Dag: 27 juni, 2018

Landat första semesterdagen

God morgon! Vi har landat i Småland där vi ska tillbringa våra första dagar på semestern. Vi är här för att fira min lillasyster som fyller år på fredag, så vi är många i familjen som är samlade. Första dagarna kommer jag behöva ta några timmar om dagen till jobb, men sen – nästa vecka – så tänker jag att jag ska vara så gott som helt ledig. Jag VET hur viktigt det är med återhämtning och tror inte alls att jag är nån slags supermänniska som bara kan köra på i det oändliga. Och jag VET också att ingen förväntar sig att jag ska jobba när jag är ledig. Men det handlar inte om det. Om jag inte fakturerar kunderna så får vi inte in pengar på kontot, om jag inte betalar ut löner så blir mina kollegor säkert lite ledsna, om jag inte jobbar 4 timmar om dagen för vår kund så måste jag dra ner på antal timmar den här veckan vilket innebär att vi inte levererar som utlovat och att vi därmed inte kan ta betalt. Ja men ni fattar, jag gör inte det här för att någon ANNAN förväntar sig eller tycker utan för att jag helt enkelt måste. Det finns en del saker som helt enkelt måste göras. Men som sagt, jag hoppas att nästa vecka blir exakt noll jobb. 
Hur som helst, vi har alltså landat här i Småland i ett hus med världens finaste utsikt. Här ser ni huset från vattnet.
Jag och killarna tog direkt en badtur med båten när vi kom fram, och det visade sig att Alviin var grym på att ro. Mina älskade små killar. Det är så synd att de inte har det här lantlivet och sjölivet så ofta, så som jag hade när jag var liten. Vi var alltid i mormor och morfars stuga hela somrarna, och jag och min kusin var vana vid att sticka ut med båten själva på kvällarna. Mina små stadsbor har inte riktigt den vanan… 
Mio panikade rätt mycket över flugorna i början (Det var faktiskt extremt många när vi kom) men har vant sig vid lantlivet nu tror jag. Han däckade rätt tidigt igår kväll på grund av huvudvärk.
Så jag och Alvin tog en fisketur sent på kvällen, precis när solen skulle gå ner. Det blev bara en kort runda, men han hann så klart få en fisk min lilla kille. När vi tog upp den började han nästan gråta för att det var synd om den, men det var lugnt när jag slängde i den igen. Ja, jag slänger i fiskarna igen så länge de inte är för skadade av kroken. Så länge det är såna små fiskar som inte går att äta är det ju onödigt att bara döda dem. 
Nu ska vi åka till Astrid Lindgrens värld. Jag vet inte hur roade mina killar kommer att vara över det men tänker att det ändå kan vara mysigt och lite kul att vara där med småkusinerna. Har ni varit där? Kommer mina stora killar “stå ut”?
 
 

Kommentera (30)