftermiddag på sjukhuset

Nope. Här händer det inte så mycket. De har tydligen missat att ha det där förberedande mötet, för att lägga en plan, innan vi kom in. Alltså jag ska förtydliga: Den här veckan har varit den magiska veckan som vi har väntat på. Veckan som vi hela tiden har blivit hänvisade till när vi har fortsatt att tjata om att Mio inte blir bra. Veckan som alla skulle samlas och slå sina kloka huvuden ihop inför. Och sen ge oss en plan. Men de ju hade missat att träffas inför… så nu är vi här, och det händer inte så mycket faktiskt.
Alla på avdelningen (vi ligger på barnneurologen, inte neurokirurgen där man ligger med shuntproblem) är så snälla och försöker se den stora bilden och fundera utanför boxen. Men jag har en stark känsla av att det helt enkelt handlar om shunten. Hans huvudvärk förändras ju när vi ändrar inställning på den, så hur skulle det inte kunna vara det? Nu vill de i alla fall börja om från början. Göra magnetröntgen och så vidare, och så vidare… från scratch. (Men inte den här veckan, för det var ju inte planerat, så det får vi vänta med). Det får de gärna göra men lös först så att han kan få må bra och gå i skolan tack! 
Varför är neurokirurgen den som är minst involverad undrar jag? Jag är med på att det är bra att leta efter annat också, men sannolikheten att det är shuntrelaterat är fortfarande mycket större än att det skulle vara ytterligare nåt nytt.
Jag blir galen! Och vill bara att Mio ska bli frisk. Så här ska det vara:IMG_5915

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *