Månad: maj 2016

Podcast in the making

Hela dagen idag är full av möten. Jag har möte varje heltimme, och har till och med bokat in ett brainstormingmöte över lunchen. Får se om det blir bra att köra så mycket på en och samma dag. Men det är mycket kring vår podcast just nu. Vi ska ju släppa “På Insidan – en podcast om företagen i Media Evolution”. Det är en podd där vi intervjuar medlemsföretag – det finns 400 att välja mellan, har du nåt tips så hojta – om stories som är intressanta att lyssna på. Det är inte rena företagsstories utan mer i stil med “Så attraherar du talanger” eller “Så skapar du kreativa team”. Det vill säga sånt som ger lyssnaren något. Anni håller på att göra det grafiska och jag håller just nu på att göra intervjuer och förintervjuer.

Old Style hoto. Retro Microphone on the table
Old Style hoto. Retro Microphone on the table

Kommentera (0)

Magnetröntgen

Idag fick vi ett brev hem om att Alvin har fått tid till magnetröntgen om 2 veckor. Av huvudet alltså, för sin huvudvärk med kräkningar. Eller ja, det händer ju inte såå ofta att han kräks, men tillräckligt. Så det blir bra att göra en ordentlig undersökning för att utesluta hemskheter.
Just nu mår han dock väldigt bra.DSC_0310 DSC_0311 DSC_0312

Kommentera (0)

Dagens träningspass: Ben och rumpa

För er som inte gillar träning (och framförallt för er som “hatar folk som lägger upp träningsinlägg”) scrolla nu för Guds skull. För här kommer dagens träningspass. Med besked. Eller ja det känns i alla fall med besked. Eller nåt.
Så här såg det ut:

  • Uppvärmning i roddmaskin 5 min (bästa uppvärmningen inför knäböj eftersom det är typ exakt samma rörelse som görs, fast sittade. Flexion och extension i höftleden som det heter. (När den böjs ihop och ut igen)
  • Dynamisk stretch för höfter och baksida lår i några minuter
  • Sen körde jag knäböj enligt Wendler-programmet:
    • 5 x 20 kg
    • 5 x 25 kg
    • 3 x 30 kg
    • 3 x 35 kg
    • 3 x 40 kg
    • 4 x 45 kg
  • Sen blev det marklyft:
    • 5 x 40 kg
    • 5 x 40 kg
    • 5 x 40 kg
    • 5 x 50 kg
    • 5 x 50 kg
    • 5 x 50 kg
  • Sen, 17,5 kilos-stång på axlarna:
    • 10 utfallstteg + 10 knäböj
    • 10 utfallstteg + 10 knäböj
    • 10 utfallstteg + 10 knäböj

Sen var jag slut i benen och stretchade. Inte så här, för det var i morse.DSC_0263

Kommentera (0)

Kyckling – dettaångestfyllda problem

Men jag fattar inte. Hur svårt kan det vara liksom? Kyckling – Så.förbaskat.svårt! Antingen blir det vattnigt, eller så blir det torrt. Eller så, om man låter det puttra i sin egen marinad – så blir det smuligt. Jag kommer inte göra kyckling fler gånger. Det blir inget mer av det. Och ja jag vet – det finns massa finfina recept och tips på nätet. Men de funkar inte. Kyckling är inte kompatibelt med mig helt enkelt. Bara om nån annan lagar det, då kan jag tänka mig att äta det.
Så det här var sista gången jag gjorde kyckling. Igår, på min 43:e födelsedag. Hädanefter lagar jag vegetariska biffar. De är stensäkra. Kan inte bli varken torra, vattniga eller smuliga. Så kör jag kyckling när jag äter ute. DSC_0282
 

Kommentera (0)

Ny vecka, stor pappershög och poddrum

Ny vecka igen! En vecka som återigen är fullspäckad av möten. Jag förstår inte hur jag gör, men på något sätt så lyckas jag boka upp mig hela veckorna. Varje vecka. Alltid. Funderar på om jag skulle proppa in alla möten samma dag (dagar) så att jag på så sätt får mer sammanhängande tid att jobba övrig tid. Men samtidigt så är ju möten en stor del av mitt jobb, jag måste kanske bara acceptera det? Och jag gillar ju att ha luft mellan möten, men samtidigt så blir det så hackiga dagar. Ja ni hör ju, jag har tunga logistikproblem. Det är dock angenäma problem att vi har mycket att göra 🙂
Idag ska jag börja dagen med att röja undan en pappershög som jag har fått ångest av att se här hemma i helgen, och som jag inte har kunnat förmå mig att ta tag i. Men idag så. Och så har jag alltså en massa möten, plus att vi ska sätta ihop några offerter (Tjohoo!) till potentiella kunder. Jag använder en väldigt bra online-tjänst för att skapa offerter – en tjänst som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. Men nu kör vi! (I regnet! Vad hände? Det skulle ju vara soligt..?) PS. Det roligaste av allt… vårt poddrum är alldeles strax klart så jag ska sticka iväg till en musikaffär och köpa utrustning. Nån som har tips? Maila mig på alexandra@prwithanedge.se.DSC_0139 (1)
 

Kommentera (0)

På tal om kropps-och skönhetsideal

I senaste avsnittet av vår podd “Alex & Alex” så pratar vi om skönhetsideal. Vi går igång på det här med att det bara finns en typ av ideal och att det (idealet) är så otroligt… litet. Smalt. Minimalt. Jag tycker inte att det är nåt fel med att vara liten, smal, minimal… men det är så tröttsamt att det bara är det som gäller. Varför förstår man (media) inte att det är lättare att inspireras av såna som vi kan identifiera oss med? Vanliga och snygga kroppar som vi kan känna att vi har en chans att få. Det pratar vi om i senaste avsnittet. Och mycket annat. Lyssna här.
Läppstiftsgeneral Tetschet. Lika mycket som hon gillar läppstift, lika lite gillar jag det. Förstår inte det där. Så väldigt obekvämt. DSC_0106 DSC_0107
 

Kommentera (0)

Power och självsäkra kvinnokroppar

Det finns ingenting som peppar mig så mycket som tjejer och kvinnor med power. Och gärna som är säkra och trivs i sina kroppar. Jag inspireras av tjejer som inte går och drar i tröjan, som vågar klä sig så att formerna syns oavsett vad det är för former, som vågar använda sina kroppar utan att skämmas, som har en stolt hållning och som dessutom inte är så fokuserade på andra tjejers och kvinnors kroppar.
Jag inspireras av Frida Fahrman och Elaine Eksvärd som båda känns som tjejer med sunda ideal och som liksom är starka och använder sina kroppar mer än att de fokuserar på ytan. (Jodå, man kan vara snygg och ha svinssnygga kläder utan att för den sakens skull ta sin kropp, den ytliga delen, på för stort allvar – det är inte en motsättning). Och så inspireras jag av många träningstjejer som har prestationsmål istället för utseendemål. Jag själv har alltid haft utseendemål som ung (jag tror att de flesta börjar så, eller?) men tänker helt annorlunda nu. Jag vill kunna göra vissa grejer (träningsmässigt), och hur kroppen blir… ja men det kommer på köpet. Jag litar på att så länge jag äter när jag är hungrig, och tränar som jag gör, så kommer jag vara rätt nöjd. Kroppen används och blir stark, och det känns så himla bra!
För att summera det så kan man säga att jag imponeras och inspireras av tjejer som trivs i sina kroppar. Som Beyonce till exempel. Älskar hennes power!
https://www.youtube.com/watch?v=NPP10z9nz8I

Kommentera (0)

10 Hurraaaaan!

Hurraaaa…

  1. för att det är min födelsedag
  2. för att bästis-Tina kom hit på en spontanare med en present
  3. för att andra barndomsbästisar med kids kom hit på långlunch (som precis slutade) och firade mig.
  4. för att alla våra barn har lekt ute hela dagen, och för att de, precis som vi tar vid där det slutade sist. Även om det var länge sen de sågs.
  5. för att alla är friska
  6. för att min favoritgranne (som inte är granne längre. Buhuuuuu!) spontant kom hit med en bukett rosor.
  7. för att jag har fått blomsterbud
  8. för att det är så otroligt många som har grattat mig på olika sätt idag.
  9. till min systerson William som också fyller år idag. (Ja han blev min födelsedagspresent för 12 år sen)
  10. för att många kom och firade med mig och min fina JoJo som också fyller år, i fredags. Det var kul!

DSC_0282
 
DSC_0262 DSC_0270 DSC_0289 DSC_0303 DSC_0306 DSC_0315Igår gick vi dit (till kontoret) och städade. Så imorgon kommer det inte lukta vin när jag kommer dit. Win 😉DSC_0317 DSC_0318
 

Kommentera (0)

Det här är lycka

I flera dagar, nästan en vecka nu, har Mio mått bra. Han har lekt med kompisar, varit på bal i skjorta och fluga (!), spelat fotboll på gården, hängt runt på Ön och haft de lyckligaste och roligaste dagarna i livet. Ja det säger han själv. Det är så fantastiskt skönt att kunna säga “Mio ska vi promenera och hämta Alvin?” Och så bara gör vi det. Går en kvällspromenad med vovve och fotboll.
Det tar alltid ett litet tag innan jag vänjer mig vid det nya, och liksom förstår att det är det som gäller, i det här fallet att han är frisk och mår bra. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt vågar hoppas på att det ska bestå. Men det är ju dumt. Lika bra att njuta fullt ut så länge det varar ♥DSC_0268 DSC_0272 DSC_0281 DSC_0285 DSC_0290 DSC_0295 DSC_0301

Kommentera (0)

Varför är det fult att vilja gå ner i vikt?

Jag skrev för ett tag sen att jag blev upprörd över all smalhets som vi har blivit itutade sen barnsben. Smalhets! Jag gillar inte att det bara ska finnas ett ideal. Och helst inte ett som för de flesta av oss är ganska orealistiskt. Men det innebär inte att det är fult eller fel att vilja gå ner i vikt, eller att man som PT ibland (ganska ofta faktiskt) hjälper folk att gå ner i vikt. Det måste ju få vara helt okej, eller? Det behöver absolut inte ha med smalhets att göra. Många är överviktiga och behöver, eller i alla fall vill, gå ner i vikt. Andra vill bygga muskler och gå upp i vikt. Vissa har prestationsinriktade mål, så som till exempel att man vill bli snabbare eller starkare och det tror jag faktiskt är det som vi mår allra bäst av, de där prestationsinriktade målen som inte har med utseende och yta att göra.
Men till saken nu då: det var någon som kommenterade att hur kunde jag ena dagen lägga ut tips på hur man går ner i vikt och sen nästa dag klaga på smalhetsen. Och jag såg också att Mia från Bloggkommentatorerna hade kommenterat det. Och jag förstår det, men håller absolut inte med. Smalhets och sjuka kroppsideal är en sak, men att ha som mål att gå ner i vikt är en helt annan. Allt beror ju på vad man utgår ifrån, och jag lägger ingen värdering i varken “gå ner i vikt”, “gå upp i vikt” eller “bygg muskler” – det jag lägger värdering i är bilderna. Kropparna. Idealen. Eller de som står bakom det då alltså. Det är det jag inte gillar. Jag gillar inte att det finns ett ideal och att allt annat är för mycket, för långt, för kort, för tjockt osv. Jag skulle vilja att fler olika kroppar syntes i media, att vi kunde få inspireras av olika kroppstyper istället för bara en och samma smala modell.
Men… det har inte någonting som helst med kostprogram och träningsprogram att göra. Det är inte mer fult att vilja gå ner i vikt än att vilja gå upp i vikt. Allt måste vara okej och det måste få finnas tränings- och kostprogram för alla, utan att det ska vara fult. Varför är det fult att vilja gå ner i vikt? Man måste ju titta på vad man utgår ifrån, eller hur?
Jag vill inspirera andra att ha kul i sin träning, att gå ner eller upp i vikt på ett “lagom” och hälsosamt sätt, att låta det ta tid att bygga muskler eller utöka konditionen. Och så vidare. Alla mål är okej  – men för den sakens skull så gillar jag inte smalhetsen. Förstår ni skillnaden? 🙂
Vi borde ta efter kidsen mer… de “tränar” för att kunna göra roliga saker. Älskar det♥DSC_0103

Kommentera (0)