Månad: september 2016

#Hatahat

Det här är en väldigt fin kampanj, mot hat, hot och kränkningar på internet, som Telia har dragit igång tillsammans med Aplace och tre olika formgivare: Elin Klefbom, Finsta och Stina Löfgren. De har skapat tre limiterade kollektioner som nu går att köpa på Aplace. Överskottet går till Friends. Jag köpte en grå collegetröja med det lilla röda märket på (Kan visa den sen) eftersom jag 1) har en crush för grå collegetröjor och 2) det går till nåt viktigt och bra. 
 
Och så köpte jag också de här små märkena som man kan sy fast på en jeansjacka eller nåt…
…eller så kan man ha dem på väggen i sitt armeringsjärn.
#Hatahat
 
 
 

Kommentera (0)

Ny vlogg-kamera – Dags att börja vlogga!

Jag ska börja vlogga – och då mest om mitt entreprenörskap, mitt företag och så förstås även mina kollegor. Utan dem så blir det väldigt mycket… jag. Och så är de ju så härliga också.
Men så verkade det ett tag som att det var totalt omöjligt att få tag i en bra vloggkamera. En bra vloggkamera för mig är en kamera som man:
  • lätt kan placera på ett bord eller lite vart som helst.
  • har bra ljud
  • kan hålla i en hand (!!)
  • givetvis ger ett snyggt resultat (HD)

Jag var lite naiv och trodde att det fanns en massa olika kameror att välja mellan, men efter en hel del research så kändes den enda rätta som Canon Legria Mini x. Och den är slut precis överallt. Suck. Men jag är rätt envis av mig och hittade en till slut. I Tyskland. Här. Och idag kom den. Wiiiii så kul! Snart är det vloggdags. En i veckan tänker jag till att börja med. Fråga: Vilket program ska jag redigera den i? 

 
Den är mycket mindre än jag trodde. Win! Älskar den redan. Hoppas att den lever upp till mina förväntningar nu.
 
PS. För er som tycker att jag upprepar mig lite så är det några inlägg som har försvunnit nu i flytten… och eftersom jag inte kan länka till de så gör jag det jag är bra på här hemma med kidsen: tjatar.

Kommentera (0)

När drömmar krossas

Det här inlägget följde inte med i bloggflytten så jag lägger in det igen:
 

När Mio var 4 månader satte vi honom i en hoppgunga (Ja men då var det inte så mycket snack om att det var dåligt för bebisar – och han kan gå idag. Puh!) för att testa, och han älskade det. Och hans fotbollstokiga pappa la en boll framför hans fötter. Som han givetvis inte kunde sparka på men som han ändå förnöjt noterade att han nuddade vid.

Månaderna gick och han började så småningom sparka lite försiktigt på den där bollen, och var ännu mer fascinerad. Jag vet inte om det var där och då som hans enorma bollintresse föddes, eller om det hade kommit ändå. För under hela hans första två år så var det bara bollar som var intressanta när vi gick in i en leksaksaffär. Jag kunde pipa, dra och plinga i de mest roliga små färgglada prylar, men Mio påminde lite om Ferdinand under korkeken, fast med sina bollar då – för det enda han hade ögon för i leksaksaffären var bollar.

När han var 4 år började han på fotbollslek och sen gick han på fotboll varje vecka i flera år. Han blev mer och mer intresserad, och hela hans liv gick ut på att spela fotboll, lira med pappa eller byta fotbollskort med kompisar. Hans framtid var redan utstakad: Han skulle först börja spela i MFF och sen skulle han bli professionell fotbollsspelare. Det fanns liksom inget annat.

Han började i MFF när han var så pass liten att alla fortfarande var välkomna, men sen var det uttagning så att endast de bästa fick vara med. Nu när jag vet hur det går till så är jag starkt emot det, eftersom jag blir plågad av tanken på att små barn blir utkickade. För det sker ju tydligen varje säsong. Hur som helst… när det började närma sig tid för uttagning så började Mio bli sämre och sämre i sin huvudvärk. Det här var innan han hade shunten och innan vi visste vad det var som orsakade hans huvudvärk. (Vet vi ens det idag?) Men han kämpade på. Gick till fotbollen ibland fast han hade ont i huvudet. Han ville så gärna komma med i laget.

Och så blev ett 30-tal barn uttagna till att provspela en månad. Mio blev uttagen och han blev förstås jätteglad men visste ju ändå att nu väntade en tuff månad med många träningar där de skulle granskas. För sen skulle de plocka ut hälften (eller vad det nu var) till laget. Mio kämpade stenhårt med tanke på att han ofta inte mådde helt bra, men han ville ju så himla gärna.

Efter att månaden var slut så sa de att de som blev uttagna kunde förvänta sig ett samtal under fredag eftermiddag, och de andra skulle få ett samtal senare under helgen. Han gick och väntade och väntade och väntade på det där samtalet. Det blev rätt sent och han började nästan ge upp tanken. Men så ringde tränaren:

– Grattis Mio, du är med i laget

Jag har nog aldrig sett honom så hysterisk och glad. Han var så lycklig! Så otroligt lättad och glad över att ha fått ett ja. Han hoppade och skuttade och skrek av lycka. Och jag likaså, eftersom jag visste hur mycket det betydde för honom.

Träningarna började men Mio blev oftare och oftare dålig. Eftersom han hade problem med huvudvärk som vi inte riktigt visste vad det berodde på (men som hade undersökts både kors och tvärs förstås) så var vi föräldrar tvungna att närvara på träningarna. För ibland var han tvungen att avbryta. Så jag och Alvin satt – mitt i vintern – i bilen på en parkeringsplats och spelade spel och lyssnade på musik tre vardagkvällar i veckan. Svinkul. Men ändå såå värt det för Mio skull. Han var så himla stolt och glad.

När hösten började bli vinter fick vi reda på att det var på grund av högt tryck i spinalvätskan som går upp mot hjärnan som han hade så ont i huvudet, och att de skulle operera in en shunt. Så vi tänkte att nu äntligen skulle allt bli bra. Operationen skedde strax innan jul, så han fick jullovet på sig att bli bra. Tänkte vi. Sen skulle han tillbaka till fotbollen och skolan igen. Men han blev aldrig bra.

Veckorna gick, månaderna gick och åren gick. Han fick sluta med sin älskade fotboll, han var borta större delen av tiden från skolan och låg mest hemma i soffan mellan operationerna. För under de här åren har han genomgått över 10 operationer. Efter några år (för några år sedan) började han igen i sitt gamla lag, LB07, men fick avbryta efter bara ett par träningar eftersom han blev dålig igen.

Under hela den här tiden har han inte sagt ett knyst om fotbollen. Inte uttryckt hur det känns att inte längre vara bland de bästa, och inte klagat över att han har förlorat många viktiga år när de andra har tränat och blivit bättre och bättre. Men jag vet att det känns i honom. Han har varit totalt ointresserad av att prata om fotboll eller av att se fotbollsmatcher på TV. Som att han liksom bara har undvikit allt som har med fotboll att göra. Och jag förstår honom. Hans drömmar har ju krossats. Fotbollen var allt han drömde om och tänkte på.

Men så har han börjat nu igen. Han har spelat i drygt en månad i LB07, och har väl missat några träningar på grund av huvudvärken, men det har ju blivit bra igen, och det är det viktiga. Och på lördag ska han spela sin första match. Äntligen! Han är så otroligt glad och kan knappt bärga sig. Eftersom hans pappa jobbar och Alvin också spelar match samtidigt så ska jag försöka dela mig i två delar tänker jag… För jag vill ju se båda matcherna. Får se hur det går med den saken…

En mycket stolt liten kille när han första gången skulle spela match i MFF.

 
 
 

Kommentera (0)

Changes

Jag har bloggat för mig själv på en wordpress-blogg rätt länge nu, men back in the days, när jag först började blogga så bloggade jag på Blogg.se. Och det är nåt visst med att blogga på en portal. Det blir liksom lite mer gemenskap och man känner sig inte lika ensam. 
 
På den tiden när jag började – jag tror att det var 2005 – så var det Engla som var störst, och andra bloggkollegor som jag hade var LaLinda, MiaShopping och Käthe. Efter ett tag kom en yngre bloggmaffia och var otroligt provocerande, så som till exempel Blondinbella med flera. Ja hon var faktiskt provokativ på den tiden. Himla kul.
 
Hur som helst, under de här åren som har gått sedan dess så har jag fått två barn, köpt hus och Volvo, separerat och flyttat, sagt upp mig och startat eget – men det som har påverkat mig mest av allt är Mios sjukdomar. När han precis skulle börja f-klass så fick han en tumörsjukdom, sen gick han flera år med huvudvärk och fick till slut en shunt inopererad i huvudet. Under de här åren har han opererats över 10 gånger (!) och till råga på allt fick han Diabetes typ 1 för två år sedan. Det har varit ganska tunga år, men samtidigt så har livet pågått. För det gör ju det. Räkningar måste fortfarande betalas, golvet måste dammsugas och vi måste äta middag varje dag. Och lillebror Alvin har ju ett liv med kompisar, fotbollsträningar och så vidare. Men det har definitivt påverkat mig allt det här.
 
Ibland har det känts okej att blogga om – ibland inte. För ibland så känner jag bara inte för att prata om det. Och bara för att jag bloggar om det idag så betyder inte det att jag vill prata om det imorgon. Man får gärna fråga, det är inte det jag menar, men det är när det blir det där ytliga snacket… då har jag inte alls lust att prata om det viktigaste och mest sårbara i mitt liv. Det är alltså inget fel på ytligt snack, det har man ibland, men där passar inte mitt allra viktigaste in. Men hur kan jag då skriva om det tänker du nu? Jo men det här är mitt space och det känns helt enkelt bra. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar här men jag hoppas det. 
 
Hur som helst – för ett tag sen så bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på bloggen igen. På riktigt. Och nu tar jag alltså ytterligare ett steg (bakåt? Det var ju ändå här jag började) och flyttar min blogg till Blogg.se. Det ska bli sååå kul att börja blogga på en portal igen. Hoppas ni hänger med på resan! 
Den här tröjan förresten – den kommer från Hope's nya kollektion “Changes” som är en kollektion som “goes beyond his and hers”. Himla fiffigt tycker jag som älskar hoodies och såna här tröjor, och som tycker att många plagg absolut kan vara unisex. Jag vill inte alltid gå i figurnära bara för att jag är tjej. Ibland är det kul förstås, men inte alltid. Storlekarna är dubbla så det här är en 36/46. Det som kan bli lite marigt när man har unisex-storlekar är att de ofta är större än vi tjejer är vana vid.
 
 
 
 

Kommentera (0)

Bra innehåll berör

För ett tag sen intervjuade jag Emma Kronkvist, chef för SVT i Malmö, Göteborg och Umeå till vår podd ”På Insidan” och även om hon inte jobbar just med innehåll så kunde jag inte låta bli att fråga ut henne om just det. Hur gör man bra innehåll? Vem gör bra innehåll? Och hur är det med TV-TV egentligen? Kommer det finnas kvar i framtiden? Kommer våra barn titta att på TV klockan 20,00 en fredagkväll eller kommer de bara skratta åt att vi hade bestämda tider? Som nån annan bestämde… Ja jag frågade helt enkelt ut den här grymma tjejen om det och mycket annat. Lyssna gärna.

 

En av de grejer som jag själv tror är allra viktigast i en podd, blogg, vlogg eller vilken som helst plattform där man placerar sitt innehåll så är det just att nå fram till människors hjärta på ett eller annat sätt. Lyckas man beröra så är det bra innehåll. Och lite så resonerar Emma också:

 

Kommentera (0)

God morgon helg

Fredag, sol och lite, lite mindre huvudvärk idag. Jag tror att det går åt rätt håll. Tjohooo! Jag ringde vårdcentralen igår, och med tanke på det jag beskrev om min huvudvärk så var hon inte orolig. I och med att det kom smygandes samtidigt som jag var uppe varannan timme i flera nätter, och med all oro det innebär med Mios diabetes så trodde hon att det är det som är orsaken. Jag tänkte att eftersom det har gått så lång tid och jag faktiskt sov hur mycket som helst på Svalbard så borde det ju ha gått över. Men hon sa att det är inte första gången en förälder till en diabetiker kontaktar sjukvården med extrem huvudvärk. Så jag litar på det och känner ju en pytteliten förbättring idag också. Halleluja!

Idag är det fredag och PT-dag, det är en himla härlig kontrast till mina vanliga dagar, men just idag har jag bokat om flera av mina kunder eftersom jag fortfarande har ont.

Jag längtar så så så mycket tills jag känner mig pigg, frisk och stark och står där på gymmet igen. Eller hänger för all del.

 

Kommentera (0)

Tankar som virvlar runt i mitt huvud

  • Borde jag testa Brun-utan-sol? Nu när jag ser så här trasig ut (Har inte sovit på en vecka) så känner jag att jag hade behövt en slags kick i utseendet för att slippa skrämma alla isbjörnar på Svalbard. Vart köper jag en bra brun-utan-sol?
  • Proteinbars! Jag måste köpa proteinbars. Kommer inte äta varken säl, val eller fisk. (Gillar inte fisk)
  • Sömn! Det finns en risk att jag totalt däckar när jag kommer till Svalbard. Att jag lägger mig i sängen på kvällen när vi kommer fram och att jag sen aldrig kommer upp igen. Förrän på måndag när vi ska resa hem. Jag kommer, hur det än blir, att få sova. Jaaaaa! Win! Win! Win! Och förmodligen bli av med min konstanta huvudvärk.
  • Just den här hösten får jag många förfrågningar om att köra kurser och seminarier. Det är kul. Jag gillar verkligen det och vill ta mig till nästa nivå. Retoriskt alltså. Jag har gått “Snacka snyggt” för några år sen och skulle kanske gå del 2? Eller ännu hellre så hade jag velat ha privata lektioner i retorik, för att liksom jobba kontinuerligt med det.
  • Varför hatar jag att packa? Jag tror att det är för att ena delen av mig vill släpa på så lite som möjligt, och andra delen ha med en massa olika slags kläder ifall jag inte känner för just det där… Kanske jag bara borde bestämma mig för att anamma ena sidan… så att jag slipper den där konflikten? Så kanske jag slutar att hata att packa? Vad tror ni?

Den här gången ska det dock bli lite, lite roligare att packa. Ska ju testa Iamrunbox– för att slippa skrynkliga toppar.Iamrunbox alexandra bylund väska iamrunbox alexandra

Kommentera (0)

Hoppa!

En annan grej – förutom att göra kullerbyttor – som vi borde göra mer av är att hoppa! Hoppa högt, hoppa långt, hoppa hoppsasteg, hoppa i sidled, hoppa jämfota… ja hoppa helt enkelt. Det är också nånting som barn gör mycket av men som vi vuxna helt har lagt av med. Att hoppa ökar explosiviteten och man får upp ett rejält flås.
Hoppa som uppvärmning, gör olika hoppsteg under ett 10-minuters träningspassa (Puh!) eller gör en hopplek med barnen. Det här är en aktivitet som du definitivt kan byta ut ett joggingpass mot, om du tycker att det blir trist att bara använda joggingen som konditionsträning.
Ta sats och hoppa mer helt enkelt.

Kommentera (0)

Tekniskt strul&kursledare idag

Hörni, jag vet! Det var lite tekniskt strul igår. Orkar inte förklara varför, för det är en högst ointressant story. Men vet ni? I natt har jag sovit mer! Inte i närheten som en vanlig person, men ändå mer. Jag längtade så att jag höll på att svimma tills Alvin skulle komma hem. Han var på fotbollsträning med sin pappa och kom hem strax efter 19. Varför jag väntade? Jo men jag ville gå och lägga mig. Där har ni nivån på min trötthet.
Så vi la oss 19,30 och kollade på vår serie. Det är vår grej – att kolla serie på kvällarna. Kanske inte världens bästa att ha en skärm det sista han har, men det är en så otroligt mysig rutin som jag liksom vill ha med honom. Bra eller dåligt, jag vet inte. Ska man tro bästis-Peter – som jag intervjuade i På Insidan angående just sömn och sömnproblem – så är det dåligt.
Nu ska jag gå igenom innehållet i min kurs en sista gång. Ska vara kursledare för Grafiska Akademin idag i  “Affärsnytta i sociala medier” och “Facebook för företag”. Det är första gången och det ska bli så himlans kul. Annorlunda dag – men kul. Och sen… Wiiii… sen ska jag packa till Svalbard dit jag åker i natt.

Kommentera (0)

Nytt och kuligt som blev lite struligt

Tanken var att jag i lugn och ro skulle flytta över bloggen hit till blogg.se men så har det varit en hel del tekniskt strul i natt så att båda ställena har legat nere. Så nu får jag hänvisa er hit tills vi är back on track igen. Det här blir bra till slut. Inget att hetsa upp sig för. Eller nåt 😬
Och jaaaaa, jag ska börja blogga på blogg.se – där allt en gång i tiden startade. Så himla kul! Nu kör vi! Så snart tekniken är på plats.

Kommentera (0)