Om varför jag bloggar – och vem är ni egentligen?

Det här med att blogga… hela grejen med det – för min del – är tvåvägskommunikationen. Förr, när jag först började blogga år 2005, så var det mycket mer dialog i bloggarna. Jag förstår att man inte orkar kommentera varenda gång som man är inne och läser, det gör jag verkligen (även om jag hade älskat om ni hade gjort det. Det är ju rätt knasigt att sitta här och prata rakt ut i luften och inte få svar), men det hade varit så himla gulligt av er om ni i bara det här inlägget skulle vilja tala om vilka ni är och vad ni gillar i bloggen. Jag läste precis den här artikeln om hur man lyfter sina texter och blev därför inspirerad till att fråga er vilka ni är och vad ni gillar att läsa om. Är det träningsinläggen ni gillar? Inläggen om entreprenörskap? Dagboksinläggen? Barninläggen? Berätta gärna! Förresten, vi kan lägga upp det så här, så blir det enklare för er:
  1. Namn (mest för att jag vill veta om det är kille eller tjej)
  2. Ålder
  3. Stad/ ort (10% kommer från andra länder. Wow! Vilka är ni?)
  4. Vad vill du läsa om i min blogg?

Jag tycker att den här gamla rubriken väldigt tydligt talar om hur jag funkar. Jag brukar försöka göra sånt som jag tycker om att göra och försöker undvika allt annat. Men eftersom jag har flera intressen så får ni gärna hjälpa mig på traven. Vad vill ni läsa helt enkelt?

PS. Tack för att ni är här och läser – det gör inget om ni inte kommenterar. Det får ni göra när ni känner att ni har tid och lust 🙂
 

0 thoughts on “Om varför jag bloggar – och vem är ni egentligen?

  1. Mandy
    24
    Malmö
    Älskar när du blandar högt och lågt, älskar bilder från ditt liv, vardag, jobb (oss!!), älskar mycket bilder, texter om dig och hur du tänker. Det jag ofta scrollar igenom lite snabbare är nog tex event som di gasell -mest för att jag inte var där/är insatt. Men din blogg är bäst, och en av få jag dagligen längtar efter uppdatering på! Pusssss

  2. Hanna, 24, Österbotten, Finland (en av dina utländska läsare här hej!)
    Jag läser gärna barninläggen och dagboksinläggen, entreprenörinläggen är också intressanta!

  3. Emma 37, Veberöd (Skåne)
    Jag inspireras av din blogg pga blandningen:
    Entreprenörinläggen får blodet att pumpa för det går att göra "allt"!
    Barn/mammainläggen skapar lite trygghet hos mig eftersom livet oxå får plats, oavsett upp eller nergång i förutsättningar.
    Dagboksinläggen, alltid skönt med lite vardag.
    Träningsinläggen, är mitt nya yrke så därför inspirerande och roligt att lära sig mer och få nya infallsvinklar.
    Summa sumarum: Tack för en bra blogg och jag gillar helt enkelt helheten ?

  4. Therese, 33, Malmö.
    Läser för att det är en bra mix av ämnen och både inspirerande inlägg men också "på riktigt". Känns som du har fötterna på jorden. Lyssnade alltid på din och Alex podd på tåget innan, fick många blickar ibland när jag satt och skrattade högt för mig själv 🙂

  5. Anna, men undertecknar alltid med En Mölnbobos Liv. Har läst din blogg sen Mio var liten…
    Jag är 41 år och bor utanför Södertälje (i Mölnbo, därav bloggnamnet)
    Jag gillar dina dagboks/barninlägg samt entreprenörinläggen. Jag är tyvärr inte så mycket för träning (även om jag borde).

  6. Hej
    Jag heter Jessica är 37 år och bor i Borås.
    Hittade din blogg idag och jag lägger den direkt till favoriter. 🙂
    Jag har själv en son med shunt och det var anledningen till att jag hittade din blogg idag då jag gjorde lite sökningar.
    Min pojk blir 14 år till sommaren och han har haft sin shunt sedan han var 7 månader gammal. Sedan maj 2016 är det något som är fel. Vid hård fysisk ansträngning blir synen suddig och huvudvärken värre. Sedan några månader tillbaka har han huvudvärk varje dag, låggradig men ändå.
    I Borås vill de bara röntga och röntga vilket de också har gjort. Fick de till slut att skicka en remiss till vår neurolog i Göteborg vilket läkaren glömde!!! göra trots mina påminnelser ett flertal gånger vilket har resulterat i att min pojk har gått tre veckor längre med huvudvärk än han behövt.
    I torsdags fick vi äntligen träffa neurologen som ändrade trycket i shunten. Vi hann inte mer än komma hem förrän en tydlig försämring kom. Mer huvudvärk och trötthet. Läkaren skulle ringa på fredagen och höra hur det hade gått. Klockan 16 hade hon inte ringt men jag lyckades få växeln att koppla mig till läkaren direkt. Hon bad om ursäkt för att hon inte hade ringt och vi fick åka in igen och ställa tillbaka shunten så huvudvärken skulle vara bättre under helgen.
    Imorgon ska hon ringa igen. Tyvärr sa hon före vi åkte hem i fredags att neurokirurgerna inte tror att det är shunten!!!?? Varför det? Kan de inte pröva att ställa om den åt andra hållet?
    Förlåt att det blev så långt, men det kändes bara så skönt på nåt konstigt sätt att skriva till någon som vet vad man talar om.
    Jag är sååå trött och ledsen. Livrädd att inte få någon hjälp.
    Din blogg verkar ha en skön blandning :). Fattar inte hur du kan se så fin och fräsch ut trots allt jobbigt du och dina fina pojkar måste gå igenom. Just nu känner jag mig helt slut. Och då har jag ändå inte alls lika mycket som dig.
    Heja på 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *