Puh! Igår trillade vi över flera tunga grejer som gör att vi nu står inför rätt stora utmaningar. Ingenting som vi inte kommer greja, men det krävs att vi kavlar upp ärmarna och kör stenhårt. Från början, när vi hamnade där, så kändes det för en stund hopplöst och som att vi inte skulle kunna ta oss över de hinder som dök upp, men så började jag, när jag körde hem – klyschigt nog – att tänka på min föreläsning. Vad är det jag säger där? Den går ju ut på exakt såna här saker… hur man hanterar och går vidare när det blir jobbigt. Haha… är det inte väldigt lustigt att jag tog till mig av mina egna tips och nycklar? Det fina är dock att det funkar! Jag har suttit och tänkt och vridit och vänt så mycket på huret att jag nu kunde använda mina egna verktyg från föreläsningen. Så jäkla grymt!
Men tillbaka till verkligheten. Det var det här med att kavla upp ärmarna! Det ska vi göra nu. Och det kan hända att min regel om att inte jobba kvällar och helger kommer ruckas lite på ett tag. Jag jobbade till exempel hela kvällen igår. Men så får det vara, det accepterar jag. Jag har ju hela tiden sagt att jag inte ska vara stelbent och bångstyrig, bara att jag inte har lust att hela mitt liv ska gå ut på att jobba. Och att inte all min tid ska anses (av mig själv) att vara arbetstid. Och nu är vi alltså i ett läge som innebär att jag nog kommer att behöva jobba mer. Och då är det bara att göra det. Jag har svårt för att be om hjälp men försöker bli bättre på det, och nu skulle vara ett utmärkt tillfälle… jag vet bara inte vem jag ska be. Och om vad..?