Dag: 14 januari, 2018

Barnen

Barn i sociala medier

Av Alexandra Bylund / 14 januari 2018, 17:00

Jag gjorde en takeover på Influencers of Swedens instagramkonto idag, där jag pratade om barn i sociala medier. Min ståndpunkt i den här frågan förstår ni nog. Uppenbarligen så tycker jag att det är okej att mina barn visas i sociala kanaler. Jag bloggar ju (No shit!) och eftersom barnen är en naturlig och stor del av mig så är de med ibland. Och jag tycker inte att det är en big deal. Jag ser inte sociala medier som något speciellt utan har väl ungefär samma regler och samma nivå på integriteten här som i verkliga livet. 
Jag har liksom inte ett sätt i sociala kanaler och ett annat i verkligheten. Förstår ni hur jag menar? Så här… mina barn gillar att dansa och spexa om de är på humör för det, men skulle kanske inte ställa sig och riva av en dans mitt på torget eller framför gäster om de inte känner sig “tryggga”. Så det där spexandet kanske inte direkt dyker upp i sociala medier heller. 
Men de är okej med att vara med som biroller så att säga. Jag tycker att de har ganska hög integritet och själva är väldigt bestämda med vad som får publiceras och inte. 
Och de skulle ALDRIG smygfilma varandra, eller mig, och publicera utan tillåtelse. Det har jag inte ens förklarat för dem utan jag vet bara att de inte skulle göra det.
Och det är väl det som jag tycker är viktigt: Att man lyssnar på barnens egna gränser. Och det gäller ju i hela livet egentligen – att man ska LYSSNA på barnen och inte köra över dem. Det är så lätt hänt i en stressig vardag att man bara “halvlyssnar” och jag jobbar stenhårt på att inte göra det. Jag säger hellre “Just nu kan jag inte lyssna ordentligt” än låtsaslyssnar. 
Sen kan man ju ifrågasätta varför jag visade bilder på barnen när de var små. Då kunde de ju inte tala om vad de ville och inte ville, och jag kan bara svara att jag har gått på min magkänsla. Jag tycker att det har känts okej att de är med i min blogg så länge det inte har varit naket eller kränkande på något sätt.
Ja jag tycker helt enkelt att det är naturligt att de är med här, men att det också finns väldigt tydliga gränser. Gränser som kommer från magkänslan. Och jag älskar själv att följa andra familjekonton och gillar att se andras gullungar. 
Sen är det ju lite speciellt med Mio, som ju är sjuk. Att han har funnits med i sociala medier har varit direkt avgörande för flera saker – dels att vi en gång (tack vare ett nödrop från mig) fick en diagnos ställd (Idiopatisk intrakraniell hypertension, som han har shunten för) och dels att det var ett gäng som drog igång en insamling, och samlade ihop 300,000 kronor så att vi kunde åka till Tyskland och få vård. Herregud, jag blir fortfarande så rörd när jag tänker på det. Vilka fina människor det finns ♡
Tänk att Mio har varit sjuk så länge… 🙁 Den här bilden är tagen 2009 tror jag… redan på den tiden kämpade vi med hans mående. Det var innan diagnos efter diagnos hade börjat trilla in.
Hur tänker ni när det gäller barn i sociala medier? Dela gärna med er 🙂

Kommentera (0)
Lite av varje

Ger ni likes, kommentarer och länkar?

Av Alexandra Bylund / 14 januari 2018, 11:50

Jag lyssnade på Englas och Johannas podd “Inspopodden” och de diskuterade det här med likes och kommentarer från följare. De pratade om att fast man har väldigt många visningar, på till exempel Instagram, så kan det ofta vara så att det är förhållandevis få likes. 
Hur tänker ni? Likaer ni och kommenterar på Instagram?
Och ni som har bloggar – länkar ni till andra bloggar och sajter? 
Jag vill vara generös när det kommer till den här biten och tycker DEFINITIVT att man ska bjussa på länkar så mycket det bara går. Det säger såååå mycket om en influencer, och vi tittar faktiskt ofta på det när vi väljer vilken influencer våra kunder ska jobba med. Det är mycket större sannolikhet att vi väljer en som är generös än en som är snål. För det är just vad jag tycker att man är om man inte länkar och bjussar. Snål. Och dessutom så underlättar man för läsaren om man länkar.

När det kommer till likes och kommentarer så tror jag mer att det handlar om lathet, och det kan jag verkligen förstå. Jag likear MYCKET på Instagram, för det går så fort och är så enkelt, och jag vill liksom GE något till de som bjuder på innehåll i min feed. Sen är jag sämre på att kommentera, men gör det ibland. Speciellt om någon ställer en fråga som jag känner mig engagerad i.
När det kommer till bloggar så kommenterar jag ibland, ibland inte. Det är en mycket större insats att kommentera i en blogg, och vissa bloggar är så krångliga att kommentera i så då kan det hända att jag struntar i det. Fast jag VILL bli bättre på det. Jag gillar att ha tvåvägskommunikation. Och jag älskar ju när ni kommenterar i min blogg. Det vet ni va? Så fortsätt gärna med det. Jag tycker att vi har en så mycket mer “nära” relation när vi pratar, istället för att jag bara bloggar. Förstår ni skillnaden? 
Men hur som helst – hur tänker ni? Är ni duktiga på att ge feedback, genom likes, kommentarer och länkar, till de som ni följer?
 

Kommentera (0)
Barnen

Nu har jag mailat Tyskland

Av Alexandra Bylund / 14 januari 2018, 06:00

God morgon kära vänner! Jag kom på en sak… när vi var i Tyskland så sa läkaren att det kunde röra sig om tre olika diagnoser (eller ingen av dem) och att den ena av dem är så ovanlig att läkarna i Sverige garanterat inte har sett den hos någon patient. Sverige är helt enkelt för litet, sa han.
Så jag kom på att jag så klart ska maila honom! Så det gjorde jag igår kväll. Han sa nämligen att jag fick kontakta honom igen om jag behövde, om det fanns något som vi tvekade över. Så jag skrev och berättade om Mios värden och frågade vad han tycker att vi ska göra som nästa steg. 
Vi vill så gärna komma tillrätta med det här nu. Det är klart att vi har förtroende för att läkarna här i Sverige har koll, men faktum kvarstår: Mio har fortfarande ont i huvudet efter sju års undersökningar och operationer. 
Jag har ju pratat mycket om att 2018 är året då det är dags att göra nya saker eftersom det är först då som man kan förvänta sig nya resultat – och det borde ju VERKLIGEN gälla när det handlar om Mio.
Allt som inte har blivit gjort tidigare vill jag att vi gör i år. Vad mer det är vet jag inte, men NÅGOT nytt måste vi göra. Har ni nåt förslag?
Nu får vi ju se vad värdena säger nästa vecka. Det kanske blir ett solklart “JA, han behöver tillsätta kortisol”, jag vet inte… Vi får se. Men oavsett vilket så har jag ju i alla fall mailat Tyskland nu, och vi har också börjat föra huvudvärksdagbok. Jag gjorde i ordning såna här blanketter till Mio som han ska fylla i varje dag. Jag tänker att jag ska skicka in dem till sjukhuset en gång varannan vecka, så att de får en uppföljning från vardagen.
 

Kommentera (0)