Månad: juli 2018

Sista semesterdagen

 

Jaha! Då har jag alltså avnjutit sista semesterdagen för den här sommaren. Jag har varit borta från kontoret lääänge, men har jobbat lagom mycket och kopplat av lagom mycket så det känns som en alldeles perfekt mix av jobb och ledighet. Men nu ska jag kavla upp ärmarna och köra på rätt hårt fram till mitten av september. Vi är en person kort, vilket innebär att jag kommer jobba en hel del ute hos vår kund under en period. Men fortfarande utan att förlägga en massa arbetstid kvällar och helger om det inte är så att vi har en peak. 

Hur som helst, den här sommaren har på så många sätt varit helt magsik. Jag har…
… umgåtts hur mycket som helst med barnen
… varit massor av timmar på stranden och badat
… läst flera böcker och även skrivit med papper och penna (!) Det ni!
… börjat samla på såna här figurer. Har alltid älskat såna sen jag var liten, och har hittills bara en i min samling, men det kommer
… läst alla tidningar som går att få tag i
… varit ute och ätit och druckit med vänner
… pratat, pratat, pratat med vänner
… påbörjat (och kommit långt) med vår nya affärsplan
… planerat hösten jobbmässigt (även om jag har en del kvar)…
… varit i Stockholms skärgård och vaknat till den här utsikten varje morgon
… varit i Småland
… varit på Gothia cup och på Knippla
… kört många, många mil med bilen
… kommit till flera kloka insikter
… kört meditation nästan varje morgon (och planerar att fortsätta med det när jag börjar jobba)
… och helt enkelt haft det väldigt, väldigt bra! Men imorgon är det alltså dags för allvaret igen. Ena sidan av mig vill vara den här lugna personen som har massor av tid till barnen, men andra sidan älskar att det drar igång igen. Ännu roligare är det sen i mitten på augusti när hela Sverige vaknar till liv. Just nu känns det fortfarande lite semesteraktigt i luften, eller hur? Ni då? Hur har ni haft det? Eller ni kanske fortfarande har semester? Eller ska påbörja semestern snart kanske?
 

Kommentera (30)

Nu sker det förändring här

Den här semestern alltså… det är första gången på… ett år tror jag, som jag verkligen har hunnit stanna upp och tänka efter. Och jag har nämnt det för er flera gånger tidigare, men det tål att upprepas, för jag går nämligen och tänker på det väldigt, väldigt mycket. Jag måste göra en radikal förändring i höst. Och jag planerar att den ska vara for life.
Jag har alltid varit en person som har sökt mig till arbetsplatser där det är högt tempo och där jag får lov att jobba som mest när det är mycket och göra, och kan jobba mindre när det är lugnt. Och det är ju fint om det funkar i praktiken. Sen jag blev egenföretagare har det dock varit ganska svårt… jag är nämligen världssämst på att sätta gränser för mig själv och tänker alltid att “Ja men det där gör jag ikväll” och “Ja men det är lugnt, jag fixar det under helgmorgnarna”. Alltid! Varje vecka. Hela tiden. Jag har liksom utgått från att mina veckor, mitt liv, ser ut så att jag först jobbar här hemma på morgonen innan barnen vaknar, sen jobbar jag på kontoret, och sen jobbar jag här hemma igen på kvällen, och så på helgerna. Det är ju helt sjukt! Helt jäkla sinnessjukt. 
Det är helt okej att göra det under hektiska perioder – då skulle jag utan några som helst problem kunna jobba hur mycket som helst – men det är det där med att jag ALDRIG låter min hjärna få ett break, att jag alltid är så tillgänglig och… framförallt… att jag planerar arbetstid på kvällar och helger som om det vore det mest normala i världen.
Som egenföretagare får man räkna med att det är mycket ibland, ja det händer även anställda så klart, så ÄR det ju, men att förutsätta att mitt arbete är centrum av mitt liv, att det (arbetet) liksom kan förvänta sig att jag alltid jobbar, det är helt snett. Det är fel! Och jag måste förändra det. Det som inte hinns med under dagen får göras dagen efter, och från och med nu så kommer mina arbetsdagar vara åtta timmar långa, om det inte sker något utöver det vanliga förstås (Än en gång, jag pratar om det vardagliga, det som sker VARJE dag och har så gjort under lång tid). Om jag börjar 9 så jobbar jag till 18 och sen är arbetsdagen slut, och kommer jag 8 så jobbar jag till 17. Åtta timmar om dagen alltså, men jag vet redan nu att det kommer att bli mer flexibelt än det låter… det funkar inte att vara så precis i verkligheten, men ni (och framförallt jag) förstår poängen, eller hur?!
Just det… en liten detalj är att nu i augusti och september så kommer jag behöva göra en del kvällsjobb eftersom vi har en kund med ett väldigt aktivt Facebook-flöde som behöver support kvällstid, men det kommer jag ta igen genom att gå hem tidigare. Och så ska jag turas om med en kollega så att vi delar på det. Men också: Jag ska se det som jobb och jag ska räkna tiden, jag ska inte bara låtsas som ingenting, är ni med?
Vad har jag för plan för att det här ska fungera nu då? Ja för i ärlighetens namn så är jag svinorolig att jag ska “glömma” bort det här nu när saker börjar rulla igång och att jag snart sitter i samma karusell och inte kan stanna. Men det VILL JAG VERKLIGEN inte… Så jag har sagt det högt till mina vänner, skrivit ner det till mig själv, sagt det till barnen OCH flyttat in datorn i sovrummet. Skapat en arbetsplats där jag sitter och jobbar, inget annat. 

Plötsligt står inte datorn i mitten av lägenheten längre, där jag alltid är nära och kan “råka” sätta mig och jobba. Bra va? Håll nu tummarna för mig att jag klarar det här!
Och som sagt – det innebär inte att jag inte kommer att behöva jobba över utan mer att jag inte ska se det som en självklarhet att min arbetstid är… alltid. Det är liksom väldigt mycket en arbetsplats att sätta sig här. Innan jag har suttit med min laptop vid matbordet. 

Ok, nu ska jag sluta. Jag har fått fram det jag ville säga tror jag. Jag orkar inte läsa igenom blogginlägget och korra idag utan ska lägga mig och läsa lite istället innan vi ska gå och lägga oss. Puss på er och hoppas att ni tror på mig. Jag behöver verkligen det för jag är livrädd för mig själv😱♡
 

Kommentera (75)

På benen efter en mardrömsnatt

God morgon! Efter en mardrömsnatt natten mellan lördag och söndag så var Alvin på benen igår igen. Han hade feber, men bara runt 38, och var pigg hela dagen. Vi var dock hemma och tog det lugnt vilket faktiskt var bra även för mig. Jag fick tid både till att fixa i sovrummet, läsa bok och jobba. Perfekt ju. Annars är jag typen som inte klarar av att vara inne när det är soligt ute. Jag känner mig alldeles för stressad över att missa det fina vädret. Men blir man tvingad så blir man, och det var som sagt bara bra så här i efterhand.
Nu är det två dagar kvar, sen börjar jag jobba på riktigt igen. Jag är väldigt glad över att jag, i lugn och ro, har hunnit komma till många bra och viktiga insikter den här sommaren. Det är så otroligt viktigt att ha luft i sitt liv, annars får man inte tid till att reflektera. Och reflektion är det som gör skillnad, det är jag säker på. Nu ska jag jobba några timmar och sen åka till stranden. Puss på er!

Kommentera (30)

Vår vision

Jag håller som sagt på att snickra på vår affärsplan efterom det var hundra år (typ) sen vi gjorde den. Jag känner  verkligen att det är hög tid att göra saker kristallklart nu. Vi har utvecklats väldigt mycket sen start och vi gör inte riktigt samma sak som när bolaget föddes.
Det här är den första officiella bilden från när vi startade. Jag och Anni var liksom hela teamet ♡
Idag har jag grottat ner mig i vår vision, det vill säga vår tanke om hela företaget. Vilka vi vill vara… Vad vi vill uppnå om några år liksom. Och jag tänker väldigt stort och utan några som helst begränsningar. Visionen ska liksom inte förklara vår produkt utan mer beskriva vilka vi vill vara. Det får gärna vara hur drömmigt som helst.  
Ikeas vision är “Att skapa en bättre vardag för de många människorna” och HiFi-klubbens vison är “Att vara det mest spännande stället att köpa underhållning till hemmet på”. Inte särskilt specifikt utan mer vilka de vill vara alltså. Jag funderar på vår vision och tänker att den dels borde innehålla något i stil med “Att skapa dialoger mellan människor och varumärken” och dels någonting om vilka vi vill vara på marknaden. Nånting större kanske… Låter inte det väldigt bra?
För det är ju precis det vi gör… Vi jobbar inte med korta kampanjer (eller jo, det gör vi så klart om företaget vill det) utan snarare med att skapa värde för företagets potentiella kunder på lång sikt. Vi ser till att i deras kanaler så är det väldigt mycket mindre me, me, me och mer nyfikenhet på följarna samt underhållande, informativt eller inspirerande innehåll. Och nyckeln är att det alltid ska vara engagerande. De företag som kommer lyckas med sin kommunikation i framtiden är nämligen inte de som gör snyggast eller smartast kampanjer utan de som har dialog med sina potentiella kunder. Och där kommer vi in i bilden, är ni med?
 
 

Kommentera (0)

Det fina med livet är att man får ändra sig igen och igen

Vet ni vad jag tycker är så himla befriande och härligt? Jo det här med att jag får lov att ändra mig imorgon och bli en helt annan person om jag vill. Det finns nästan ingen bättre tanke att tänka än just den. Jag tycker att det ger en sån otrolig frihetskänsla att veta att jag behöver inte vara, tycka eller känna som igår. Jag kanske älskade grönt igår och hatar det idag. Jag kanske var en jätteslarvig person igår men blir ordningsam imorgon. Är det inte sjukt härligt att vi får lov att, och faktiskt kan, ändra oss så mycket vi bara vill?
Ja jag vet att det är lätt att tänka “Vad ska andra tycka om jag plötsligt ändrar mig till det här eller det här?” men strunt i det. Ofta ligger de föreställningarna och fördomarna hos en själv, och det är bara att strunta i dem, eller hur?! Om det finns personer i din närhet som har svårt med dina förändringar så ligger det hos dem, inte hos dig, ok? 
Jag läste i en bok, skriven av Kay Pollak, för en massa år sen att vi har 50 billioner celler i kroppen och att flera miljoner celler förändras just precis nu! Enligt Kay så vet vi att 98 procent av atomerna i kroppens celler byts ut under ett år, att vårt skelett restaureras helt och hållet var tredje månad, vår hud är ny och utbytt var femte dag och att hela kroppen är “ny” på två år. Varje atom, varje molekyl och varje cell är alltså utbytt och ny. HUR COOLT?!
Det är den här boken jag pratar om – Att välja glädje. Nu var det väldigt länge sen jag läste den men jag minns inledningen, om att vi förnyas, så himla starkt. 
För det innebär ju att det går hur fint som helst att förändra sig, eller hur? Vill du bli entreprenör imorgon så bli det! Vill du bli en förhållandeperson så bli det! Vill du bli självständig så bli det! Vill du bli en person som tränar så bli det! Är det inte helt jäkla underbart att vi kan förändra oss precis som vi vill?! Jag älskar den tanken ☀️

Kommentera (15)

Feber!

Hej i sommarvärmen!☀️Idag blev saker inte alls som planerat. När jag gick upp i morse så njöt jag först av min frihet, gick omkring här hemma och pysslade lite, renskrev lite i affärsplanen (jag har pratat och ältat mycket om det med min kompis de senaste dagarna och hade därför en massa smarta anteckningar nedskrivna i telefonen) för att sen packa strandväskan och sätta på mig bikini. Jag hade sagt till pappa Jonas att Alvin kunde ta på sig badbyxor direkt eftersom vi skulle sticka och bada så fort jag fick hem barnen. Men… så kom de hem, och Alvin la sig på golvet på min yogamatta och bad om en fleecefilt… Ja men alltså det är ju runt 30 grader här hemma och hela Sverige plågas av värmeslag så det krävdes ingen djupare forskning för att förstå att nåt var fel. Så jag tog tempen. Halleluja! 39,5 grader och en liten kille som låg och huttrade.

Istället för stranden så blev det operation nerbäddning i sängen. Med filt 😩Det finns inga finare människor än mina små killar när det kommer till empati för sjuka och svaga människor. Så fort någon är sjuk så är de som små änglar mot varandra.
Hur som helst – dagens aktiviteter blev alltså helt förändrade, och är det någonting som jag är bra på så är det att se det positiva i saker. När jag inser att nu är det på det här sättet och jag kan inte göra något för att förändra det, ja men då väljer jag alltid att se det positiva i det. Så idag har vi kollat flera avsnitt av Gossip girl (som jag och Alvin ser tillsammans), jag tog mig tid och gjorde en jättegod sallad, och nu sitter jag och slipar på affärsplanen som jag som sagt håller på att jobba fram. 
Om jag orkar så ska jag ta tag i möbelskruvning sen också men det är ju så förbaskat varmt. Vi får se… och vi får se hur det går för min lille kille. Just nu ligger han och sover med 40,1… Och nej, han lider inte av värmen… han fryser ju lille stackarn ♡

PS. Och när det gäller bloggen och dess struktur och innehåll… det är så intressant att höra era åsikter, och som sagt – jag håller på att ta mig en funderare…

Kommentera (47)

Hear you!

Okeej… jag märker att det är två läger här. Vissa av er vill bara ha sociala medier och entreprenörskap och andra saknar mina vardagsinlägg och vill bara ha dem. Så… tadaaa, nu är det alltså bara jag som ska bestämma mig för vad som känns bäst och roligast då. Och det är inte så bara🤔Jag tror aldrig att jag helt och hållet kommer ta bort sociala medier. Och entreprenörskapsinläggen är ju ibland en del av min vardag. Inte de tipsiga förstås, men de andra… Ja och så har vi mina älskade små killar, de har ju alltid varit med mer eller mindre men ibland känner jag att det kan förta en härlig stund när vi tre till exempel sitter och spelar spel, som vi gjorde häromkvällen, om jag ska langa upp kameran. Tänker att de kan känna sig lite utnyttjade och kanske inte förstår om jag spelar spel för att det är roligt eller för att jag ska skapa innehåll. Ja tankarna är många, men jag vet att det går att göra vilket som, på ett bra sätt, utan att förta härliga stunder – nu handlar det bara om att jag själv måste bestämma mig. När jag tittar på de bloggar som jag själv läser så är jag inte alls förtjust i de inlägg som är tipsiga och nyttiga, utan gillar mer att följa folks härliga vardag. Men ja… det är ju jag. 
Pöss på er så länge! ♡ Jag ska fundera lite… men nu ska jag iväg och hämta min SLOWJUICER SOM JAG HAR BESTÄLLT! Så jäkla lycklig för denna materiella härlighet som ska ge mig och barnen en jäklans massa nyttiga näringsämnen. 

 

Kommentera (30)

Bara jobbsnack eller familjeliv?

Hörnini, tack för att ni engagerar er och för att ni är så fina ♡Jag frågade ju vilka ni är och vad ni gillar att läsa i bloggen, och några av er har svarat i kommentarsfältet, några har givit mig input IRL (kompisar och släktingar) och några av er har mailat mig. För det första så är det så himla kul att få ha lite dialog med er – det är ändå det en blogg går ut på tycker jag – och för det andra så är det oerhört mycket värt att få veta vad jag kan förbättra. Vad ni tycker om och vad ni tycker mindre om liksom.
Jag älskar att få kritik, feedback, ris, ros, klagomål – kalla det vad ni vill – om jag får det med kärlek. Något av det fulaste jag vet är att, i ilska, ge “konstruktiv kritik” eller “bara säga vad man tycker” och sen luta sig på nån slags “det är ju bra att ge feedback, det måste du väl kunna ta?”-grej. Det där är bara förtäckt aggression som borde gå ut någon annanstans än över en annan människa. Så den slags påhopp är alltså inte vad jag pratar om nu, utan den som ges med kärlek och som faktiskt kommer för att man bryr sig. Den är fin ♡
Och nu till saken då. Det är några av er som har gett mig den typen av feedback vilket jag verkligen uppskattar. Det är ju ni som är experter på att tala om vad som är bra innehåll i min blogg, eller hur? Och när nu några av er talar om att ni tycker att det har blivit tråkigt i bloggen sen jag slutade skriva om lite vad som helst (plus entreprenörskap och sociala medier) och nu nästan bara skriver om entreprenörskap och sociala medier, så måste jag fråga… Är det så? Tycker ni alla så? 🤔 Jag vill verkligen veta. Jag har själv tänkt att jag är rätt spretig när jag blandar hej vilt och att det liksom inte finns någon riktigt röd tråd och därför valt att fokusera mer på entreprenörskap och sociala medier som jag ändå har en tydlighet i och som jag vet att många uppskattar. Men återigen, ni vet bäst. Håller ni med de som säger att bloggen är tristare utan all vardag..? 
 
 

Kommentera (181)

Semester och workmode i ett

God morgon kära ni! Nu har jag några dagar framför mig utan barn, och även om det känns lite trist att inte ha dem så ska det bli otroligt härliga dagar. Jag ska göra det där som jag alltid tänker att jag ska göra men som aldrig blir av: Semestra här på hemmaplan. Visst, det har jag gjort även tillsammans med barnen, men nu blir det mer vuxenaktiviteter. Jag ska gå på stranden med en kompis och bada och äta precis när jag vill, läsa en bok och kanske råka somna utan att någon liten person sitter bredvid mig och svimmar av värmeslag pga. inte kan bada när mamman sover, äta sallader på stan mest hela tiden, köra “After beach” och dricka nåt gott, träna utan att passa tider… Ja men ni fattar! Bara njuta. Och det fina är att jag även kommer hinna jobba. Den här veckan har jag fokus på flera större projekt som kräver tankeverksamhet och planering. Så himla viktigt och också väldigt kul. Men nu… innan jag sätter mig några timmar med mina projekt – dags för fakturering. Jippi! Eller nåt… 
 
 

Kommentera (15)

“Mitt liv går inte ihop”

God morgon! Idag fyller min älskade lilla kille år! ❤️Ja men den yngsta kommer alltid vara liten… Vi ska åka iväg och bada precis hela dagen idag, och ikväll ska vi ut och äta med pappa Jonas och hans bror. Jag hoppas att Mio hänger med nu på dagen – det gör han så klart om han inte är dålig – men Alvins kompis kommer också hänga med, så det kommer bli kul i vilket fall som helst. 
Hur som helst… jag ska inte tjata mer om den här boken efter det här inlägget, men jag vill ändå visa er ett kapitel som är så himla mitt i prick för min del. Jag är nämligen livrädd för att hamna där jag var innan semestern, igen. Jag hade så mycket att göra att jag nästan fick panik över att vara så “fängslad”. Det fanns ju INGET som helst utrymme för spontanitet och det enda jag gjorde var att jobba. Problemet när jag har så mycket att göra är dels att jag blir snål med min tid med vänner (så klart! När skulle jag hinna vara med de liksom) och dels att jag så klart blir stressad. Mio, sa vid nåt tillfälle “Mamma, har du funderat på att inte jobba så mycket?”, och nu när jag pratade med honom om det häromdagen så sa han “Mamma, du var ganska stressad ett tag”
Alltså nu känner ju inte ni honom, men när han säger någonting så är det ofta eftertänksamt och väldigt klokt. Älskade lilla unge! Och jag har sån sjuk jäkla ångest över att jag INTE vill hamna där igen. Det GÅR inte att jobba så mycket och jag KOMMER inte göra det igen. Så nu gör jag en del förändringar (bland annat så måste vi göra några ändringar i teamet) och kommer att anställa någon slags “assistent”. Är inte jätteglad för det ordet, men det är det jag behöver. En person som kan hjälpa mig helt enkelt. Så det får bära eller brista. Jag har ingen aning om ifall det är en vettig investering, men jag hoppas det. Dels för att jag aldrig någonsin mer vill jobba så och dels för att jag ska ha tid till att sälja så att vi får fler kunder och kan växa. En jäkla chansning (risktagning) alltså, men alternativet är att jag “tar” av mig själv istället och det kommer jag aldrig mer göra.
Och…. det roliga i det här är att jag, igår när jag fick hem boken, slog upp det här kapitlet. Och jösses vad rätt det kändes. Så självklart. Eller hur? 
 
 

Kommentera (60)