Det är så svårt det här med att ha ett sjukt barn. Å ena sidan så vill man liksom bara stänga in sig och sitta och krama om honom hela dagarna, men sen, å andra sidan, så måste ju livet fortsätta liksom. Dels för att jag ju faktiskt har ett företag att sköta med allt vad det innebär och dels för att ett barn aldrig bara lägger sig ner och ger upp. Tur är väl det. Så vardagen pågår liksom som hos alla andra. Nästan i alla fall. Det som skiljer oss från andra, förutom oron och handikappet att inte kunna hitta på så mycket utanför hemmet, är att det är ständiga frågor (tjat) till Mio: Hur mår du nu? Är du bättre eller sämre? Mår du fortfarande illa? Har du mer eller mindre ont i huvudet? Och så vidare…
Han är lite trött på mina frågor tror jag… 😉
Och så det där eviga pusslandet. Jag vill inte att han ska vara ensam för länge om han är dålig, men samtidigt så måste jag jobba också. Ibland önskar jag att jag hade sluppit det och bara kunde gå hemma utan några som helst åtaganden förutom att sköta om mina barn. Vad skönt det hade varit. När det kommer till kritan så är ju det det enda som betyder nåt… Hälsan och att man får vara tillsammans.
Och på tal om det då… Nu ska jag till kontoret och ha en workshop kring vår podcastutbildning som vi ska ha nästa vecka. Men det blir bra! Jag är rätt duktig på att fokusera på det jag ska göra och försöka “skjuta” det andra åt sidan en stund. Men oj vad det tar energi. Men slut pratat om mig nu… Hur mår ni?
Alltså det är din blogg så vill du bara skriva om det jobbiga så är det helt okej. Din blogg, dina regler liksom. 🙂 Men för att svara på din fråga så mår jag bra. Sjukt stressad över allt jag måste läsa in dock. Så måste verkligen slita mig från datorn och fortsätta läsa nästa kapitel om knän. Riktigt spännande egentligen men disciplinen kan bli bättre.
Jag kan inte ens föreställa mig din oro. Måste vara fruktansvärt.
Jag mår inte bra idag. Fick feber och huvudvärk igår kväll så här sovit ca 15 timmar nu. Men det går ju över. Man får vara glad över att det är lätta sjukdomar som kommer och går.
Usch vad trist 🙁 Krya på dig! Ja den där oron alltså… Blä!!! 🙁