Status på Mio är… tyvärr ganska dålig. Han vaknar varje morgon och gör ett försök att gå upp och gå till skolan. Han vaknar inte med huvudvärken men så fort han börjar röra sig – och ju mer han rör sig – så får han ont. Det dunkar i halva huvudet, precis som det alltid har gjort, och ingenting verkar ha förändrats efter operationen. Som vanligt. Det är så hopplöst… det känns som att det aldrig blir bra. Men det fina den här gången är att vi nu har en plan, en plan om att åka till Tyskland!!! Och det tack vare alla ni härliga, underbara, fina, fantastiska människor som har samlat ihop hela 300,000 kronor ♡
Jag kan, som jag har sagt flera gånger tidigare, inte beskriva hur fint vi tycker att det är och hur tacksamma vi är. Och nu… när vi återigen står här och stampar på samma ruta så har vi äntligen möjlighet att göra någonting. Jag har mailat Tyskland (hela den låååånga storyn) och inväntar nu svar på när vi kan få komma dit. Jag håller tummarna hårt för att vi får svar snart och att de kan boka in oss relativt snabbt. (Tror dock att det är ett par månaders väntetid, men det gör ingenting… vi har ju redan väntat i snart sju år så ett par månader är lugnt). Min nästa fråga, när jag får svar, kommer vara om det är viktigt att han mår dåligt just när vi är där. För det vet vi ju aldrig. Vi vet ju aldrig från en dag till en annan… det enda vi vet är att just nu är han dålig varje dag…
Men återigen – TACK för att ni har gjort det här möjligt ♡
Så här ska han ju må, min lille plutt ❤️
Sååå underbart att ni kan åka iväg, önskar er all lycka <3 <3 Kram Jessica
vad händer? Längesedan du uppdaterade. Hoppas allt är bra!
Jag har varit alldeles för dålig på att blogga bara. Tack för omtanken 🙂 <3