Månad: augusti 2018

Jag ska vara moderator igen!

Jaaa! Jag ska vara moderator på Internet i fokus igen, och jag är så himla glad över det.
Jag ÄLSKAR att vara moderator där eftersom det är så himla intressanta ämnen. Det kan vara allt från hur man annonserar på Facebook till hur man jobbar med influencer marketing globalt. Ja men allt digitalt liksom. Och så tycker jag att det är så kul att träffa alla de där personerna och fråga ut de lite kring deras resor eller kompetenser. En annan roligt grej med att vara moderator är att det inte är så himla mycket förberedelser i form av att skriva tal och så, men att man istället är 110% närvarande där och då. Sånt gillar jag. Jag får så mycket energi av att stå på scenen och älskar att fråga ut människor.
Så jag är glad att jag för femte gången i rad får förtroendet, och äran, att vara moderator.
Kommer ni?
Det är den 24 oktober på Scandic Triangeln (ny lokal minsann) här i Malmö. Centralt och bra för er som kommer med buss eller tåg från nån annanstans. 

Kommentera (0)

Nu ska jag bli en sån där seg, envis jävel

Hörni, jag kom på en sak… Ja det här är i och för sig inget nytt – vi har haft TUSENTALS olika strategier genom åren, Mio har ju ändå varit sjuk sen han var liten – men nu ska jag verkligen försöka gå på den här linjen: Jag ska vara sådär jobbigt envis och aldrig ge mig. Visst, jag HAR provat det tidigare, tro mig. Jag har liksom bestämt mig inför t ex ett telefonsamtal med läkaren att NU ska jag inte ge mig förrän jag får ett svar på hur de tycker att vi ska göra, eller förrän de hjälper mig med att gå vidare och få en second opinion. Ja jag HAR verkligen försökt, och det har vissa gånger resulterat i en timmes långa telefonsamtal. Utan resultat. 
Det som inte är okej nu är att han mestadels är väldigt dålig, men att de liksom inte gör mer. Eller jo, vissa läkare gör hur mycket som helst, men just neurokirurgen verkar ha gett upp. Det känns som att de har gett upp sökandet och tycker att det blir bra för honom att komma till smärtenheten. Medan vi tycker att om vi ska acceptera att han ska till smärtenheten (där man alltså får lära sig att hantera sin smärta) så vill vi antingen att de fortsätter att utreda honom samtidigt, eller att de tar på sig ansvaret och säger “Vi ger upp, han får leva med den där huvudvärken och det där dåliga måendet”. Men det gör de inte. Inget av det… Det är till och med svårt att få läkarintyg ibland. Ja alltså längre läkarintyg som gör att han får hjälp från skolan. Och det är verkligen inte ok.
Häromdagen när vi pressade honom – vi “tvingade” ju iväg honom till besöket på diabetesmottagningen – så såg vi hur det gick. Han svimmade två gånger och kräktes ner hela rummet. Ja men ni fattar. Det här är INTE ok längre. Neurokirugen borde verkligen ha velat se honom eller rönta huvudet och shunten.
Så nu ska jag bli en sån där jobbig jävel som skriver hela tiden – telefonsamtal funkar inte – och talar om hur läget är och be om svar på hur vi ska göra. Så fort det är nerskrivet och skickat till flera avdelningar så blir det liksom mer… verkligt för dem tror jag. Då blir det svårt att göra ingenting, och att gå till smärtenheten är inte nog för oss. Det KAN inte vara att så att det här är någonting som han ska lära sig att leva med. Han har för mycket smärta för det, och när vi pressar honom att göra det ändå så svimmar han. Hur tydliga symtom ska han behöva ha min lilla älskling? ♡
Jag köpte en dagbok igår och kommer att skriva i den varje morgon – det vill säga hur dagen var igår. Det är nämligen så att när han är sjuk hela tiden så blir allt bara en grötig röra och det är svårt att komma ihåg hur det var för en vecka sen. Det här blir väldigt konkret!
Och i detta nu så ska jag sticka iväg och köpa frimärke och posta ett brev till den läkare som ska samordna alla olika inblandade. Vi är inte nöjda som ni säkert förstår. Hallå… det här har pågått i 8 år nu och det har alltid försökts att “normalisera” saker tills han har fått en diagnos. Och i höstas hade de normaliserat nog – då drog vi ju till Tyskland och där upptäcktes en nya diagnos som ni ju vet. Men så kan vi inte hålla på varenda gång… Nej jag ska bli så där tjatig, seg – men fortfarande en trevlig person – och bestämd. Det gäller bara att jag måste ha tid till det, för det kan jag lova er… det tar tiiiid!
Förresten… det finns sååå många härliga och empatiska läkare och (framförallt) sjuksköterskor och undersköterskor som tar så väl hand om Mio… det är neurokirurgen och neurologen i Lund som vi har tappat en del förtroende för. Det som hände i torsdags känns extremt ansvarslöst… OM det hade varit fel på shunten då? Usch, jag vågar inte tänka tanken. Nu var det ju förmodligen inte det, MEN DET KUNDE DE JU INTE VETA där och då – över telefon! 

Kommentera (48)

Var det bara lite värme som krävdes?

Hörni, är det bara jag eller är det så att hela Sverige har stannat upp den här sommaren och faktiskt tagit ledigt? Jag har sett egenföretagare checka ut helt och hållet, små webbutiker stanna upp och inte ens skicka iväg produkter, poddare som har haft sommaruppehåll, bloggare som har sänkt ambitionsnivån nåt enormt… och så vidare. Upplever ni också att folk har varit extra mycket lediga och njutit extra mycket i år? 
Har vi det fantastiska vädret att tacka för det? Det känns som att det har varit en enorm skillnad i år mot andra år. Folk har som sagt varit lediga och kommit med så himla många bra insikter tack vare det. Så fint ju! Var det bara det här som behövdes? Vi behöver kanske lite mer värme än en, två veckor om året – för att hinna tina från de långa och mörka vintrarna liksom. För att hinna sänka axlarna och slappna av. Ja jag vet inte men jag tycker att det känns som en väldigt lång och soft sommar för många, och jag älskar det!☀️Jag älskar, som ni säkert vet vid det här laget, mina projekt och att jobba – men det finns också så mycket annat här i livet, eller hur? ?

 

Kommentera (16)

Höstlistan – i vår podd

Hej alla fina! Visst kan vi väl säga att hösten har kommit igång nu va? Jag är i alla fall superpeppad på att kavla upp ärmarna och köra. Fast med balans. Köra när jag är på jobbet, och vara ledig på kvällar och helger. Bra va? Jag älskar när hösten drar igång och tycker att det är precis lika mycket nystart som nyår, är det inte så? I veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med?” så pratar jag och Linda om hösten.
Och vi går igenom våra höstlistor, det vill säga våra planer för hösten. Min lista är både väldigt konkret och lite flummig. Konkret som i att vi ska sälja mer, göra klart affärsplanen och så vidare, och så flummig i att jag ska umgås med med mina vänner, jobba mindre på kvällar och helger, vara iväg på fler upplevelser och så vidare. Äsch, det är bättre att ni går in och lyssnar! Här

Kommentera (0)

Hemma!

Vi är hemma! Vi kom hem igår kväll och istället för en ledig helg och AW, som det var planerat för min del, så blev det myskväll med barnen. Så skönt efter en sån här grej även om jag tidigare i veckan var så pepp på egentid och AW ♡
Vi vet inte vad som gjorde att Mio svimmade men han HAR ju väldigt ont i huvudet så det är ju förmodligen kopplat till det eftersom det inte fanns några direkta oroväckande provsvar att gå på. Det var nåt med sköldkörteln som inte var riktigt bra, så det fick han ta om. Man kan tydligen få en inflammerad sköldkörtel när man har diabetes. Ingen aning om vad det innebär i såna fall, men vi får i alla fall svar på det om en vecka. Här på barnavdelningen i Malmö är de helt fantastiska, och han diabetes-och-endokrinläkarna likaså. Däremot är jag mer besviken på neurokirurgen som verkar ha gett upp Mio på nåt sätt. För när läkarna härifrån barnavdelningen i Malmö ringer dit och talar om vad som har hänt, och frågar om vi inte borde röntga shunten så säger de att “Nä, det har varit så stabilt ett år nu så det är ingen idé” WHAT?!?! Stabilt i ett år?!? Vart har våra ord gått in? Vi har liksom suttit i möte med både skola och sjukhus för att huvudvärken aldrig går över. Förlåt, men vilken jäkla tamhet! ?
Att inte ens titta på en shuntpatient som svimmar och kräks av huvudvärk, med argumentet att det har varit stabilt är så sjukt av två anledningar: 1) Han har en shunt! Och svimningar och kräkningar kan vara tecken på att det är något allvarligt fel. Även om de inte har hittat det tidigare så kan de INTE luta sig tillbaka på historik och ha det som argument. 2) Han har INTE varit stabil senaste året utan legat i en säng 90 % av tiden.
Jag är (tyvärr) en person som ofta låter folk hålla på lite hur som helst utan att jag säger något, men det har jag bestämt mig för, för ett tag sen, att sluta med. Jag kommer aldrig att hämnas eller göra saker i ilska, men om någon beter sig på ett dåligt, sjukt, stört (Japp, det händer tyvärr rätt ofta), orättvist eller ignorant sätt mot mig eller barnen så kommer jag säga det. Jag kommer inte längre att vara den tysta, medgörliga och behagligt enkla personen om inte folk är snälla och sunda mot mig. Som sagt… mycket viktigt är att jag inte kommer göra något i ilska, men det finns inte någon anledning att jag ska behöva ta sjuka grejer på mina axlar utan att få säga något. Och det är faktiskt väldigt skönt och befriande. För ju mer jag inte tar det och håller det i det tysta, desto mer kommer jag slippa det. 
I det här fallet så innebär det att jag först och främst inte är rädd att skriva det i bloggen (obviously) och sen att jag har skrivit till verksamhetschefen att jag inte tycker att det är okej det som (inte) hände. 
Jag har så klart inte fått svar än, men det kommer säkert snart. Mitt mail var självklart vänligt och respektfullt men med ett tydligt budskap att jag, och vi, inte tycker att det är okej och att vi har tappat förtroendet för dem. 
En annan sak… som däremot är så himla bra… det är att jag har den här tjejen vid min sida. Ja för hon är ju anställd som någon slags “assistent” till mig (Gillar inte det ordet, det känns så nedlåtande och det är det absolut inte för HJÄLP vad hon är grym och tar tag i saker och avlastar mig!), och nu när vi har legat inlagda så har ju saker kunnat rulla på ändå. Jag hade ett telefonmöte igår morse, och jobbar en del med en kunds Facebook-sida (som är väldigt aktiv), men det fina är att jag också har Johanna som samtidigt klipper videos, sammanställer ekonomin och fixar och har sig. Vilken lättnad det är! Jag är såå glad och tacksam över det ♡
Och det är SJÄLVKLART så att Mandy och Anni också hjälper till med det de kan, men de är ju totalt fullbokade av sina kunder och det vore synd att begära att de även skulle jobba på nätterna. ♡

Kommentera (0)

Det är upp och ner i måendet

God morgon! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga… det går upp och ner här, precis som det har gjort hemma sen i måndags. Ofta är han rätt hängig, men sen kan han plötsligt må lite bättre för en stund, le och skratta och sitta upp. Sen är det som att, på bara ett par sekunder, allt förändras. Jag ser det i blicken på honom, och i hans minspel. Sen kommer det… han trycker själv på knappen på sängfjärrkontrollen för att sänka huvuddelen. Han får mer ont i huvudet och känner sig konstig och slö i kroppen. Och så säger han “Jag mår sämre” och lägger sig ner och vilar. Eller somnar, som han har gjort nu. 
Vi var uppe och åt frukost tillsammans tidigt i morse och då mådde han ganska okej. Och nu när han ligger och sover, och vi väntar på ronden, så passade det utmärkt tajmat för mig att ha telefonmöte, som var planerat sen tidigare, med våra kunder. 
Jag tycker att det är såå lyxigt att bli bjuden på frukostbuffé och blev lite sugen att åka och bo på hotell med barnen nån helg snart. Bara Mio blir lite bättre först…
Nu väntar vi på att de ska gå ronden… så får vi se. Jag har ingen aning… och det tror jag inte att läkarna heller har just nu. 

Kommentera (16)

Mio är inlagd ♡

Mitt lilla hjärta… I morse var Mio på rutinbesök på diabetesmottagningen, och eftersom jag hade ringt tidigare i veckan och sagt att han var väldigt dålig så kom en läkare dit och skulle titta på honom. Vanligtvis är det bara en sjuksköterska med.
Nu var det ju väldigt bra att han var på rätt ställe men oj vad det kom oväntat ändå… Och oj vad jag tyckte att det var jobbigt när Jonas, som var där med honom, ringde och berättade. Mio svimmade mitt framför läkaren! Två gånger! Och kräktes ner halva rummet. Jag var på möte hos våra kunder och fick så ont i magen att jag knappt kommer ihåg vad jag sa. Men jag åkte därifrån i alla fall. Satte mig i en taxi och åkte direkt till sjukhuset. Det är så sjukt när sånt här händer… det är inte det att jag inte tror att han klarar sig med sin pappa och med en massa sjukvårdspersonal omkring sig, men jag MÅSTE bara dit. DIREKT! Fy fasiken vad det gör ont i magen tills jag kommer fram. Och det gjorde jag ju väldigt snabbt (Tack Malmö för att allt ligger 10 min ifrån…) så det var lugnt. När jag kom dit så var Mio väldigt pigg och glad, men låg ner, men sen efter nån timme så blev han trött och hängig igen och somnade. 
Vi var ju på en dagvårdsavdelning, men fick veta att vi skulle bli inlagda, så vi fick efter ett par timmar komma till den riktiga avdelningen där vi nu ligger. Jonas har precis åkt och hämtat Alvin. De ska på MFF-match och sen kommer de hit med lite kläder och grejer till mig. Och jag och Mio – ja vi stannar här. Mitt älskade lilla hjärta. Vi vet inte vad som är fel men de har sexdubblat kortisol-dosen för säkerhets skull. Givetvis har de tagit prover och så, men än så länge har de inte hittat något som har felat. Infektionsvärdena är bra… Jag har en sån där innerst-inne-känsla att det har med kortisolet att göra, men jag vet inte… Nu får han ligga här, i alla fall i ett dygn, och sen får vi se… 
 

Kommentera (135)

En härlig dag – fast med en grå gammal disktrasa över

God morgon! Med risk för att låta klämkäckt peppig nu så måste jag ändå säga att jag älskar min vardag, både jobbet och fritiden. Jag har världens bästa jobb, som jag ju har skapat själv, och jag har världens gosigaste små barn och de allra finaste vännerna. Det mesta är ju bara tippetopp-bra! Förutom en sak… och det är så klart Mios sjukdomar. Att han aldrig ska få må bra, mitt lilla hjärta?❤️
Igår var egentligen en toppendag på alla sätt, men så hade den en sorgekant runt sig eftersom Mio just nu mår väldigt dåligt. Han har mer eller mindre legat i sängen i tre dagar stackarn och som tur är så fick vi snabbt tid hos en av hans läkare (Ja för när man har fler diagnoser så har man ju heeelt olika läkare till de olika sjukdomarna, och problemet är att vi själva sällan vet vad som tillhör vad. Hur ska vi veta det liksom?) så vi ska dit nu kl 8 på morgonen. 
Men i övrigt så var dagen alldeles perfekt. Den började med att vi, jag och Johanna, jobbade hos våra kunder. Det gör vi varje förmiddag. Och sen promenerade vi till kontoret för att luncha med Mandy. På eftermiddagen klipptes det poddar, jag gjorde annonser, vi hade telefonmöte, det klipptes videos och så vidare. 
Sen kom vi till den där härliga frihetsdelen av dagen. Den som jag älskar! Eftersom jag har barnen väldigt mycket så är det en alldeles extra härlig känsla när jag är barnledig och inte har några planer. Jag promenerade en bit när jag skulle hem, det var ju så varmt och skönt, och tog sen bussen. 
På vägen hem stack jag in på Seven Eleven och köpte en sallad. Thank god för den smidigheten. #ungkarl
Även om jag är lat när det kommer till matlagning så gillar jag dock att duka ordentligt… eller ordentligt och ordentligt, det enda ordentliga är väl att jag alltid lyxar till det med servetter ?
Fick med mig en Metro från bussen och läste den medan jag åt…
Lyxade till det ännu mer med efterrätt också. Mums.
Såg spår av Mio… För er som inte har koll på diabetes så förstår ni nog inte så mycket, men vi har fört dagbok i tre dagar för att räkna kolhydrater och hålla koll på insulindoser.
Så fort jag kommer hem SLÄNGER jag av mig kläderna (men passade på att ta en bild på mig själv när jag fortfarande var anständigt klädd innan jag gjorde det igår)…

… för helt ärligt – HUR SITTER MAN I EN SOFFA OCH MYSER NER SIG OM MAN HAR JEANS? VEM är det som gör det? Haha… jag dömer ingen – innerst inne önskar jag nog att jag hade kunnat sitta där och vara lite snygg i vanliga kläder, men det går inte. Jag måste ha nåt skönt på mig. Annars sitter jag typ så här… som att jag har en pinne i ryggen. 
Men det gjorde jag alltså inte igår. Heller. Jag hoppade snabbt i mjukisar och satte mig skööönt i soffan. Enda (stora) felet med dagen, som också gör att jag inte har den där lyckan i mig som jag skulle vilja ha, är förstås Mio. Min älskade lille kille ❤️

Kommentera (0)

Jag älskar att känna mig stark!

En gång i veckan kör jag träningspass med min PT på morgonen och även om jag, när jag vaknar, först tycker att dt är en urdålig idé att gå och lyfta tunga vikter så är jag lika nöjd och glad varje gång jag har varit där. Det ÄR verkligen en fysisk lyckokänsla att träna, så jag har lärt mig att liksom bara gilla läget och invänta att endorfinerna ska kicka in. Jag vet att hur osugen jag än är så KOMMER det att bli bättre, och jag kommer vara så jäkla lycklig, efter träningspasset.
Just nu ligger jag lite back, efter sommarens slarv, men so what?!?! Vem bryr sig om jag klarar 5 eller 8 reps på just en vikt? Det är klart att jag blir lite extra glad när jag märker att jag blir starkare och starkare, men jag tycker också att det är såå värt att kunna slappna av när man är ledig och bortrest som jag var i somras. Så då är det värt att det tar en månad att komma tillbaka till samma vikter som innan. Huvudsaken är ju att jag håller igång kroppen och motverkar det förfall som den utsätts för när jag sitter framför datorn hela dagarna, eller hur? ? Och sen ska jag inte sticka under stol med att jag älskar känslan av att känna mig stark ? Tror att det är världens bästa känsla! Speciellt för oss tjejer som normalt lever under en sån jäkla kroppshetspress. På gymmet, där man ska lyfta tunga saker, handlar det om att man måste äta och sova för att kunna prestera. Där funkar det inte med enbart salladsblad och broccoli. Och jag älskar det!
 

Kommentera (15)

Morgonmöte VARJE dag och snart val! Gå och rösta med dig!

God morgon! Ni vet väl vid det här laget att jag nu ända fram till valet jobbar heltid med vår kund som alltså är ett politiskt parti? I alla fall, det innebär att vi har morgonmöte varje morgon klockan halv nio. För mig som är van att vara på kontoret klockan 8 så känns det alldeles perfekt. Jag känner inte att jag är låst och har en exakt tid att passa för jag är ju ändå igång och iväg så tidigt. Men det jag funderar på är det här med att ha morgonmöte varje dag. Sån himla bra grej när man är i en väldigt hektisk och föränderlig period. Och det får man ju minst sagt säga att vi är nu när det är val om några veckor.
Numera har jag alltid Johanna vid min sida, vilket är urhärligt! Inte bara för att hon är en grym kollega utan också för att Mama Said och mitt jobb med att sälja inte behöver stå stilla bara för att jag är upptagen. Fint!
Men till nåt annat nu… Har ni bestämt er för vem ni ska rösta på? Jag har inte riktigt bestämt mig (Visste ni att en tredjedel bestämmer sig nu de sista veckorna??!) än men vet i alla fall att Sverigedemokraternas politik skrämmer livet ur mig. Inte bara att de har en migrationspolitik som är skrämmande (Det är inte så bara egentligen men den frågan tycker jag känns uppenbar hos alla som har minsta lilla empati i kroppen), det är också det här med deras syn på kvinnor och kvinnors rätt. Och att de totalt ignorerar miljön och klimatet. Det känns som en upprepning av Trump och som att om vi skulle vara styrda av Sverigedemokraterna så skulle vi leva i en Handmaid's tale-värld.  Ruggigt! Läskigt! 
Det finns ingenting annat som skrämmer mig direkt. De andra partierna, vilket man än väljer att rösta på, känns inte onda – även om det finns mycket som jag inte håller med om. 
Men… en sak som jag i alla fall vill säga med det här inlägget är att det är din f-bannade skyldighet (Ooops, sorry?) att gå och rösta den 9 september! Låt för guds skull inte din röst gå åt spillo utan gör ett aktivt val. Och jag veet att politik kan kännas urtrist och torrt, men se det inte som politik utan istället att du får chans att påverka hur du vill leva ditt liv. Mitt tips, om du känner att du har noll koll, är att gå in på alla partiers hemsidor och läsa på. Alla har en kort sammanfattning över vad deras politik innebär och du kan snabbt bilda dig en uppfattning. Och ja, de skriver på ett begripligt språk så att vi alla kan fatta det mesta av det ?
 
 

Kommentera (15)