Hörni, jag märker en sak… Den här hösten kommer ständigt med tidsmässiga utmaningar. Ni som har hängt med ett litet tag vet att jag har skärpt till mig som tusan när det gäller min tid, och framförallt då min arbetstid och fritid. Jag har alltid jobbat, jobbat, jobbat, och inte direkt satt några gränser för när jobbet är slut för dagen. Jag har sett all min tid som en blandning av arbetstid och fritid. En härlig blandning som sig bör “när man har jobbet som livsstil, är entreprenör” och bla bla bla… ?Ja det där sista var ironi. Mitt jobb är kanske min livsstil, det är det nog, men det innebär inte att det är det enda som ingår i min livsstil. Långt ifrån faktiskt. Det finns så mycket annat som egentligen är viktigare, eller hur?
Hur som helst så skärpte jag till mig rejält efter min stora insikt i somras. Insikten om att nu får det tamejtusan vara slut på det där med att min tid alltid står till förfogande. Det gör den inte längre. Jag jobbar dagtid på vardagar, och det som inte hinns med då får göras dagen efter. Så enkelt när jag säger det, men det tog liksom en halv livstid att förstå det på djupet.
I alla fall… jag har mötts av en del utmaningar den här hösten… först så blev en kollega sjuk och jag behövde hoppa in heltid för en av våra kunder i en och en halv månad! Ni som driver företag vet att det egentligen inte funkar (och det vet jag inte ens ännu om det gjorde, för vi tappade så klart fart rent utvecklings-och säljmässigt…) utan att det snarare är en av kollegorna man delegerar den typen av jobb till (istället för att försvinna helt från sälj och drift) och sen – precis när den perioden var över – så skulle vi vara på barnsmärtenheten flera dagar i veckan, med Mio. Eftersom det är i Lund så går halva (eller ibland nästan hela) dagen… Och nu när jag trodde att den perioden var slut så fick vi nya tider från barnsmärtenheten. Visserligen bara en gång i veckan, men halva eller hela dagar är ändå mycket! Och det gäller för hela hösten… Det här innebär inte att jag kommer att jobba dygnet runt igen, det är möjligt att jag måste ta igen det jag missar men då gör jag bara just det – tar igen det jag missar, men jag kommer aldrig igen vara så gränslös. Det är fint ändå med insikter, eller hur!? Hur är det för er andra? Har ni balans i livet? Är ni såna som lätt jobbar för mycket? Eller är ni kanske tvärtom? Det finns liksom inget som är mer rätt än det andra i det här, bara att vi är olika, eller hur? ?
Vi är alla olika. Du ska tänka på vad du trivs med och har du kommit fram till själv att du jobbar för mycket ska du göra annat.
Det verkar som du vill satsa på annat nu så tillåt dig själv till det.
Ja eller snarare är det så att jag fortfarande jobbar väldigt mycket men koncentrerad arbetstid! 🙂