Månad: april 2018

Vilken kille 😍

God morgon kära ni! Ni ligger förhoppningsvis och sover, det är väl många som är lediga idag gissar jag..? Men inte vi. Vi jobbar ju åt våra kunder så vi har för mycket att göra för att vara hemma. Men det är ok, för det är ju ledigt imorgon igen. Härligt att få sova ut, eller hur? Ja när jag säger sova ut så menar jag mer KÄNSLAN av att sova ut… jag gör liksom inte det ändå eftersom jag är som en klocka, men det är så himla skönt att veta att det inte är någon stress att gå upp.
Men alltså! Den här killen!!! Man älskar ju honom, eller hur?! Haha… så underbart. Och vilken röst. Jag funderar på om vi ska bjuda in en charmig och talangfull liten unge som kan komma till Mama Said och göra en sån här grej. Det ni, det hade varit grejer det… Fast nää, jag skojar förstås. När sånt här sker så ska det vara genuint, och då kan det få en fantastisk spridning och uppmärksamhet. Drömmen för ett varumärke som vill nå ut ju. 
Idag börjar vi som vanligt med morgonmöte, och i eftermiddag ska vi ha telefonmöte med två tjejer som förhoppningsvis ska börja jobba med oss. Det ser ju ut som att vi kommer att få in fler kunder nu så då står vi återigen och balanserar… Får vi in de nya kunderna så har vi hur mycket som helst att göra NU, NU, NU och måste stå redo. Om inte… ja men då behöver vi inte anställa… Men jag kan liksom inte luta mig tillbaka och tänka att det blir kanske ingenting, för då kommer vi aldrig komma framåt. Jag måste våga satsa så fort jag är i det här läget… satsa, fast med lite, lite skydd ändå… Ja men ni fattar… 

Kommentera (0)

Hur får man fler följare på Instagram?

Efter allt snack om Instagrams algoritm och hur svårt det är att få nya följare så ska jag nu presentera lite intressant statistik. Eller egentligen slutsatser som jag har dragit utifrån vår statistik. Det som vi allra helst vill, på Instagram, är att få kommentarer på våra inlägg eftersom det är det som algoritmen belönar mest av allt. Helst vill vi ha kommentarerna inom första kvarten, men det är en annan diskussion. Nu ska vi titta på vilken typ av inlägg vi människor gillar mest, det vill säga vilken typ av inlägg vi helst kommenterar. Jag utgår från Mama Saids statistik, och jag tycker att den är högst relevant eftersom det är det här vi upplever även bland våra kunder, och det är också det här vi har sett i våra undersökningar att människor gillar.
De bilder jag nu kommer att visa är de som har fått flest kommentarer senaste året. Jag börjar med förstaplatsen:
När vi outade att Sanna var gravid! Det är personligt, lite “bakom kulisserna”, bebis (vilket alla tycker är gulligt) och för många även igenkännande. Och så bygger det på känslor. De flesta kan relatera till att det här måste kännas väldigt fint för Sanna.
Den bild som har fått näst flest kommentarer är den här. Inte alls särskilt snygg eller inspirerande bild, eller hur?! Vår caption var: “Förra veckan frångick vi det digitala för analogt planerande. 📝 Vi har fortfarande inte hittat något bra planeringsverktyg som kan mäta sig med post-its. Vet ni något bra program eller sida? Tipsa gärna!👇”
Varför fick den här så många kommentarer då? Jag skulle säga att det beror på att det dels var en genuin undran och dels för att vi bjöd in människor till dialog och till att de fick bjussa på sina tips och på sin kompetens. Och vi människor är generösa, vi gillar att bjuda på vår kunskap och att dela med oss av tips och råd. 
Tredjeplatsen kneps av ett inlägg där vi har postat åtta bilder, ni vet så att man ska swipea åt sidan för att se nästa bild. Den första bilden ser ut så här…
… och sen innehåller varje bild ett konkret tips/ fakta som vi bjuder på…
så här…
… och så här…
Jag visar inte alla åtta bilder här, utan vill mest komma fram till poängen. För poängen är att det här är bra och värdefullt innehåll som vi har lagt ner tid och energi på och som ger våra följare någonting. Innehåll som ger kunskap eller inspiration. I det här fallet mest kunskap. Det fina är att det också är 37 personer som har sparat det här inlägget. Det om något innebär att de anser det vara värdefullt, eller hur? De flesta kommentarer i det här inlägget handlar om att våra följare tackar oss för bra inlägg.
Sen har vi fjärdeplatsen. Det är ett inlägg som handlar om någonting som är på riktigt. Det vill säga ett inlägg där vi pratar om en verklig händelse, något som vi verkligen vill säga, och som därmed är genuint. Och så är det så klart engagerande eftersom vi söker folk till en filminspelning. Då taggar ju folk sina vänner, inte för vår skull, utan för deras. 
Så om vi ska summera det här nu då, vad krävs för att få fler följare på Instagram? Det enkla svaret är att vi behöver skapa innehåll som engagerar följarna. Men vad är det då, rent konkret? Varsågoda, jag har gjort en lista utifrån det som jag har beskrivit ovan:
  • Personligt innehåll! Många företag är rädda för att vara för personliga och tror kanske att det är oprofessionellt att till exempel prata om sina medarbetare. Men det är precis tvärtom! Vi gör affärer med människor, inte med företag. Vi kan känna empati och kärlek till människor, det kan vi inte göra för ett företag. Och ett företag är bara luft, det är människorna som är innehållet. Så att visa vem man är, vilka ens medarbetare är i ett företag och våga vara lite personlig, är bara bra! Det går ju att hitta sin egen nivå på hur personlig man ska vara.
  • Låt följarna vara smarta! Människan älskar att få tipsa och dela med sig, så det är en utmärkt idé att låta era följare göra det genom att genuint undra något. När vi genuint undrar något så öppnar vi också upp för dialog på ett helt annat sätt än när vi skriver om oss själva i ett inlägg och sen avslutar med en “engagerande fråga” så som “Vad gör ni idag?” Jag skrev engagerande inom citationstecken eftersom det inte är engagerande bara för att man ställer en fråga. Bjud in till dialog istället och låt följarna få bjuda på sina tips.
  • Värdefullt innehåll! Vi brukar även kalla det för “hållbara artiklar” när vi skriver bloggartiklar som är såna som folk kan “råka” hamna på när de googlar något, artiklar som ger folk ett värde (som den här till exempel), artiklar som folk gärna sparar och kanske tipsar vidare om… Den här typen av innehåll tar ofta längre tid att göra, men är så värt. Fundera över er kompetens. Kan ni bjuda på den genom att paketera den på ett sätt att det blir lätt för människor att ta till sig? Kan ni göra en guide om någonting? Plocka ut guldkorn kring sånt som det finns mycket av? Till exempel “De fem bästa serierna just nu” eller liknande. Paketera det snyggt, förslagsvis så som vi har gjort så att ni använder er av fler bilder i samma inlägg, så lovar jag att era följare kommer både kommentera och spara ert inlägg.
  • När det är på riktigt! När det sker något i verkliga livet, som ni skriver om i ett inlägg på Instagram, och dessutom ger människor anledning att tagga varandra så kommer ni också få många kommentarer. Jag vill dock poängtera att det här ska vara genuint. Att hitta på inlägg bara för att få folk att tagga varandra är inte på riktigt. Förstår ni skillnaden? (Och dessutom – algoritmerna gillar inte att vi uppmanar till att tagga, dela kommentera eller gilla)
Hoppas att ni testar det här! Jag lovar att ni kommer att lyckas – och ja, ni kommer att få fler följare! Bara ni är genuina i det ni gör. Lycka till!

Kommentera (0)

Jordgubbar och glass & Fuck diabetes

God morgon! Hoppas ni hade en skön lördag. Vi tog det väldigt lugnt och hade en jättemysig dag. Jag och Alvin cyklade tillbaka till cykelaffären och fick nyckeln till hans cykel och bytte min Hövding till en mindre, sen stannade vi på vägen och åt glass. Så klart! Så fort det är vår eller sommar lyxar vi ofta till det med glass.
Sen skruvade vi ihop några stolar till terrassen och satte oss där och åt jordgubbar och glass.
Vi lekte en helt meningslös lek men som ändå var väldigt kul. Det började med att Alvin sa att 5000:- var ungefär 550 dollar, och så skulle Mio kolla upp det exakta talet. Sen skulle jag och Alvin gissa, med två decimaler, och efter varje runda av gissningar skulle Mio säga vem som var närmast. Haha… helt meningslös lek egentligen som sagt men vi fastnade och tyckte att det var riktigt kul.
Sen på kvällen åt vi som vanligt framför tvn innan barnen slank in på sina rum en stund för att spela. Vad hittade ni på? Idag är det fotboll för Alvin och jobb för mig. Och nej, det är inte mitt vanliga jobb utan jag ska stå och sälja korv och godis på Wihlborgs arena, det vill säga för Alvins fotbollslag. Väldigt opassande dag eftersom jag har varit uppe en gång i timmen mellan tolv och fem. Mio hade lågt blodsocker som var svårt att få upp så vi kämpade med druvsocker, äpple och nya blodsockertagningar hela natten. Yay! (Fuck diabetes!) 
Det innebär att det inte heller blir nån träning för mig i eftermiddag. Tror jag. Inte om jag känner mig så här trasig i alla fall. Vi får se! Jag tränar aldrig när jag känner mig bakis (vilket jag gör efter en sån här natt), men jag är väldigt sugen på att gå till gymmet. Vi får se… Puss!
 

Kommentera (0)

SKAM Austin

Har ni sett att SKAM Austin har kommit ut? Det är samma regissör som gjorde originalet i Norge, Julie Andem, som står bakom den så den håller alltså samma höga kvalitet som den norska versionen. Har ni kollat? Den visas enbart på Facebook och släpper, precis som i Norge, “realtidsklipp” efter hand. Och så finns det fiktiva Instagramkonton också, precis som i Norge alltså. Himla kul tycker jag! Tänker att jag måste kolla om jag gillar det lika mycket som jag gjorde med den norska. Här kan ni på SKAM Austin.

 

Kommentera (0)

När behöver man byta sin cykelhjälm?

Hej hörni! Vilken mysig eftermiddag jag och Alvin hade igår mellan mina två sista PT-pass. Vi gick iväg till cykelaffären här i Limhamn, BikeMasters, dels för att fixa till min cykel och dels för att köpa en cykel till Alvin. Han har alltid ärvt Mios gamla cyklar men nu finns det inga kvar att ärva så nu behövde han en ny. Och det var verkligen på tiden. Jag trodde jag kunde skjutsa honom dit, på min pakethållare, men man ska vara under 10 år om man ska bli skjutsad på cykel av någon. Och Alvin är ju 10. Så vi fick snällt promenera dit, med cykelhjälm på huvudet. Ja i Alvins fall i alla fall. Själv har jag aldrig ägt någon utan cyklat omkring helt oskyddad. Att det ska vara så svårt att bryta invanda mönster…

Så det var också tanken att jag skulle köpa en cykelhjälm till mig själv. För några år sedan lyssnade jag på Peter Åberg, som föreläser om livsglädje och positiv inställning bland annat – och han inledde med att berätta om den fruktansvärda cykelolycka han hade varit med om. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men det var INTE en bil inblandad, utan det skedde på en cykelbana, och ändå skadade han sitt huvud så illa att de sa att han aldrig kommer kunna gå och prata igen. Jag tror att det var så. Jag kommer inte ihåg ordagrant men vet att det var en fruktansvärd skada som han alltid kommer att känna av i form av värk. På en cykelbana (!!!!)
Hur som helst, sen dess har jag varit rädd om mitt huvud och tänkt att jag ska skaffa hjälm, och igår skulle det alltså bli av. Äntligen!
Vi gick alltså till vår lokala lilla cykelbutik, jag älskar att gynna det lokala, och köpte först och främst en cykel till Alvin. Han är världens mest förståndiga lilla kille. När han pekade på vilken cykel han ville ha och jag sa att den kostar säkert närmare 10,000:- så sa han “Nej mamma, då vill jag INTE ha den. Vi hittar en annan!” Så typiskt Alvin. Min lilla gullis 😍 Och när killen i butiken frågade om han ville ha en sportig eller vanlig så sa han (så klart) sportig. Och vet ni vilken cykel det blev tilll slut? Jo men det blev ju den som han först pekade på när vi kom in i butiken. För den kostade inte alls 10,000:-. En lycklig liten kille ❤️ Det är inte ofta vi går iväg och köper såna här “stora” saker till honom utan han får liksom bara växa i det som redan finns, så därför är han extra tacksam tror jag.
Hur som helst… hjälmen då. Nu ska vi prata om mitt dåliga samvet här för en stund. För vi har fyra cykelhjälmar som ligger här hemma som är gamla och utgångna och rakt av farliga. Eller som i alla fall inte garanterar nåt skydd. Åh vilken ångest när jag tänker på det. Men ingenting har ju hänt tack och lov!
Hur vet man att en hjälm fortfarande fungerar då? Att den inte är för gammal? Jo, det man ska göra är att titta på datumet inuti hjälmen, och det datumet får inte vara äldre än fyra år gammalt. Den hjälm som Alvin hade med sig var sex år gammal (!) Jag trodde att om hjälmen var i gott skick, och inte hade varit med om några olyckor, så var den okej. Så trots att Alvins hjälm var i perfekt skick, och knappt hade en repa, så var den alltså helt oduglig. Thank god att vi fick reda på det. 
Det man också ska göra, förutom att titta på datumet, är att titta på det här svarta materialet i hjälmen. Prova att trycka på det hårt med tummen. Om det blir minsta tillknölat, alltså att man kan se att du har tryckt till med tummen, ja men då är hjälmen INTE duglig. För om du kan trycka in med hjälp av tummen, tänk då vad en hård smäll mot hjälmen hade kunnat göra…
Ja ja, ingenting har hänt och nu vet vi detta! Håll koll på era hjälmar kära ni, en som är gammal kan alltså vara nästintill helt oduglig. Men jag då… vad köpte jag för hjälm? Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en svart, matt hjälm och INTE en Hövding, eftersom jag är rädd att jag får ont i nacken av den. Ja men jag får ont i nacken av allt som jag har tajt runt halsen. Så störigt! Kan inte ens ha en sjal. Jag gissar att jag gör en minikorrigering av huvudet när jag har nåt runt halsen, som gör att jag får ont. Eller det är egentligen inte i nacken jag får ont, utan i huvudet. MEN… så läste jag att den är åtta gånger säkrare än en hjälm och bla bla bla… Den supertrevliga killen i butiken övertygade mig i alla fall till att det var en Hövding jag skulle ha. Och eftersom vi köpte en cykel så fick vi rabatt. Det var ju fint. Så nu äger jag alltså en Hövding. Wow! Det hade jag inte trott. 
Det som känns lite märkligt nu är att jag är åtta gånger mer skyddad än mitt barn 🤔 Men man ska inte ha Hövding när man är så liten, så det är ju bara som det är. Och så är jag delad till en annan sak… De två grymma tjejer som startade Hövding, är två entreprenörsvänner till mig – och utan att gå in för mycket på detaljer… så är ingen av de kvar i bolaget av olika anledningar. Ni får själva läsa och tolka här 😡 Och jag har ju också lämnat min lilla bebis (ja alltså mitt företag) en gång på grund av en väldigt störd stämning mellan mig och min medgrundare, så därför känns det lite extra i hjärtat. Men samtidigt så tänker jag att det är en jäkla stolthet för Terese och Anna när de ser alla Hövdinghjälmar som numera cyklar omkring på stan. Wow alltså!
Och en annan sak… om man tittar på Flashback så kan man se att diskussionerna kring Hövding och dess säkerhet, för bara några år sen lät väldigt negativa. “Hur ska en sån krage kunna funka?” “Jag skulle aldrig våga testa nåt sånt när det handlar om mitt liv” och bla bla bla… Typiska motsträvarkommentarer som ofta dyker upp när det kommer något nytt. Och nu så köpte jag alltså Hövding eftersom vanliga hjälmar plötsligt är mycket mer osäkra. Tänk vad snabbt det kan förändras.  
Ja men det här blev en lång utläggning om gårdagen. Idag kommer vi ta en cykeltur till cykelbutiken igen. Dels för att vi inte fick med oss Alvins cykelnykel och dels för att jag fick med mig en medium på min Hövding. I butiken sa han att jag skulle ha small… Så det blir väl förmiddagens aktivitet tänker jag. Vad ska ni hitta på idag?
 

Kommentera (0)

Vad är det som gör att det klickar?

God morgon fina ni! Idag är det PT-fredag, det är verkligen sån himla kontrast mot alla andra dagar i veckan. Jag ska dessutom träna själv och äta lunch med Johanna. Fantastisk fredag ju! Den här veckan har jag haft väldigt många möten, och det innebär alltid att det är mycket efterarbete. Det är olika förslag och offerter som ska skickas ut och presentationer som ska göras men det är ju ett lyxproblem. Så himla kul att allt går så bra just nu.
Och jag har funderat mycket på det där med mina möten. Det är så kul att ha möten med folk som man klickar med, men vad är det egentligen som gör att det klickar? För NÄR det gör det så är det ju så härligt, eller hur?! Handlar det lite flummigt så där om att det bara är nån slags osynlig och opåverkansbar personkemi? Eller är det mer konkreta saker som båda personerna, i ett möte, gör (eller inte gör) som avgör om det klickar eller inte?
Som till exempel att man är närvarande, ser varandra i ögonen när man pratar, är lite lagom påläst om varandra, och framförallt att man är öppen och bjuder på sig själv och inte är så hemlighetsfull om företaget till exempel… Är det sånt som gör att det klickar mellan två personer, eller är det här såna egenskaper JAG uppskattar? 
Stora funderingar denna fredagmorgon. Det fina är att jag undrar eftersom jag har haft så många bra möten där det verkligen har klickat och där jag känner att det skulle vara så kul att jobba ihop. Vilken vecka! Vi ska se till att nästa vecka blir likadan. Och nästa, och nästa, och nästa… 2018 är året för Mama Said✌️😍

Kommentera (0)

Några underbara insikter

Jag får nog börja med att varna er för lite väl mycket pepp i det här inlägget… Men alltså wow, vilken dag vi har haft! Jag har haft möten precis hela dagen, och knappt hunnit öppna datorn ens, men eftersom mötena har varit så otroligt givande så gör det ingenting. Min viktigaste uppgift är att se till att vi får in kunder samt att driva företaget framåt. Ja egentligen så gör vi ju det tillsammans allihop, men det är liksom jag som lägger liksom mina timmar på det. Sen diskuterar vi alla steg vi tar tillsammans, innan vi gör det. Så det är ju helt rätt att jag är iväg på möten till höger och vänster. Och just idag har mötena varit så givande. Varenda ett! Och det gör mig så glad.
Så jag tänker att jag vill bjuda på två insikter som jag har kommit fram till på sistone:
  • Det är hur lätt som helst att sälja. (Provocerande, jag vet) Jag tror att vi fastnar vid det där ordet… sälj… “Nä jag är ingen säljtyp…” Så säger vi alla helt utan att tänka på vad det egentligen innebär. Jag är svinbra på att sälja Mama Said eftersom jag älskar vår produkt och vet att den ger värde. Inga som helst problem faktiskt. Och allt det där ojandet som jag höll på med innan jag verkligen tog tag i det… Hur gör man? Ska man ringa eller maila? VEM ska man ringa eller maila? Ska man kontakta varma eller kalla kontakter? Och bla bla bla… Det där är bara dumma ifrågasättningar som jag använde för att jag inte riktigt var beredd på att ta tag i det, eller hur? För vi vet ju egentligen att det bästa är att bara testa, det är liksom inte så svårt. Men jag har varit den där personen som har fastnat i att “Jag vet nog inte hur man gör”… kanske för att slippa köra igång antar jag. Men det är bara att göra det helt enkelt. Just do it! Sälj bara! Det finns inget rätt eller fel. Alla sätt är bra! Kombinera dem. Gör lite av varje. Testa dig fram! Det är bara att köra. Det enda som inte funkar är att inte göra någonting.

  • Go with the flow och var inte rädd för att jinxa saker. Jag ÄLSKAR att tro på mig själv och på att “Nu har vi flyt” Jag är INTE rädd för att säga “Nu jäklar går det bra, det här kommer vi lyckas med!” Eller som jag har en känsla för just nu… 2018 är året då Mama Said kommer bli lönsamt och ta ett stort steg uppåt och framåt. Jag har den känslan. Jag älskar den känslan och är INTE rädd för att uttala det. Och nej jag tror inte att jag jinxar det. Är det något jag tror på så är det att det går ännu bättre om man tror att det ska göra det. Positivitet alltså! Mycket bättre än att “safea” genom att inte våga tro. Dessutom så älskar jag ju att fira. Så just nu borde vi skåla i bubbel – fast vi inte har skrivit avtal än. Det värsta som kan hända är ju att vi har haft kul i onödan, eller hur?

Kommentera (0)

Stora mötestorsdagen

God morgon! Igår kväll kom barnen hem efter att ha varit hos Jonas i två dagar. Det är så himla mysigt när de kommer hem igen. Ja jag njuter väldigt mycket av att vara själv också, det vet ni ju vid det här laget, men sen när jag har dem här så känns det som att allt har ställts till rätta igen. Hur som helst – jag hade en admindag igår och betalde fakturor, fixade med Collectum (vi har ju kollektivavtal numera och då måste man anmäla löner till Collectum varje månad), fakturerade våra kunder, svarade på mail som jag låg på hög, hade ett snabbt möte med Anni och Amanda om hur vi ska göra närmaste månaden nu när Josefin (vår praktikant) slutar.
Ja jag fick undan en hel massa grejer helt enkelt. Och eftersom det där admingörat, i alla fall när det kommer till papper och fakturor, är det tråkigaste jag vet så kändes det extra skönt sen när jag cyklade hem. Det är sån lättnad i hela kroppen! 
Och jag och Mandy hade återigen bestämt oss för vilken outfit som gällde så här en onsdag 😂
Innan jag cyklade hem så fotade vi lite också. Mandy är den som alltid hjälper mig att fota till bloggen och Instagram. Vad hade jag gjort utan henne? Det var en liten miss dock att vi gjorde det här i rusningstrafik när ALLA skulle hem från jobbet. Det var liksom svårt att få till en bild UTAN att någon kom ner från trappan. Men till slut fick vi till det. Om ni vill se så ligger det på Instagram – @alexandrabylund
Och nu är det torsdag, och en enda lång mötesdag. Jag har så många möten idag att jag knappt kommer hinna göra annat. Första mötet börjar 8,30 och då ska jag prata med en kille som behöver coachning kring sina sociala kanaler. Sen fortsätter det med nästa möte klockan 9 – med en kund som vi förhoppningsvis kommer att få fler uppdrag av. Håll tummarna för det! Vi älskar just den här typen av uppdrag nämligen!😍 Men nu ska jag väcka mina små älsklingar! Hoppas ni får en härlig dag! Puss

Kommentera (0)

Podcasttips “Hur du klarar dina mål”

På tal om det här med mål som jag skrev om häromdagen, så har jag nyligen lyssnat på Kjell Enhager i Framgångspodden där han pratar om mål och hur vi uppnår dem. Han är ju proffs i ämnet så jag tycker definitivt att ni ska lyssna på det här avsnittet. Jag ska berätta om två saker som jag särskilt tog med mig därifrån. Fritt tolkat.
Först och främst så ska vi fundera över vad vi skulle göra om vi inte skulle kunna misslyckas! Det var det som jag var lite inne på häromdagen när jag skrev om att vi borde drömma heeelt utan begränsningar. Det är tydligen bra, enligt Enhager alltså. Och det var ju också det vi gjorde när vi körde vår Yoga-workshop med Nellie Rolf.
 
Sen så ska vi tänka oss hur det känns i oss när vi har uppnått vårt mål. Så om vi till exempel drömmer om att få en viss tjänst så ska vi besvara frågan hur det skulle kännas när vi väl har fått den tjänsten. Och det här jobbade vi mycket med när jag gick min PT-utbildning. Knepet är att fortsätta att fråga varför, varför, varför. Så här typ:
– Varför vill du träna?
– Jag vill bli stark!
– Varför vill du bli stark?
– För att jag vill kunna lyfta tyngre vikter.
– Varför vill du kunna göra det?
– För att det kommer att kännas bättre när jag är på gymmet!
– Varför kommer det att kännas bättre?
– Jag kommer att känna mig duktig?
– Varför känns det bra att känna dig duktig?
– Jag får ett bättre självförtroende då och känner mig säkrare. 
BAM! Där har vi det! Det är SÅ mycket bättre att ha “jag vill känna mig säkrare” som motivator än “jag vill vara stark”. Förstår ni skillnaden? Jag älskar det och det var som en uppenbarelse för mig när vår lärare under PT-utbildningen gjorde de här övningarna med oss. Så bra och faktiskt en livsläxa!
Men strunt i det nu. In och lyssna på avsnittet med Kjell Enhager. Oavsett vilken typ av mål ni vill uppnå så passar det. Tala gärna om sen vad ni tyckte!
 

Kommentera (0)

Möte och poddinspelning i Stockholm

God morgon på er! Igår var jag som sagt i Stockholm, och det var lite skönt att åka dit klockan nio och hem fyra. Inte så extremt tidig morgon alltså, och så kom jag inte heller hem så sent. Härligt! Jag visste knappt vad jag skulle göra när jag hade en hel kväll ledig så där, men det är så otroligt skönt att inte ha några åtaganden. Mer sånt tack! Jag längtar tills jag kommer ha ännu lite mer balans i livet.
Hur som helst, Stockholm då… Det var svinkallt, så jag började med att sätta mig med en kopp te när jag kom fram, jag var nämligen tidig till mitt första möte. 
Som ni vet så har jag börjat kontakta företag som vi vill jobba med och som vi tror att vi kan skapa värde för, och det är så himla kul att själv “välja” vem vi vill jobba med. Nu är det så klart inte så att alla svarar på mina mail med ett rungande JA, men när jag får till möten så slutar de alltid väldigt positivt. Förmodligen för att vi bara kontaktar såna som vi tror passar med oss som sagt. Hur som helst, mötet gick jättebra och jag håller VERKLIGEN tummarna för att vi får till ett samarbete med dem. Hjälp gärna till att hålla tummarna✊
Efter det mötet så åkte jag direkt till Loppi för att träffa Felicia, och som vanligt när jag träffar henne så blir jag full av energi och inspiration. Vi har så mycket att prata om och det blir liksom högt och lågt. Vi skulle ju podda – om influencer marketing från hennes perspektiv som nätverk- och det gjorde vi också. Det blev en jättebra podd. Men vi pratade också om annat. Bland annat om att vi har en utmaning: Vi ska köpa en varsin topp i färg. Alltså inte svart, vit, beige eller grå utan mer färgstark liksom. Vi tog i hand på det, så det känns bra! Jag ska definitivt inte förlora den här utmaningen, och även om det är lättare nu när det är sommar (eller ja snart i alla fall) så är det ändå… svårt. Men ni ser ju ändå bilden ovan… jag har mina stunder💞
I alla fall… Jag kom hem redan vid 18 och tog det lugnt hela kvällen. Fick iväg mitt anbud på den där upphandligen som vi hoppas så mycket på, läste lite bloggar, kollade YouTube, förberedde blogginlägg själv, kollade statistik… ja tillbakalutade saker helt enkelt. Mysigt att bara ta det lugnt utan barn en kväll.
Och på tal om det jag skrev igår morse… i helgen ska jag ut i skogen! Jag har visserligen ett viktigt åtagande… Jag ska stå i kiosken halva dagen på Alvins fotboll, men jag ska ändå få till en runda i skogen – om vädret känns lämpligt vill säga. Men nu ska jag göra mig klar och sticka till gymmet innan jag åker till kontoret. Hej så länge 🙋‍♀️

Kommentera (0)