Mio var dålig hela dagen ju. Men så blev han bra framåt kvällskvisten. Halleluja. Här är ett ihopklipp från dagen som började med yoga och avslutades med kvällsdopp och rockshow.
https://www.youtube.com/watch?v=PLHckoEVBvc
De flesta tjejer är rädda för att gå upp i vikt och tar i 9 fall av 10 bort grejer i kosten när de börjar träna, medan killar ofta lägger till. Och det är jättedumt, för om man börjar träna styrketräning så vill man ju bygga muskler, eller hur? Risken att man blir stor och bulkig är lika med noll om man är en “amatörmotionär” så det är nånting som vi tjejer oroar oss för i onödan. Men vi vill ju bygga muskler, eller hur? Muskler som gör att vi ser mer vältränade ut, får bättre hållning, mår bättre i rygg, axlar och nacke och dessutom får en högre vilo- och dygnet runt-förbränning.
Och för att bygga muskler så behövs byggstenar – protein. Och nej, vi går inte upp i vikt av protein. Om du har lagt på dig några, eller många extrakilon, så tror jag inte att det är på grund av proteinkällor. Det är sällan kött, kyckling, ägg och sånt som vi överäter utan snarare kakor, pasta, bröd (!), socker och liknande. Så svaret på om man går upp i vikt av protein är Nej! Speciellt inte om du byter ut annat som du äter onödigt mycket av mot protein. Och sen så ska du förstås välja protein med låg fett- och sockerhalt i om du vill gå ner i vikt.
Det är rätt kämpigt att äta sig till allt protein som man behöver om man tränar någorlunda hårt. Man behöver minst 2 gram (vissa säger 2,5 gram) protein per kilo kroppsvikt, vilket i mitt fall innebär 125 gram protein per dygn. Det blir en del, och därför dricker jag proteinpulver varje dag, blandat med kokosmjölk (låg fetthalt). Jag har testat några olika proteinpulver. Bland annat det här, som jag köpte i en butik som jag inte kommer ihåg namnet på:
1 portion innehåller cirka 120 kalorier inklusive kokosmjölken. Inte särskilt mycket alltså. Och så får jag i mig 25 gram protein. Väldigt kostnadseffektivt kalorimässigt.
Det proteinpulvret var dock väldigt dyrt, plus att jag aldrig är på den sidan av stan så att jag passerar den butiken.
Så nu handlar jag på MM Sports istället, eftersom det ligger precis vid mitt gym. Från början köpte jag det här proteinpulvret där, men nu väljer jag det här istället eftersom de säger att det är bättre med isolat. Det ska tydligen vara mer koncentrerat tror jag? Så jag tänker att även om det är lite dyrare så får man ju ändå mer för pengarna. Om det nu är så. Har dålig koll och har inte hunnit sätta mig in i det ordentligt. Kanske nån annan som vet?
Hur som helst, här är några andra bra proteinkällor:
Annars, om man vill tänka mer ekologiskt, så kan man kolla in Welloteket, som Ida Warg driver. Jag ska kolla in där en dag, men har inte hunnit det heller. Jag vet att många gillar märket Holistic, men det är lite dumt att man inte kan se “Nutrition facts” som på min bild ovan. Det är alltid det jag kollar på när jag jämför.
Mio har tyvärr ont i huvudet idag så han har inte badat. På förmiddagen låg han i skuggan på en solstol medan jag roade lillebror med en boll i poolen, men nu på eftermiddagen håller vi oss alla på rummet. Skönast så för honom. Han har ont, men inte hysteriskt ont. 5,5 på skalan säger han. Så jag hoppas att vi kan gå och äta som vanligt och se showen ikväll.
Men nu – soff- och sänghäng ett tag.
Vi har passat på att mäta för att se hur trycket ser ut, och han ligger på -6 till -8 när han sitter upp, och (plus) 3 till 6 när han ligger ner. När han är på 5 mår han bra, och på alla andra tryck är han sämre. Och när det går upp mot 7 och över så mår han lite illa.
Men han är väldigt söt när han är kopplad till den där apparaten. Med mitt hårband för att hålla fast den lilla ringen på huvudet.
Nu har jag det. Jag tror att mina höfter egentligen är ganska ostela och okej, men att vaderna däremot är svinstela. Testa era vader – är de stela? Det är nämligen väldigt vanligt. Om jag stretchar höfterna så drar det i vaderna, och om jag försöker gå ner i split så är det likadant – det drar i vaderna. Och när jag står i hunden (yoga-position) så drar det också. Så från och med nu ska jag börja stretcha dem varje dag. Tänker att jag börjar med den vanliga övningen som man alltid gör. Den där man står intill en vägg (med ansiktet mot väggen) och pressar upp tårna mot väggen. Men i rörelse, så att jag pressar, släpper, pressar, släpper. Kör man dynamiskt så ger det långsiktig effekt. Statisk stretch är mer här och nu.
Yoga på stranden – shit vad härligt! Förutom att det blir lite väl varmt att göra det i solen. Jag gillar solen men tränar helst i skuggan.
Igår kväll gick vi till “stan” och köpte fotbollskläder – en tradition när vi är utomlands tydligen. Ja det är Mio som säger så. Jag vet inte om det är för att lura mig att få köpa eller om han verkligen gillar själva tanken på tradition.
Och sen gick vi och såg showen här på hotellet. Jag älskar all form av musikuppträdande och har lovat mig själv att bli duktigare på att gå på musikaler och även teater i höst. Glömmer liksom alltid bort det. 
Men det är i alla fall två väldigt festliga musikevents jag tänkte gå på i sommar;
Remember the 90's – en festival i parken med typ alla artister från 90-talet. Galet kul. Förstår inte hur det har fått dit alla samtidigt. Det är artister som Gigi D’Agostino, East 17, Vengaboys, Haddaway, Paradisio, Captain Jack, Cappella, Snap!, E-Type, Basic Element, 2 Unlimited, Dr. Alban, Heather Small of M People, Whigfield.
Jag äääälskade Snap och I got the power, och så har jag jobbat tillsammans med Basic Element. Var med på deras turné och körde samt passade lilla bebisen som sångerskan hade. Himla kul period i livet.
Och så Veronica Maggio – På Stockholms stadion, rad 4. Hur kul? Hon är min absolut främsta favvisartist så det kommer bli fantastiskt. Jag såg henne för nåt år sen på Mejeriet i Lund men det var innan nya skivan kom. Och det här känns (och är) större. Och rad 4! Så himla härligt. Jag bokade biljetter så fort de kom ut!
Men nu… till nåt helt annat. Nu ska jag byta om och gå på yoga.
… hängt vid poolen – och medan barnen badade så lyssnade jag på ett avsnitt av Framgångspodden, med Johan Stael Von Holstein. Det fina med honom är att han har ett väldigt stort hjärta och är äkta. Man får säga vad man vill om hans satsningar på 90-talet, men jag känner honom och vet att han har ett stort hjärta. Sånt inspireras jag av. Alltid.
… spelat strandtennis – Oj vad kul det är. Vi passade på i förmiddags medan det var lite molnigt, men nu när solen steker och det så smått börjar närma sig Mallorca-värme (inte riktigt, det är fortfarande inte 30 grader) så är det rätt kämpigt att studsa omkring i sanden.
… gått en promenad i vattenbrynet – Det kan vara nåt av det mysigaste som finns. Somliga av oss hade svårt att hålla sig vid just vattenbrynet. Först gick det bra, och jag lyckades fånga exakt den sekunden som han stod helt stilla, på bild. 
… sen såg det mest ut så här:
Den här killen tog det lite lugnare, så vi gick och pratade om vad som händer om man blir svald av en val. Ja han undrade. Vad händer? Kan man överleva en liten stund? 
… vi har ätit lunch – i vanlig ordning kyckling och en massa sallad, ost, dressing och grönsaker för min del. Och så ett ton melon och ananas till efterrätt. Mums.
Mio hade lågt blodsocker innan lunchen så vi slog till på glass också. Hurra!
…legat själv vid poolen en stund, medan barnen gick upp på rummet – Till alla som är föräldrar – Do I need to say more? L?vely!
Ikväll ska vi äta middag och se show, och imorgon funderar vi på att åka iväg på en båttur eller så ska vi leka på det här stället. Man får hyra flytvästar och så simmar man ut och leker där i 45 minuter. Verkar kul. Och så ska jag gå på ett yoga-pass på morgonen. Det är häääärligt med semester.
Istället för att för att försöka gå ner till den vikt som man hade när man var 23 och inte hade varit gravid och fött barn, eller till den vikt som “idealet” säger så blir man så mycket snyggare om man reser på sig och har en stolt hållning och äger sin kropp. Ja det där måste förstås komma inifrån, det är svårt att fejka, men jag skulle hellre jobba med att röra på mig, äta någorlunda sunt men också osunt ibland (balans!) och sen försöka se mig själv med andra ögon. Och ta bort fokuset från “Jag måste gå ner i vikt”. Det är ett negativt fokus, i alla fall om man har jobbat med det i hela sitt liv.
Och det det egentligen handlar om är hur vi ser på oss själva. Det handlar inte om tjock eller smal, utan mer om ens egen självbild. Det syns i hållningen, kroppsspråket och ögonen. De tre grejerna är en ganska stor del av ens person… Har ni tänkt på det? Mycket större del än själva vikten. Så om man har en stolt hållning, ett kroppsspråk och en blick som säger att man gillar sig själv och helt enkelt äger sin kropp – ja men då blir man snygg. Oavsett. Det handlar bara om en själv!
(Och! Om man ändrar fokus och börjar gilla sin kropp så kommer oftast “rätt” vikt av sig själv så småningom. Utan dieter).
Den här tjejen till exempel, hur snygg är hon? Hon hade lika gärna kunnat utstråla “Jag är tjock”, eftersom hon inte är lika trådsmal som sina modellkollegor. Ni hittar henne på Instagram “iamiskra” . (Tack för tipset Jenny)
Men sen till det sorgliga då… Hon är en så kallad plus size-modell! Så jäkla gammalmodigt och tragiskt att behöva kategorisera. Och btw… Vem tillhör jag då? Jag kan definitivt inte känna igen mig i “vanliga” modeller eftersom de kläder de bär skulle sitta heeelt annorlunda på mig. Så jag gissar att jag då får kolla in plus size-modellerna? Ja men det ska jag faktiskt börja göra. Sååå mycket mer inspiration. Måste bara leta fram dem, men det är säkert enkelt eftersom de är stoppade i ett visst fack ?
På den här bilden, står hon med två “vanliga” modeller, och den är tydligen helt oretuscherad. Kolla under bilden vad hon skriver om att hon blev tillsagd som ung modell att hon behövde bli smalare… och så vidare.
“✨ this raw screen grab (so no retouching or photoshop) from my shoot yesterday @adoreme means so much to me. Thank goodness I've gotten to the place where I don't compare myself to others. ?
From when I started modelling at 13 to around 19 (when I was only about a UK 10 or US 6/8) I would have crumbled inside standing next to these two beautiful women and would have been way too insecure to share a pic like this. ?
Because I hated that my body couldn't be slim. I was told like most of you (from magazines to TV and films) that to be a successful model or women (get the guy, have money, an enviable lifestyle) you had to be slim. ?
And it took me many years to come to terms with the fact I won't have skinny legs or a thigh gap and that's ok. Because this is my body and my beauty is not defined by my size.
I am classed in the fashion industry as plus-size. I could not give a flying F what I'm labelled but I would prefer not to be. The visibility I have (at only a UK14/US12) has many of you questioning well if she's plus-size what am I?❓I would prefer that no one was labelled. I don't believe anyone should be categorised by their size; colour, gender, sexuality or religion.
Isn't that the beauty of humanity that no two people are the same and that therefore makes us special❓?. ?For real this pic has me buzzing I'm so damn proud to be able to model without worrying about diets or trying to be perfect because I'm happy and healthy and that's what's important. I want to be the model I needed to see growing up in the media showing me it's ok to be imperfect and have flaws and be different that's actually what's so beautiful about you. Thank you to all the brands who work towards inclusivity and those celebrating diversity and of course all 2.3 million of you – I wouldn't be here without your support ILY ??✨”
Vi är likadana alla tre. Särskilt jag och Mio tror jag… Vi gillar inte avslut och förändringar som innebär att någon försvinner. Vi har hängt jättemycket med en familj senaste dagarna, och speciellt senaste dygnet. Jag tycker att det är svårt att hitta folk som det verkligen klickar med och som man gillar att hänga med så där mycket på semestern, men de här var så himla trevliga, och det klickade jättebra. Men så åkte de hem igår kväll. Så nu får vi liksom börja om på nåt sätt, med nya rutiner. Alvin har frågat varje dag: “Tror du att vi kommer träffa lilla L? (Deras lilla 1-åring) Lovar du? Är du 100% säker?” Han var så himla förtjust i honom. Ja det var vi nog alla. Vi funderade på att behålla honom här men det kändes som att de ville ha med honom hem ändå. Otur 😉
Eftermiddagsmatch på stranden igår
Ha ha… jag dör! Förstår ni att jag saknar kontoret och mina härliga kollegor? Ja men det är klart ni gör. Både Amanda och Sanna är ju riktiga stjärnor. Jag längtar verkligen tills hösten drar igång igen och vi alla är på plats. Fast ja, jag ska njuta av semestern först☀️ Frågan är hur vi ska få Amanda att stanna kvar hos oss i höst? Några tips på hur man kan locka? Hot? Mutor? Vad funkar bäst?
https://www.youtube.com/watch?v=2kHJ_UjL9yU&feature=youtu.be
Jag skrev igår om att jag inte tycker att det är någon slags smalhets att vilja gå ner i vikt. Tro mig, jag hatar smalhets och det som branschen tillåter visa upp för oss. Vi är matade med att smalt är snyggt och tjockt är fult. Smalt – till och med väldigt smalt, så smalt att de flesta kroppar inte är så naturligt – är liksom defaultläge och alla avvikelser från det är… just avvikelser. Så fort man har mer fett än en pinnsmal tjej utan former så börjar man bli “kraftig” eller “tjock”. Men det är fortfarande inte varje individuell persons fel. Det är många som lider av det här, för vi blir ju faktiskt påverkade. Under hela uppväxten har vi lärt oss att man ska se ut på ett visst sätt och vara i en viss ålder för att vara snygg. Smal, och inte för gammal. Så det är klart att vi påverkas.
Sen finns det en annan sida… många är alldeles för stillasittande och äter för dålig kost och kanske behöver och vill gå ner i vikt. Det måste man ju få göra utan att det ska anses vara dåligt och bidragande till smalhets. Alla måste få vilja gå ner i vikt utan att det ska bedömas av andra. Eller? Jag tycker att det här handlar om två olika saker:
Hur som helst – lång inledning här… men jag har svårt att inte gå igång när det gäller den här frågan. Anledningen till att jag skrev det där inlägget igår, var för att det är den absolut vanligaste frågan jag får som Personlig tränare: “Hur går jag ner i vikt?” Och jag vill inte på något sätt bidra till nån slags smalhets, men tycker inte heller att vi (jag) för den sakens skull ska tassa på tå och vara rädd för ämnet. Folk vill gå ner i vikt. Bland annat. Och det vore löjligt att inte låtsas om det. Att liksom ignorera det.
Så det jag istället vill göra är att bidra på ett sunt sätt. Ett sätt som är fritt från dieter, besatthet, all in-tänk, skuldbeläggande när man “misslyckas” och quick fixes. Helt enkelt ett mer lagom, sunt och bestående sätt. Dessutom vill jag visa hur enkelt det är, om man vill alltså. Det finns inga magiska dieter eller motionsformer som mirakulöst tar bort de där extrakilona, utan vill man – och kan – förändra sig så är det väldigt enkelt att göra det. Jag menar alltså utan nån slags metod. Att det är svårt att gå ner i vikt – det vet jag, men det sitter oftast i huvudet. Och det handlar alltid om hur mycket man stoppar i sig och hur mycket man gör av med. Inget annat. Och nyckeln till att gå ner i vikt är ofta att äta mindre.
Men när det kommer till träning då, hur gör man för att gå ner i vikt?
Det bästa är att träna under så lång tid som möjligt om man vill förbränna fett. Det gör att en timmes powerwalk är bättre än 20 minuters jogging eller högintensivt pass alltså. Om man dessutom bygger muskler så ökar kroppens dygnet runt-förbränning. Så om jag skulle vilja gå ner i vikt hade jag tränat så här:
Jag hade alltså skippat joggingen – om det inte hade varit något som jag verkligen hade älskat – och hellre kört på längre powerwalks. Och om jag inte hade hunnit med dessa pw's så hade jag tagit med ett par joggingskor och hoppat av några hållplatser tidigare eller tagit en halvtimmes promenad på lunchen varje dag. Promenader funkar nämligen också. Vi behöver sätta kroppen i rörelse, det är det viktigaste.
Styrketräning alltså – det bygger muskler och är alltså riktigt bra för dygnet runt-förbränningen. Sen jag lärde mig mer om det, under min PT-utbildning, så har jag också insett hur kul det är. Det handlar om att någon måste visa en hur och vad man ska göra.