Just nu är jag ju i Stockholm… och det är så himla nyttigt för mig att resa iväg ibland och få perspektiv på saker. En sak som jag ofta tänker på är hur tacksam jag faktiskt är över mina små killar. Jag känner verkligen att jag inte ska ta dem för givet – både för att det är och har varit mycket oro kring Mio och hans sjukdomar och för att de faktiskt börjar bli stora.
Det var så himla mysigt i lördags när vi hade en spelfri dag, och nu har vi äntligen kommit på en grej som passar oss allihop och som vi kan göra när Mio inte riktigt orkar gå ut men ändå är pigg nog att hitta på nåt här hemma. Baka! Alvin tycker att de flesta spel suger – om han förlorar, och det händer så klart ibland – så vi tycker inte att det är jättekul med spel längre. Ja eller egentligen så är båda två väldigt dåliga förlorare faktiskt.
Så det vi gjorde istället var alltså att baka.
Vi bakade cupcakes och det var faktiskt första gången vi gjorde det. Det roliga var att hela grejen med att hitta recept och sen åka och handla blev en aktivitet i sig. Och den varade ju ganska länge.
Bara att hitta formar var ett jätteprojekt. Vilken färg skulle vi ha?
Och sen när vi kom hem så bakades det hej vilt.
De hjälptes åt med det roliga och jag gjorde det tråkiga (diska undan och torka av och sånt). Life as an adult.
Först in i ugnen med själva muffinsen…
… och sen dekorerades det.
Alvins – till höger – är väldigt typiska för Alvin, och Mios – till vänster – är väldigt typiska för Mio.
Alvins poäng när han smakade dem var 9 av 10 och Mios var 7,5. Oklart varför de “bara” för 7,5 av honom. Själv har jag inte smakat eftersom det bara blev sex stycken. Men jag älskar verkligen såna här familjemysdagar så det var värt det ändå.
Det är ju så roligt att baka tillsammans! Killarna och jag gjorde det mycket när de var mindre. Minns en sommar som var väldigt regnig då vi passade på att baka. Tittade ut en morgon och konstaterade att det regnade den dagen också. -"Ja, bakdag!" ropade båda killarna. 🙂