Vi var hos läkaren idag, jag och Mio. Hos neurokirurgen. Och vi gjorde inte så mycket mer än pratade (det var ett återbesök), berättade att det inte är bättre och så vidare, och så vidare, och så vidare. Som alltid. Det jag skriver nu skulle kunna vara en identisk kopia av ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sen. För det är som det alltid har varit tyvärr 🙁
Men… som jag har sagt flera gånger tidigare – den här gången är det ändå skillnad eftersom vi vet att vi snart ska till Tyskland. Läkaren frågade om vi ville att han skulle skriva nåt till det tyska sjukhuset. Eeh, JA TACK! Det känns så mycket smidigare om de i Tyskland kan få lite försprång. Så vi ska få ett brev hemskickat där han beskriver det som är relevant, och jag ringde också idag och beställde journaler och röntgenbilder. Allt börjar falla på sin plats inför resan. Nu hoppas vi bara, så innerligt, att resan kommer ge oss ett svar och nån slags början till en lösning…
