Dag: 4 april, 2016

Nu är jag där igen. Tog en plöstlig bloggpaus, men ibland blir det bara så. Och har jag gjort den en dag eller två så har jag så mycket att skriva och berätta om att det går överstyr i min hjärna och jag vet inte ens vart jag ska börja. Jättedumt, jag vet. Så nu ska jag göra en lång historia kort då:

Mio

Ja det här är kanske egentligen den stora anledningen till att jag inte har skrivit. FÖR JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT INGENTING HÄNDER. Jag har än en gång skrivit ett brev till läkarna, men känner att jag har tappat hoppet för att de någonsin ska känna 100%-igt engagemang. Det krävs hela tiden att vi ligger på, och det krävs hela tiden att vi själva hittar lösningar, annars händer ingenting. Så just nu är frustrationen STOR. Punkt.

PR with an Edge och NewsHubby

Administrationen kring att lägga ner eller sälja vidare ett bolag är ENORM, så även där är frustrationen stor. Fast saker börjar falla på plats och jag sover gott om nätterna. Hösten var rätt jobbig och skakig med mycket oro men nu börjar saker som sagt falla på plats. Det handlar om att ta beslut. Så fort man tar beslut så blir det bra på ett eller annat sätt. Alltid. Tveksamheten är alltid värst.
Och till det roliga nu då – PR with an Edge – som går så himla bra. Vi har bra (och härliga) kunder, vi har anställt Sanna, som känns som en äkta PR with an Edge-människa, och just nu funderar vi på att åka iväg ett par dygn för en brainstormingresa. Vi är bäst på det vi gör just nu. Men hur länge är vi det? Vi måste titta framåt och se vad vi vill göra härnäst.

PT-Alexandra då?

Jag är fortfarande PT på fredagar och äääälskar det. Dessutom har jag börjat träna med en egen PT – Tobias – som är grymt duktig på styrketräning. Just nu har jag påbörjat ett program för knäböj (benen) som kallas 5-3-1, eller Wendler-metoden. Så sjukt roligt, och benen är helt slut när jag kommer därifrån och har kört knäböj + några assistansövningar. Alltså jag menar verkligen helt slut. Återhämtningstiden i det här programmet är minst 4 dygn, så jag kör det var 5:e dag. Jag har fått en ny passion, och det trodde jag aldrig, men det är faktiskt styrketräningen. Det är ju faktiskt skitkul! Innan tränade jag det mest för att jag ville lära mig mer och för att jag vet att det är bra, men nu… jag tycker verkligen att det är svinkul. Sen kombinerar jag förstås med annat också.
Just det… vi kör ju “Gymma with an Edge” också, dvs. träning med hela gänget. Nästan i alla fall. Alex kommer nog med nästa gång, hon har varit iväg på hemliga videoprojekt. Eller vad det nu är. Det är så hemligt att jag inte ens vet exakt vad det är. Men vi spekulerar. Och tror att vi vet. Men vi kör i alla fall “Gymma with an Edge” på torsdagar. Jag har köpt gymkort på Sats till tjejerna och har sagt att de gärna får gå och träna hur mycket de vill på arbetstid.
Jag, Anni, Sanna

Idag

Idag är jag i Stockholm. Ska iväg på en grej ikväll i ett nytt nätverk som jag är med i. Som första tjej! Bra! Jag ska visa dem vad som har saknats! Och så har jag haft långlunch med Linda och pratat eventuellt samarbete. Älskar att träffa Linda, hon är alltid så närvarande och inspirerande. Fin människa.

Njursten

Just det, i påskveckan åkte jag in en natt på sjukhus också. För njursten. Om det gjorde ont? JAAA det gjorde det. Jag och Alex satt och poddade i bilen och  jag bet ihop för att inte skrika, men till slut – när jag knappt kunde gå, och inte kunde lyfta högerbenet utan att skrika, och jag blev illamående och svimfärdig… ja då åkte vi in till akuten. Alex stoppade om mig med filtar i väntrummet och hämtade min telefonladdare i bilen, sen kunde hon lugnt åka och hämta sina kids. Först jag, sen kidsen 😉 Jag låg inne över natten och eftersom de även misstänkte njurbäckeninfektion så fick jag antibiotika som jag mådde illa av i fem dagar. Blä. Men nu är det över. Ska tillbaka på röntgen i slutet av april men räknar med att allt är bra då. Just det, för stenen försvann under natten. Eller jag kissade ut den alltså. Halleluja.
Det var allt för nu. Nu är jag igång igen. Puh.