Puh! Äntligen hemma, och helst slut, efter en låång dag av först utbildning och sen möte på kontoret. Men det har varit en härlig dag. Jag älskar verkligen att utbilda 🙂
Hur som helst, en helt annan sak nu… Jag kommer ihåg när jag tog beslutet att jag skulle lämna Foap, den startup som jag hade startat tillsammans med en medgrundare som jag sen inte kom överens med. Vi hade tagit in stora summor kapital, så jag kände att det liksom inte GICK att avsluta även om jag mådde väldigt dåligt av den ambivalenta stämningen, med de enormt många humörsvängningar, som rådde innanför kontorets fyra väggar.
Och så plöstligt en dag, från ingenstans, efter att jag återigen hade fått mig en utskällning så bestämde jag mig för att sluta. För mig kom det helt plötsligt, men jag insåg i efterhand att jag nog, undermedvetet, hade marinerat det under en lång tid ändå. Funkar ni också så? Att det liksom plötsligt har gått ALLDELES för långt och att ni egentligen borde ha gjort något mycket tidigare?
I förra veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med” pratar jag och Linda om det faktum att hon har beslutat sig för att avgå som VD från Influencers of Sweden, och hon berättar om bakgrunden till det och varför hon till slut tog det här beslutet att lämna sin bebis.
Jag berättar också om hur det går med mitt bokskrivande, och även om ni redan vet det så tycker jag att ni ska lyssna. Här finns det senaste avsnittet.
Har ni några önskemål om vad vi ska prata om, säg gärna till.
Jag var mer så innan, men har med åldern (?) kommit till insikt att det inte funkar och att jag måste ta ansvar för mitt eget liv och säga ifrån på ett tidigare stadium. Nu har jag hamnat i en sån situation och ganska direkt gick jag igenom mina alternativ och fattade beslut om framtiden. Så skönt att komma till den sortens insikt! Tror också, att åtminstone jag själv, inte visar min bästa sia när jag hamnar i den typen av situationer, vilket gör att det faktiskt blir bättre för alla i slutändan 🙂
Väldigt bra! Och som du säger skönt för alla ju 🙂