Dag: 17 mars, 2017

Hur gör ni med länkar?

Hur tänker ni med länkar? Ja jag ställer alltså frågan till er som bloggar. Om ni skriver om en annan blogg, länkar ni då? Jag kan inte förstå hur man kan skriva om en annan blogg och inte länka. Vad tänker man då? Varför gör man inte det? Man gör ju sina läsare en tjänst om man länkar. För det kan väl inte handla om att man är rädd att folk ska försvinna och inte komma tillbaka? Nån slags ängslighet. Väl? Eller är det så att, kanske speciellt om man är en stor bloggare, att man tänker att “Nähädu, jag tänker inte länka till dig, du får skaffa dina läsare själv”? Jag förstår inte, så förklara gärna. Jag har själv aldrig råkat ut för att någon har skrivit om mig utan att länka (vad jag vet) men jag tycker mig se det titt som tätt och måste erkänna att jag alltid ställer mig frågan om varför. Anledningen till att jag ställer frågan just nu är för att jag såg att Elaine Eksvärd, som jag beundrar starkt på så många sätt (Vilken grym person hon är!!!) och som jag inte alls vill påstå tänker på ovan sätt, det tror jag verkligen inte, skrev ett inlägg där hon refererade till Claudia Galli Concha, utan att länka.
Är det bara jag som förväntar mig att man alltid länkar? Hur tänker ni? 
PS. Podden som vi spelade in igår, den om misslyckanden, den är ute nu. Lyssna gärna. Här

Kommentera (0)

När man är i en svacka

Idag har jag PT-fredag, och jag började dagen med ett eget pass tillsammans med min PT i morse. Just nu har jag en liten svacka i styrketräningen. Tycker att det är lite halvtråkigt, men jag kör liksom på ändå. Jag vet vad det gör för min kropp så jag kommer inte byta ut det mot nån annan träning! Absolut inte.
Det enda skulle vara om jag började med Crossfit istället men jag tror faktiskt inte att jag känner för det. Är fortfarande nojig för skador även om jag vet att alla som håller på med crossfit blir sjukt vältränade på alla sätt. Väldigt atletiska. 
I alla fall… eftersom jag är lite trött på styrketräningen just nu så är jag extra glad över att vi körde ett sånt grymt pass i morse. Jag körde totalt slut på både ben och mage. Och när jag var totalt färdig i benen så körde jag 10 sista knäböj med upphopp. De där hoppen trodde jag aldrig att jag skulle klara, men det är det som är det fina när man tränar med en PT eller med en kompis – man pressar liksom ut det sista, det som man inte trodde att man hade. Och efteråt… herregud, den känslan är fantastisk. Det är verkligen en härlig känsla att känna att musklerna har jobbat. Speciellt när man är i en svacka, då är det extra skönt!
Det här med att vara i en svacka… jag önskar att jag vore en person som hade kunnat köra samma sak år ut och år in, men jag behöver nån slags förändring och förnyelse ibland för att hålla motivationen och inspirationen vid liv. Jag vill inte byta ut saker helt – jag bor till exempel ofta på samma ställen länge, har fortfarande kvar mina barndomsbästisar som mina närmaste vänner, jobbar gärna med Mama Said för alltid, tränar alltid… men det är bara det att jag vill ha förnyelse inom de olika områdena liksom. Så vi får se om jag hittar på nåt nytt inom träningen… som det känns just nu så tror jag att jag kommer köra vidare med styrketräningen och mina basövningar. 
Hur fungerar ni? Gillar ni att köra i samma spår länge eller behöver ni också förnyelse? 
 

Kommentera (0)

Gårdagens bästa – Nu ska vi få ordning på blodsockret

Igår hämtade jag ut Freestyle libre – den där blodsockermätaren som sitter på armen och som man kan ta blodsocker med på en sekund – och jag är sååå lycklig och lättad över det. Men samtiidgt lite nervös. För jag vet ju inte om det kommer funka. Han är ju superallergisk mot det där klistret. 
Vi har testat alla möjliga sorters tejp och plåster under men ingenting har funkat. Så nu kör vi en sån här gasbinda. Snälla, snälla låt det funka nu! Han behöver verkligen det här. Håll tummarna!!! Det finns två scenarios som vi inte vill ska uppstå: 1) att det trillar av (eftersom man egentligen inte ska ha gasbinda under) 2) att han får eksem ändå, trots gasbindan. Håll tummarna som sagt – det här kommer hjälpa hans blodsockernivå.
Den funkar så här, att man skjuter in den där lilla nålen i armen…
… och i Mios fall genom gasbindan.
Sen, för att den ska fästa ordentligt, så tejpar vi ovanpå. Sen ska den sitta där i tio dagar, och istället för att hålla på och trixa med nålar och grejer i hans små sönderstuckna fingertoppar (som numera är stenhårda och väldigt svåra att få blod ifrån) så tar man en fjärrkontroll och för över armen… och får blodsockret på en sekund. 
Äääälskar Freestyle Libre. Men hatar att de från läkemedelsbolaget Abbott vägrar att tala om vad klistret innehåller. När vi var på Hudkliniken så uttryckte de sin frustration över det. Hur är det möjligt? Det gör ju inte att man får särskilt stort förtroende för dem… 
Men hur som helst – håll nu tummarna för att det funkar!!
PS. Natten blev vidrig. Först alldeles för lågt blodsocker, och sen när jag hade väckt honom och proppat i honom socker och flingor, så tog det ett tag innan han fick världens rekyl (=när blodsockret totaltstegrar pga. för mycket socker/ kolhydrater) Det är det här med balans som man vill uppnå och som är så svårt. Så natten var minst sagt hackig. TACK gode gud att han hade Freestyle libren på armen – annars hade varje gång inneburit 5-6 minuters pillande istället för nu när det bara tar ett par sekunder.
PS 2. “Uppsägning” innebär inte att jag skulle säga upp mig som mamma till en diabetiker utan att jag skulle säga upp min lägenhet för ett tag sen. 

Kommentera (0)