Dag: 15 juni, 2015

När man ska ut och resa och har ett sjukt barn så måste man, om man har lust att ha en reseförsäkring som täcker vill säga, ansöka om en förhandsbedömning från SOS. Detta i kombination med ett läkarintyg för att de ska veta att det inte råder ovanligt stor risk för akuta försämringar som ju då skulle kunna bli en dyr historia. Eftersom Mio har tre diagnoser (Langerhans Cell-histiocytos, Idiopatisk intrakraniell hypertension, och därmed har en shunt inopererad i huvudet, samt Diabetes typ 1. Puh, det låter nästan som att jag hittar på, jag vet. Helt galet att en och samma kille har sån otur) så har det här känts som ett oöverstigligt projekt och mer eller mindre omöjligt så länge han inte har varit kärnfrisk under flera år. Men så idag (Tack vare min nitiska to do-lista) så tog jag tag i det, (tänkte att jag kan bara få ett nej) ringde läkaren och frågade lite försiktigt om han trodde att vi skulle kunna resa iväg nu snart. Vi vill ju gärna passa på nu när allt är toppen. Svar: “Herregud ja, det kommer aldrig att vara helt säkert för er, det får man ta när man har en shunt, så åk ni! Men välj ett ställe med bra sjukhus.” Så sen ringde jag SOS, fick en blankett att fylla i (Det känns så himla knäppt att fylla i “sjukdom 1, sjukdom 2 och sjukdom 3” och en massa förklaringar) som jag mailade tillbaka direkt. Och nu väntar vi svar. Håll tummarna! Vi har redan avbokat flera resor (senast skidresan i vintras) och det skulle vara så fantastiskt att komma iväg 2 veckor i sommar. Vi tänker oss charter till Mallorca där det finns bra sjukvård samt är nära hem om det nu skulle hända nåt. Vill inte ut på några som helst äventyr, som sist  när vi var på Naxos och akut fick åka militärhelikopter till Aten när Mio blev dålig på grund av att shuntslangen hade knickats. Mio låg på en bår i helikoptern och Alvin satt framför mig med en fallskärm på ryggen. Och så dessa militärer. Helt gröna, med hjälmar på, jag kunde inte se hur de såg ut, och de pratade inte heller med mig för allt var så kaotiskt. Sjukt läskigt helt enkelt och inget jag är sugen på att prova på igen.) Eller så kanske vi kan åka till nåt annat ställe med samma sjukvårdsförutsättningar som Mallorca. Förslag? Och först av allt – håll tummarna för att vi får ett JA!

Just det! Jag missade ju en ganska väsentlig sak när jag pratade om det här med To do-listor (Idag är första dagen på kontoret efter Sän Frän och efter lååångt och givande möte håller jag nu på att beta av min To do-lista. Varje punkt! En i taget. Ingen hoppas över, som annars brukar vara fallet. Typ: “Äsch, den är inte så viktig, jag tar den sen…” Nej då, allt direkt!) och “Getting things done” häromdagen. Det här: Om en sak tar mindre än två minuter att göra – Lägg inte in den i To do-listan! Gör den direkt istället. Mycket bra regel. Varför ödsla tid på att lägga in den när den går så snabbt att få ur världen liksom?
Update: Kom på, när jag gick igenom och checkade av min to do-lista, att det bästa dessutom är att ta de tyngsta punkterna, som annars ger mest tyngd och ångest, först. Spontant så tar man gärna de enkla först och lämnar de tunga till senare, men då är vi där igen och slösar i onödan med hjärnans energi. Och det finns väl inget värre än när man har tunga grejer framför sig? Ju förr man gör dem desto mindre ångest hinner man känna. Ju. 

Jag tyckte att det där med att söka investering till sitt bolag kändes som en svår grej innan jag var inne i den här världen. Tänkte att det där med att skapa den första kontakten skulle vara svårast i hela processen, att få napp liksom. Men ack så fel jag hade. Att skapa den första kontakten är inte ett dugg svårt (Jo det är klart att det blir liiite svårare om du söker upp världens mest kända investerare), men det finns en del andra moment som kan vara frustrerande:

1. När du blir ombedd att göra en ny rapport, med andra variabler, på annat vis, inom andra perioder eller med nån annan liten detalj som skiljer sig från de förra 39 rapporterna.
2. När du kommer på att du inte riktigt klickar med affärsängeln som du har pratat med ett tag. När det liksom känns i magen att det inte känns riktigt rätt mellan er och du ser era möten som en plåga.
3. När investeraren köper för mycket tid. Jodå, de flesta köper tid. Det är inte ovanligt att få många halvlöften (som innan man är luttrad låter som hellöften) längs vägen, och det är vanligt att de inväntar lansering, siffror eller annat. Där gäller det att vara medveten om vad man själv vill och bestämma sig för vad värderingen gäller för. Före eller efter lansering till exempel? Börjar man diskutera en värdering i ett visst läge så borde den förändras om det drar ut på tiden och man därmed har kommit längre, och då ju har bevisat mer. Det värsta är att den som investerar förlorar väldigt mycket på att dra ut på tiden eftersom det är väldigt dåligt för bolaget när det sker. Dåligt som sen kan hänga med ett tag. Varför? Sämre val görs när ekonomin är svajig, och det är ofta dyrt att ha ängslig ekonomi. Dessutom är det ofta ganska låg energi i ett bolag där det har dragit ut på processen onödigt länge.
4. När en affärsängel aldrig riktigt säger Nej utan mer låter det rinna ut i sanden genom att hålla sig lite borta och vara svår att nå. (Ha ha… det där hände mig en gång för länge sen. Då var det inte någon som “höll sig lite borta”, utan han gick helt under jorden. Försvann typ. Jag och min dåvarande partner var nere i Tyskland, hade ett trevligt möte med en affärsängel som skulle återkomma på en bestämd dag och tid. Han är en känd och erkänd investerare så vi hade liksom nåt slags förtroende för honom. Hur som helst, han hörde inte av sig den där bestämda dagen. Vi påminde. Han svarade inte. Påminde igen. Inte ett ljud. Märkligt… Han bara gick under jorden. Försvann liksom och vi hörde aldrig nåt mer). Det är så himla värdefullt för en entreprenör att få höra: “Tack men nej tack! Jag gillar det här men inte det här och det här och avstår därför.” Mer sånt! Sjukt värdefullt som sagt!
5. När du känner att du har blottat allt och lite till om dig och bolaget och sen får höra att affärsängeln inte har pengar att investera just nu, men att han gärna investerar med tid.
6. När du pitchar för investerare som inte ens investerar just nu av nån anledning. Don't waste my time please!
7. När du har gjort dålig research och inser att den här affärsängeln enbart investerar i Bitcoin-bolag och du jobbar med en social app. Eller att beloppet, eller läget där ni är, inte alls stämmer överens med vad den här affärsängeln investerar i.

Den här gillar jag! Periscope! Så himla enkel men ändå så kul. Återigen så är det ofta de där superenkla grejerna (ja nu pratar jag inte om tekniken bakom utan om hur det känns ur användarens perspektiv) grejerna. Det behöver inte vara så stort, revolutionerande eller svårt. Men kul! Som den här. Älskar Periscope men har än så länge bara skapat ett konto. Följ mig så ska ni få en massa liveinspelningar så småningom. Åh herregud vad det där lät… läbbigt! Ja men ni fattar ju vad jag menar. Och hojta så att jag kan följa er. Alexandra Bylund heter jag. Ju. Ja men där också alltså. 

PS. Finns att ladda ner i App Store och Google Play.