Dag: 30 augusti, 2016

Följetongen om att bli hemskickad från sjukhuset: Förlossningen

Jag har ju berättat tidigare om att vi har blivit felaktigt hemskickade från sjukhuset flera gånger. Ena gången var när Mio hade en tumör i ryggen. En annan gång var när jag skulle föda honom:

Mina värkar började komma smygandes klockan 13 på BF-dagen, och jag tyckte att jag jobbade mig igenom de rätt bra hela kvällen och natten. Klockan 5 kände jag att det var dags, så vi åkte in till BB. När vi kom in gjorde de lite undersökningar och skickade sen hem oss med orden: “Vi ses imorgon kväll, då kan ni komma tillbaka”. Och så sa de att jag skulle ta en Alvedon och att vi båda borde sova så att vi kunde vara pigga kvällen efter. “Det kan ta tid att föda barn”. Vi kom hem klockan 6. Jonas somnade – ja men vi tänkte ju att det var bra. Det hade de ju sagt. Klockan 7,00 kände jag att någonting väldigt märkligt hände. Det tryckte och tryckte så jag väckte Jonas och sa att det var nåt konstigt som hände. Samtidigt tänkte jag att jag tydligen var den enda människan på jorden som inte klarade av att föda barn. Den där känslan när det bara tryckte neråt (och krystvärkarna började, det fattade jag ju inte då) var fruktansvärd eftersom jag var hemma och visste att jag skulle gå minst 12 timmar till. Klockan 7,08 ringde vi ambulans. Förlossningen hade liksom startat, och ni som har varit med om det vet vad som händer då. Det blöder. Mycket! Vi hade nära till sjukhuset men ambulansen sneddade över trottoaren i vår vändzon. När vi kom fram sa de till Jonas: Hon föder nu! Och när vi kom in på sjukhuset drog de av mig byxorna, konstaterade att förlossningen hade startat, la en jacka över mina ben och körde in mig i förlossningsrummet. Jonas svimmade, men fick saft och vaknade direkt. Det gick så fort alltihop att Mio inte riktigt hann med. Hjärtljuden blev långsammare och långsammare och när de kopplade elektroder på huvudet (heter det så?) så jag hörde bara hur de sa: “Vi måste ta ut honom med sugklocka NU”. En läkare kom inrusandes och tog ut honom med tång. Efteråt frågade jag varför man kallade de där grillbesticken för sugklocka. Men det blev så bråttom och tack vare att just den här läkaren kunde konsten med tång, så beslutade han att det var snabbast och säkrast att göra så. De hann bara inte informera om det. Klockan 7,28 föddes Mio. Herregud vilken känsla det var. Första barnet. Shit ♥
Han mådde bra när han väl kom ut, men skapade dramatik redan från start.
 

Kommentera (0)

Nope. Hanär inte bättre

Det var bättre i morse, inte helt bra men han ville ändå gå till skolan, så jag trodde att det skulle bli bra. Han gick dit, var till och med med på gympan, lekte med några kompisar efter skolan men kom sen hem ledsen och utslagen klockan fyra. Med jätteont i huvudet. Vi brukar ju använda en skala mellan 1-1o, och nu är det 7 plus att han mår illa. Stackars liten ♥
Jag vet att han tycker att det är extra jobbigt att säga till kompisarna att han är dålig igen. Och det förstår jag verkligen. Det här är så trist 🙁

Kommentera (0)

En snabbis då och då

Nu har jag pratat med alla mina kollegor en och en för att ta tempen och framförallt för att höra vad de gillar mest respektive minst att göra. Och det fina är att vi alla är olika och därmed gillar olika saker. Vi kommer nu att ha ett gemensamt möte allihop där vi tydliggör våra roller och vem som gör vad. Himla bra.
Under de här samtalen har det kommit fram flera bra förslag på förbättringar, och jag tar med mig allihop och tänkte dela med mig med ett av dem, som jag fick idag: Nämligen att vi oftare ska sätta oss ner och prata så här, så blir det liksom enklare att lufta om det skulle vara något som man har på hjärtat. Och det tycker jag är jättebra. Jag älskar rak kommunikation och att man säger istället för går och tänker. Så det klubbade vi direkt. Vi funderade lite på vad vi skulle kalla det. Kvartssamtal låter som lågstadiet… så vi kom på att “Snabbis” blev bra.

Här är de frågor som jag bad att de skulle förbereda innan vi satte oss ner och pratade:

  1. Vilka av dina arbetsuppgifter tycker du är roligast/ mest utvecklande? Rangordna gärna.
  2. Finns det någon uppgift du helst hade sluppit eller gjort mindre av?
  3. Vad kan jag göra för att göra din arbetssituation bättre?
  4. Vad kan du själv göra för att göra din arbetssituation bättre?
  5. Hur kan vi förändra PR with an Edge till det bättre? Andra rutiner? Kontoret? Arbetsplatserna? Andra slags kunder? Andra tider?
  6. Hur är arbetsbelastningen? Hinner du med allt på 8 timmar?
  7. Får du utrymme till att ta a) ansvar? b) vara kreativ? c) hitta på egna projekt i PR with an Edge?

 

Kommentera (0)

Ge höfterna lite kärlek

Om du är en person som sitter mycket, eller om du vill bli starkare i ben och rumpa, ja men då måste du börja stretcha dina höfter. Att sitta vikt hela dagarna, som du ju faktiskt gör om du sitter på en stol, gör att höftböjaren blir fast i ett alldeles för kort läge. Så den behöver sträckas ut.
Jag har gjort som en vana att så ofta som möjligt köra den här övningen, i rörelse – höger, vänster, höger, vänster osv. för att bli mjukare i mina höftleder. Och det har verkligen hjälpt! Jag märker stor skillnad. Först tog det ett tag innan jag märkte nåt, det kändes nästan lite hopplöst, men nu känner jag hur lätt jag kommer ner. Eller lätt är det ju aldrig. Det känns. Det ska kännas. Låt det dra ordentligt.
Armbågen ska sättas ner parallellt med hälen och bakbenet ska vara sträckt rakt bakåt. Kör 30 sek – 1 min om dagen. Om du vill känna skillnad på jobbigt och svinjobbigt så testa att göra det på morgonen vs. kvällen. På morgonen är det förstås som värst.stretcha höfterna

Kommentera (0)

Vilka poddar lyssnar du på?

Jag och Anni ska prata om poddar nästa vecka. Vi ska göra det klockan 8 på morgonen, inför en publik på ca 100 extremt digitalt smarta personer. Och det är ju kul men lite extra spännande eftersom det inte är några noviser direkt. Detta seminare, eller vad vi nu ska kalla det ska vi köra dagen efter att vi har kommit hem från ett event med våra kunder. Klockan ett på natten. Ja alltså vi kommer hem ett på natten, från Göteborg. Det blir spännande. Jag har ju blivit en typ som sover om nätterna.
Hur som helst – vi måste prata ihop oss om vad vi ska prata om. Så nu, först och främst så skulle jag behöva er hjälp. Det vore så himla snällt om ni kunde tala om för mig vilka poddar ni lyssnar på. Och om ni orkar – även tala om varför just de poddarna är bra. Men viktigast av allt: vilka poddar lyssnar ni på. Tack ♥
Själv lyssnar jag på så otroligt många poddar, men jag ska ge några exempel:
Tvillingpodden – för att de är så bjussiga och så 100% sig själva. Älskar dem! Här och här kan ni läsa deras bloggar också.
Josefin & Vanja – samma sak där. De är väldigt mycket sig själva och pratar om många vardagliga och tipsiga saker. Det är ofta jag tar fram min anteckningsapp efter att ha fått en härlig aha-upplevelse. Grymma tjejer som också är otroligt bjussiga. Här hittar ni Josefin när hon inte poddar, och här hittar ni Vanja.
Karriärpodden – den här lyssnar jag alltid på när det är intressanta personer med. Eva, som intervjuar, är samtalsterapeut vilket märks. Väldigt bra intervjuer!
Säker stil – jag gillar att de kommer med väldigt konkreta tips samt att de inte bara pratar mode utan ofta halkar in på relationer och annat.
Styrkebyrån – de är så grymma de här tjejerna! Men de pratar bara om styrketräning, så om man inte gillar det ska man inte lyssna. De går in väldigt djupt och konkret i ett ämne per avsnitt och är duktiga på att prata på ett intressant och välbeskrivande sätt.
På tal om poddar – älskar vårt poddrum och skulle kunna sitta och podda hela dagarna. Jag och Anni har funderingar på en ny podd som behövs… Men mer om det snart.Poddrummet

Kommentera (0)

God morgon ny dag

Jag har ingen aning om ifall barnen mår bättre idag. Troligtvis inte men jag får ju ändå väcka de i tid och förutsätta att det kan vara så. Jag tycker att jag fick gjort mycket igår, trots att jag jobbade hemifrån, men det är ju ändå lite trist när man försakar barnen så. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag dåligt samvete. Men det är ju svårt för mig att bara släppa allt en hel dag så där. Idag ska de vara med Jonas hela dagen, vilket är perfekt eftersom jag har en dag full av möten.
Det är konstigt det här… ju längre tid som Mio har mått bra, desto mer frustrerad blir jag på när han blir dålig igen. Istället för att vara tacksam för att vi fick flera friska månader – han var ju faktiskt frisk ett bra tag i slutet av förra terminen, nästan hela sommaren och så nu ett tag in på den första terminen – så blir jag nu mest uppgiven. Men jag ska ta en dag i taget istället och fokusera på dagen idag, som blir rolig. Inga tider att passa i eftermiddag, ett pass med min PT, en massa roliga möten och sen ett Sh'bam-pass ikväll. Yes! 🙂
Jag går alltid upp 05,30 för att hinna jobba en timme innan barnen vaknar – det är rätt mysigt nu när det är mörkt så att man kan tända ljus. Hösten är lite fin ändå.

Kommentera (0)