Månad: mars 2018

Om min bokutgivning

Just det ja, jag var ju i Stockholm förra veckan och träffade två bokförlag. Vill ni veta? Ja nu får ni i alla fall göra det. Båda förlagen är intresserade, men det ena har jag bara skickat in några kapitel till så jag ska skicka in mer snart. Jag har fått feedback på kring vilka delar jag borde fördjupa, och alla som jag har pratat med hittills är överens om att det inte är kring de olika sociala kanalerna och sånt som snabbt blir inaktuellt (Puh! Det är också just det som jag har uteslutit, skönt att jag var inne på rätt spår) utan snarare tankarna – psykologin – bakom. Det vill säga varför det fungerar att kommunicera på ett visst sätt och varför det inte fungerar att kommunicera på ett annat. Så nu ska jag boka in ytterligare en bokskrivarvecka, för att komma vidare. Tanken är att boken ska komma ut i januari 2019. Tidigare går inte. Det skulle i såna fall vara i september i år men det är ALLDELES för sent för det nu har jag fått veta. Så då satsar jag helt enkelt på januari 2019 då.
Sen är det en annan fråga… Vilken affärsmodell borde jag satsa på? Antingen kan jag köra den traditionella modellen där bokförlaget står för allt (även risken) och där jag tjänar 30% (tror jag att det är, det är nog rätt olika) per bok, oavsett om det är via mina eller deras kanaler… eller så kan vi göra en deal där jag stå för mer (inklusive risken) och sen tjänar mer per bok. Ett tredje alternativ är att ge ut boken på eget förlag – då skulle jag ju få behålla allt. Jag pratade med Angeli, som har gjort både och, och hon rekommenderade mig att göra det själv, för att tjäna mer. Tanken med min bok, anledningen till att jag ens skriver den, är att jag 1) vill lära ut och inspirera kring det jag kan 2) vill nå ut till fler och stärka varumärket
Stärker jag varumärket mer om jag går via ett stort, traditionellt förlag? Eller spelar det ingen roll? Ja det finns säkert för- och nackdelar med alla alternativ tänker jag. Ni kanske vet..? 
 

Kommentera (0)

Långfredag i Göteborg

God morgon kära ni! Hur har ni det? Firar ni påsk idag? Vi hade en jättehärlig dag igår. Vi tog det lugnt på vägen upp till Göteborg och stannade två, tre gånger bara för att vi kunde. Halva vägen lyssnade vi på hög musik, och som vanligt så bestämde vi en låt var. Mio har haft två ganska bra dagar nu vilket är väldigt härligt. Inte så bra att vi kan gå till ett badhus eller skulle kunna åka skidor, men ändå tillräckligt bra för att kunna lyssna på musik och busa. Underbart! 
När vi kom fram så hängde vi först en stund på rummet. Den här utsikten, över bland annat Liseberg, är ju oslagbar.
Så härligt att det är så soligt just nu när det är påskledigt också.
“Vi” hann med lite bus också. Eller så här: Jag försökte få uppmärksamhet i “Vart och vad vill ni äta?” men blev ensam i den frågan eftersom Mio och Alvin hade annat för sig. 
Men till slut så kom vi i alla fall väg. Vi kollade in Foursquare, som jag alltid gör när jag ska leta upp restauranger. Ladda ner den appen till er telefon om ni vill hitta restauranger, caféer, barer eller liknande förresten. Det är så himla smidigt att få tips på vad som ligger nära en, samt att man ju faktiskt får läsa äkta recensioner. Så bra!
Vi tog den roliga hissen ner, och mina barn som båda har lite respekt för höjder (precis som jag), tyckte att det var fantastiskt spännande att åka ner i rasande fart från 17:e våningen.
Vi gick till Cyrano, en fransk bistro som även hade stans näst godaste pizza enligt Foursquare.

Som vanligt fick jag nya saker visade för mig av barnen. Just nu är det särskilt Alvin som visar sånt som trendar på YouTube. Jag tycker att jag själv har otroligt bra koll – särskilt om man jämför med alla som inte jobbar med det jag gör – men OJ vad jag har mycket att lära av barnen. Varje dag! Jag tycker att det är så intressant och suger åt mig som en svamp.
På vägen hem gjorde vi ett par “viktiga” stopp: handling på Pressbyrån och Wii-spelande i lobbyn.
Men sen kom vi tillbaka till rummet och tittade på Everything, everything – en film som handlade om en 18-årig tjej som har så dåligt immunförsvar att hon ALDRIG får gå utanför dörren. Den är otroligt snygg filmad och vi alla tyckte att den var bra. Jag vill inte berätta så mycket mer om den för att inte spoila… men titta på den istället vetja. Den är bra!
Och nu ligger mina små godingar här och sover djupt, medan jag – som vanligt på morgnarna – är pigg som tusan. Idag tänkte vi gå till Universeum eller bara gå ut på stan. Jag tror att de kommer att uppskatta Universeum mer, men vi får se. Det är lite ovanligt att vi i år inte äter nån direkt påskmat, men vi var sugna på en sån här mini-vacay så det blev så här istället. Vi har i alla fall de gigantiska påskäggen med oss. 

Kommentera (0)

Jag är så imponerad av dessa unga vuxna

God morgon alla fina ni! Så härligt att få sova en hel natt – vilket jag alltså har gjort inatt.
Igår utbildade jag igen, och jag blev så glad när jag insåg att de här eleverna, som jag har utbildat i två omgångar den här veckan och som är unga vuxna, verkligen fattar grejen med sociala medier direkt.
Det är lätt att tro (och jag stöter ofta på det) att “det bara är att posta lite på Facebook” men det handlar om så himla mycket mer. Det handlar om att vara genuin, om att vara engagerande på riktigt, om att skapa värdefullt och relevant innehåll och så himla mycket mer som sagt. Jag skulle kunna predika om det här i all evighet (jag har ju till och med skrivit en bok i ämnet) som ni vet, men stannar här.
Det jag vill säga är att jag märker stor skillnad på de här eleverna och på andra, lite äldre vuxna. De fick i uppgift att göra en sociala medier-strategi från måndag till torsdag och har verkligen gjort det med bravur. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men blev så glatt överraskad över att allt de presenterade kändes så genuint och relevant. Det var liksom färdiga strategier som skulle kunna användas på Mama Said direkt. 
Jag hoppas att deras framtida äldre kollegor kommer att vara villiga att lyssna och lära av dem, för även om de kanske “bara” är 23 år så har de väldigt mycket (ofta mer inom just det här området) att komma med. Precis som Anni hade när jag anställde henne som 21-åring. Jag såg aldrig hennes ålder som något hinder utan tyckte bara att hon var väldigt driven, engagerad och duktig. Helt rätt för Mama Said med andra ord. 
Men nu hörni… nu åker vi till Göteborg på mini-vacay. Häng med på Instagram, @alexandrabylund, ja eller här i bloggen förstås. Puss!
 

Kommentera (0)

Livets viktigaste bok

Nu måste ni lyssna, för det här är jätteviktigt! Jag fick hem den här boken i brevlådan med frågan om ifall jag hade lust att läsa den för mina barn. SÅ KLART ATT JAG VILL!
Det här kan vara livets absolut viktigaste bok. När mina barn var små så undrade jag väldigt mycket hur jag skulle få dem att förstå att deras kroppar var deras kroppar och att de inte skulle behöva kramas med folk om de inte ville det. Och när jag en gång frågade Mio om vad han skulle ha gjort ifall det kom en främmande man och frågade honom om han ville följa med till leksaksaffären och köpa Star Wars-gubbar och han svarade “Jag hade följt med!” så blev jag livrädd, och satte in det tyngre artilleriet. Men jag tyckte att det var svårt. Hur fick man en femåring medveten utan att skrämma upp honom? Jag önskar att en sån här bok hade funnits då.
Och nu kan man ju tycka att det är lite sent att läsa den nu när mina barn är så stora men det tycker jag absolut inte. Det är klart att sagor inte är något de vanligtvis läser eller lyssnar på men i det här fallet så är det så viktigt och vi pratar ju om det på en annan, mer mogen nivå. De förstår ju baktanken med boken och vad den handlar om. De förstår ju att den är till för att små barn ska lära sig om integritet, och jag tycker att det är en bra påminnelse till dem, jag vill ju att de är 100 procent införstådda med att ett NEJ är ett NEJ och att andras kroppar är andras kroppar. Likväl som att deras kroppar är deras kroppar. Jag tror att, när de är små, är det svinviktigt att få barn att förstå att de kan och ska säga nej, men nu när mina pojkar börjar bli lite större så tänker jag att det är lika viktigt att påminna om att andras kroppar är andras kroppar, och de alltid måste ta ett nej som ett nej, punkt!

Boken är skriven i samarbete med Elaine Eksvärds Treskablinoll och finns att köpa här. ALLA barn borde få läsa/ höra den här boken.

Hur gör ni med era barn och integritet? Pratar ni om det? Vi hade ingen tydlig plan när barnen var små men hade jag fått barn nu hade jag verkligen tänkt till. Mycket tack vare att Elaine har medvetandegjort det här så tydligt. 

Kommentera (0)

Så gick träffarna med bokförlagen

Just det ja, jag måste ju berätta om min träff med bokförlagen. Jag har haft två möten, och båda två har varit väldigt givande och hoppfulla. Just nu har jag bäst känsla för det ena förlaget och jag har fått input på vad jag borde komplettera med och tänker att jag ska ta några dagar snart och sätta mig och göra det.
Medan jag satt där och pratade med förläggaren så kom jag på att jag vill att paketeringen ska vara lite annorlunda än vad jag sa från början. Ja efter att jag hade fått lite feedback alltså. Boken handlar egentligen så himla mycket mer om själva mekanisken BAKOM sociala medier, det vill säga mer om hur man ska kommunicera för att nå ut och mindre om själva sociala kanalerna, så det kanske är missvisande att den heter något om “Sociala medier”? Ja jag vet inte, det får bli en senare fråga. Nu vill jag hur som helst skriva några dagar igen. Jag vill dels förlänga den och dels fördjupa den. Det låter väl bra va? Jag är sjukt pepp på det här. Om jag har lite tempo nu så kommer den ut i januari 2019. September 2018 är kört, det hinns inte med. Men jag tänker att jag satsar på januari nästa år, det kan väl vara bra? Så kul när jag står där sen med MIN EGEN BOK I MIN HAND! Wow! Jag kommer vara så stolt!
 

Kommentera (0)

Att komma hem till sina små älsklingar

God morgon! Det var så mysigt att komma hem till mina älskade små killar igår. Ja men jag känner verkligen så, särskilt när jag har varit ifrån dem. Vi har så mysigt! Visst bråkar vi ibland, särskilt de två mellan varandra, och visst är jag irriterad när de slänger saker på golvet (jag snubblade över en hög Alvinkläder när jag kom hem igår till exempel) eller när det tjatas om någonting, men det är ändå så mysigt när vi alla är tillsammans.
De har ändå alltid varit väldigt fina mot varandra överlag måste jag säga. Sånt himla fint litet team ❤️
Och idag ska jag utbilda hela dagen, träffa Sannas lille bebis (!!!!!) på lunchen, och sen gå hem och packa ikväll. För imorgon åker jag, Mio och Alvin till Göteborg. Så jäklans mysigt! Vi kommer spela hög musik i bilen (om Mio mår tillräckligt bra för det), ha myskvällar i sängen på rummet (på Gothia Towers) och bara ta dagarna och kvällarna som de kommer. Förhoppningsvis får vi träffa lille kusin-Oscar också någon av dagarna, eller det är ju MIN kusin som är mamma till honom. Vi åker ju upp för att bo på hotell den här gången men håller tummarna för att vi får till en dejt med dem ändå, antingen på fredag eller söndag innan vi åker hem.
Kan hända att jag äter upp mina små godingar på vägen dock…
 
 

Kommentera (0)

Inspirerande människor och tricket för att lyckas

Heeej kära ni! Det känns som att jag har varit borta från bloggen i evigheter , bara för att jag inte har varit här sen i morse. Ja ja, hur mår ni? Jag är påfylld med så himla mycket energi eftersom jag har träffat flera inspirerande personer.

Idag träffade jag till exempel Angeli Sjöström Hederberg för att intervjua henne till vår podd På Insidan, och det var ett fantastiskt möte eftersom hon är en så fantastisk person. Hon har bland annat skrivit några böcker – inte minst den här, som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag är ju verkligen i målgruppen! Jag lovar att tala om vad jag tycker när jag har läst den.
Ni kommer väl ihåg hur vi pratade om det här med att sluta försöka bemästra Instagrams algoritm häromdagen? Jag och Felicia, från Loppi, pratade också om det igår och jag har verkligen börjat predika kring det här med att skita i allt vad algoritmer heter och istället börja göra det som de (algoritmerna) vill UTAN att försöka hacka dem – det vill säga skapa bra innehåll och högt engagemang. Och hur gör vi det bäst då? Jo genom att vara OSS SJÄLVA fullt ut, det vill säga tillåta oss att sticka ut (istället för att följa alla andra som är framgångsrika) och även våga leva med att alla inte kommer att gilla oss, att vi kanske bara passar för vår specifika målgrupp. Ja jag går fullständigt igång på det här och tycker att det är så skönt att polletten har trillat ner rejält.
Och så träffade jag då Angeli, som är så otroligt tydlig med vem hon är, vart hon kommer ifrån och vad hon står för. Hon är så mycket sig själv så att man inte kan annat än att supergilla henne och tro på henne. Och det är ju det vi ska eftersträva, vare sig det handlar om ett Instagramkonto, en blogg, ett företag, ett varumärke eller oss själva som privatperson… Förstår ni hur jag menar? Jag älskar människor som är supertydliga med vem och vad de är, och precis likadant är det ju med varumärken. Så himla befriande. Vi får ju vara precis som vi vill, eller hur? Och när vi vågar vara det – ja men det är ju då vi VERKLIGEN kommer att lyckas, tror ni inte det?

 

Kommentera (0)

God morgon Stockholm och god kväll akuten

Update: Handen mår bra, och Alvin likaså! Slutet gott, allting gott 😊
God morgon! Hur mår ni? Jag mår alltid väldigt bra när jag får komma iväg ett litet tag och andas annan luft… MEN… igår vid 23-tiden ringde Jonas – jag visste direkt att det var nåt, annars skulle han aldrig ringa så sent – och berättade att Alvin hade blivit biten av Bruno när de höll på och busade. Kommer ni ihåg när jag var i Åre? Det var senaste gången jag var iväg från barnen och sa att ALDRIG mer… Men så har jag kommit lite till sans och tänkt att jag kan ju inte leva mitt liv så inlåst och vara rädd för att det ska hända något varje gång jag är iväg. Och så hände det här. Min lilla, lilla älskling. 
Jag Facetimeade med honom så att han fick visa sin hand, och det är just eftersom det är i handen som det är väldigt viktigt att man besöker läkare. Det finns så många leder och ben i händerna, så det måste kollas upp. Så de åkte till akuten inatt, men fick besked om att eftersom det är halt ute (!) så är det 6-8 timmars väntetid och de kunde lika gärna komma tillbaka på morgonen. Det går alltså att vänta i x antal timmar utan att det är nån fara. Så just nu, as we speak, är de där. Håll tummarna för att det går bra!!
Det är inte lika jobbigt den här gången eftersom det “bara” är handen och ingen sjukdom, men OJ VAD JAG VILLE VARA HEMMA igår kväll när de ringde.
Nu vill jag hem och kramas med den här. Och det ska jag göra ikväll! ❤️
 

Kommentera (0)

Man får så mycket inspiration av att byta miljö

Alltså jag kan inte nog tjata om hur mycket inspiration jag får så fort jag lämnar min vanliga miljö och gör något annat. Om vi ska ha workshop på Mama Said, så klappar vi oftast ihop våra datorer och lämnar kontoret – och på det sättet får vi så himla mycket mer inspiration.
Sist hade vi till och med yoga-workshop. Så bra!
Och att resa iväg är en typisk bra grej för inspirationen. Jag har kommit på så många bra grejer idag som kanske inte är revolutionerande men som ändå är väldigt avgörande för vår business. Ibland tar det en stund innan polletten trillar ner men sen när den väl gör det så gör den det rejält. Och det har den gjort idag. På flera plan. Jag ska så klart berätta mer om dagen sen, men nu håller jag typ på att hungra ihjäl och ska sticka iväg och köpa frukt eller nåt. Ska på middag med pappa och Carina klockan sju så jag får hålla mig till tåls med mat en stund. Men ni då, hur är det med er? 

 
 

Kommentera (0)

Älskar familjemysdagar

Just nu är jag ju i Stockholm… och det är så himla nyttigt för mig att resa iväg ibland och få perspektiv på saker. En sak som jag ofta tänker på är hur tacksam jag faktiskt är över mina små killar. Jag känner verkligen att jag inte ska ta dem för givet – både för att det är och har varit mycket oro kring Mio och hans sjukdomar och för att de faktiskt börjar bli stora.
Det var så himla mysigt i lördags när vi hade en spelfri dag, och nu har vi äntligen kommit på en grej som passar oss allihop och som vi kan göra när Mio inte riktigt orkar gå ut men ändå är pigg nog att hitta på nåt här hemma. Baka! Alvin tycker att de flesta spel suger – om han förlorar, och det händer så klart ibland – så vi tycker inte att det är jättekul med spel längre. Ja eller egentligen så är båda två väldigt dåliga förlorare faktiskt. 
Så det vi gjorde istället var alltså att baka.
Vi bakade cupcakes och det var faktiskt första gången vi gjorde det. Det roliga var att hela grejen med att hitta recept och sen åka och handla blev en aktivitet i sig. Och den varade ju ganska länge. 
Bara att hitta formar var ett jätteprojekt. Vilken färg skulle vi ha?
Och sen när vi kom hem så bakades det hej vilt. 
De hjälptes åt med det roliga och jag gjorde det tråkiga (diska undan och torka av och sånt). Life as an adult.
Först in i ugnen med själva muffinsen…
… och sen dekorerades det.
Alvins – till höger – är väldigt typiska för Alvin, och Mios – till vänster – är väldigt typiska för Mio.
Alvins poäng när han smakade dem var 9 av 10 och Mios var 7,5. Oklart varför de “bara” för 7,5 av honom. Själv har jag inte smakat eftersom det bara blev sex stycken. Men jag älskar verkligen såna här familjemysdagar så det var värt det ändå. 

Kommentera (0)