Månad: augusti 2016

Gör en större planering för att hålla motivationen uppe

Jag har ju pratat en del om det här med att misslyckas med träningen ibland, och hur man ibland också måste stanna upp på grund av missöden som ont i knäet och liknande. Och då är det så himla viktigt att man har ett större och mer långsiktigt mål än “Jag måste träna stenhårt fyra gånger i veckan.” För om man samtidigt ska klara av… livet… så är det dömt att misslyckas. Det kommer att uppstå sjukdomar, det kommer att komma tillfällen då jobb och familj måste prioriteras och det kommer att komma tillfällen då annat sätter käppar i hjulen. Och det är trist. Så klart. Men ännu värre om man där och då dessutom känner sig misslyckad för att man inte klarar av att göra det man hade tänkt sig: “träna stenhårt fyra gånger i veckan”.
Av den anledningen så vill jag starkt rekommendera att sätta upp årsmål och eventuellt bryta ner till kvartalsmål. Några av mina årsmål är att jag ska bli starkare inifrån och ut, göra mitt bästa för att kunna göra chins på ett säkert och korrekt sätt, bli starkare i benen och magen.. ja men ni fattar. Mer långsiktiga mål. Och där jag har tagit i beaktning allt det där som kommer att hända på vägen. Det har hjälpt sååå mycket nu när jag har haft två dåliga benveckor. Jag har liksom tänkt att dåliga veckor ingår i den stora planen och att jag inte har bråttom. Det tar liksom inte slut när året är slut. Förstår ni hur jag menar?
Sätt upp mer långsiktiga mål helt enkelt och planera in mycket utrymme för VAB, sjukdomar, möten och annat. Igår körde jag mitt första tunga benpass på ett par veckor och HERREGUD vilken träningsvärk jag har i varenda liten muskel i benen och rumpan.
Alex benpass
 

Kommentera (0)

Så här ser en bra blogg ut

Idag träffade jag en jättehärlig bloggkollega, nämligen Clara från Bossbloggen, och givetvis pratade vi en del om just bloggar och bloggande, och nu tänkte jag dela med mig av några saker som jag tycker att en bra blogg ska innehålla. Jag känner själv att det är svårt att uppfylla alla punkter men försöker i alla fall att anamma vissa:

  • Bloggen får gärna vara nischad inom ett eller ett par områden.
  • Gärna en viss personlig touch (jag läser sällan bloggar som ser ut som glossiga modemagasin) så att man “lär känna” personen som bloggar.
  • Bra bilder – de behöver inte vara perfekta i ljus och komposition. Bilder kan också vara bra tack vare en skön stämning med människor.
  • Inte för långa inlägg, men gärna nåt slags innehåll istället för “Idag har jag gjort det här, och sen det här och sen det här.” Hellre ett ämne med ett start och en conclusion typ.
  • Gärna fler bilder så att inläggen lättas upp. (Lättare sagt än gjort)
  • Listor är kul och lättläst.
  • Att bloggaren är sig själv och inte försöker vara som någon annan.

Vad tycker ni? Det hade varit så kul att höra hur ni andra tänker. Vad gör en blogg bra?
Jag valde lunchställe. Holy Greens. Så klart.mat från holy greens
 

Kommentera (0)

“Om jag bara kunde ta din huvudvärk för en dag…”

… brukar jag säga till Mio. Och idag har jag gjort det. Med besked. Har haft en dundrande huvudvärk, och Mio mår bra och ska till och med hoppa in i sitt gamla fotbollslag och provträna. Han vill så gärna, och det är klart att han ska få göra det. Och huvudvärken som jag tog över bjussar jag på.
Liten pigg kille rotandes i vattenflaskskåpet.

Kommentera (0)

Braövning för baksida lår

Det här är en bra övning för baksdia lår (hamstring) och rumpa. Viktigt att tänka på är att höften ska hållas upp, dvs. med spänning i bålen, så att du inte hänger som en banan. Och så rullar man ut och blir som en planka, och drar sen in benen mot rumpan. Med spänning i bålen hela tiden så att inte rumpan hänger. Typ. Ja men ni fattar, tror jag. Annars, säg till så ska jag förklara lite mer pedagogiskt.
Testa! Det är en riktigt effektiv övning.
 
 

Kommentera (0)

En bra dag

Det går verkligen upp och ner men jag är himla glad att han idag har en bra dag. Hur kan det vara så här? Jag förstår inte… Hoppas så innerligt att vi en dag kan få ett svar på vad orsaken till den här huvudvärksproblematiken är. Och att det går att bota honom.
Men idag är det än så länge bra. Inte helt bra men ändå så att han frivilligt hänger med kompisar ♥

Kommentera (0)

Facebook-användare är mer sociala

Jag håller på att förbereda en kurs som jag ska köra om Facebook och sociala medier. Jag brukar alltid börja med att prata väldigt lätt om statistik. Och nu när jag är inne och letar fram intressanta, färska siffror så läser jag att Facebook-användare umgås mer med sina vänner in real life jämfört med icke-användarna. Det ni. Så nu vet ni vad ni ska svara när folk säger att de som håller på med sociala medier är asociala: Det stämmer inte!

Jag älskar statistik när den har att göra med beteenden.facebook_like-575x385Bild lånad härifrån. Tack.

 
 

Kommentera (0)

Uppsnappat

Några klokheter som jag har snappat upp senaste veckan:

  • “Gör du ingenting kommer ingenting att hända – gör du någonting så kommer någonting att hända.” Älskar det! Hört i Styrkebyrån i det avnsittet där de pratar om knäböj. Lyssnade på det igår morse på väg till mitt knäböjspass.
  • Om man vill öka chansen till icke-onda hälsenor när man powerwalkar långt eller joggar så ska man knåda sina vader ordentligt. Ofta och hårt för att komma in djupt. Det är ofta där det är stelt, och det är det som kan påverka hälsenan. Bland annat. Detta berättade min osteopat för mig och knådade samtidigt upp min ena vad från hård till mjuk.
  • “Ta ut glädjen i förskott och fira så mycket det bara går.” Det pratade Jessica och Angelica om i senaste avsnittet av Tvillingpodden. Sånt älskar jag! Jag vill inte alls hålla tillbaka och tänka “App app app, nu ska vi inte ta ut nåt i förskott”. För det enda som kan hända är att man var glad och firade i onödan. Om man är glad och energifull (från hjärtat) så brukar det dra till sig bra grejer så det är bara att köra tycker jag. Och fira så mycket det bara går!
  • “Plötsligt händer det!” Här kommer en egen klokhet som jag kom på häromdagen. Ja nu sitter jag alltså här och citerar mig själv. Det är lite oskönt men strunt i det. När man stretchar höfterna… det är svinjobbigt, svintråkigt och jag tycker själv att det händer ingenting. Men nu har jag fattat… Det händer ingenting, och så händer det ingenting och så händer det ingenting – och plötsligt, från en gång till en annan, så bara händer det. Man blir mjukare. Det tar alltså ett tag och det känns rätt hopplöst. Men fortsätt så kommer belöningen med besked. Nu kommer jag plötsligt mycket djupare ner, vilket gör att jag också kan gå djupare ner och bli starkare i knäböj.

stretcha höfterna

Kommentera (0)

Nattskift och morgonskift

Den där podden alltså, som vi var på The Conference och gjorde... Maj gadd vilka bekymmer vi har haft. Först var det en mick som inte hade spelat in vissa delar, och sen trillade hårddisken i golvet. Efter många om och men, och mycket oro, fick vi tillbaka grundfilerna, men Anni fick börja om sitt arbete från början. Btw, om ni råkar krascha en hårddisk så där som vi gjorde så ska ni lämna in den här på DOS Datorer och Service. De fixade det för ca 3,000:- och gav oss dessutom ett gratis kostnadsförslag. De andra som vi pratade med tog en sisådär 10,000:-
Hur som helst – vi fick i alla fall färdigt den i natt. Eller vi och vi, det var ju Anni. Tror hon höll på till ett, två nån gång. Men nu är den klar och kommer att publiceras idag. Med en massa klokheter från smarta människor på The Conference. Och nu när Anni har gått och lagt sig så tar jag över. Ställde klockan på 5 för att sitta hemma och jobba undan nu på förmiddagen.

Kommentera (0)

Följetongen om att bli hemskickad från sjukhuset: Förlossningen

Jag har ju berättat tidigare om att vi har blivit felaktigt hemskickade från sjukhuset flera gånger. Ena gången var när Mio hade en tumör i ryggen. En annan gång var när jag skulle föda honom:

Mina värkar började komma smygandes klockan 13 på BF-dagen, och jag tyckte att jag jobbade mig igenom de rätt bra hela kvällen och natten. Klockan 5 kände jag att det var dags, så vi åkte in till BB. När vi kom in gjorde de lite undersökningar och skickade sen hem oss med orden: “Vi ses imorgon kväll, då kan ni komma tillbaka”. Och så sa de att jag skulle ta en Alvedon och att vi båda borde sova så att vi kunde vara pigga kvällen efter. “Det kan ta tid att föda barn”. Vi kom hem klockan 6. Jonas somnade – ja men vi tänkte ju att det var bra. Det hade de ju sagt. Klockan 7,00 kände jag att någonting väldigt märkligt hände. Det tryckte och tryckte så jag väckte Jonas och sa att det var nåt konstigt som hände. Samtidigt tänkte jag att jag tydligen var den enda människan på jorden som inte klarade av att föda barn. Den där känslan när det bara tryckte neråt (och krystvärkarna började, det fattade jag ju inte då) var fruktansvärd eftersom jag var hemma och visste att jag skulle gå minst 12 timmar till. Klockan 7,08 ringde vi ambulans. Förlossningen hade liksom startat, och ni som har varit med om det vet vad som händer då. Det blöder. Mycket! Vi hade nära till sjukhuset men ambulansen sneddade över trottoaren i vår vändzon. När vi kom fram sa de till Jonas: Hon föder nu! Och när vi kom in på sjukhuset drog de av mig byxorna, konstaterade att förlossningen hade startat, la en jacka över mina ben och körde in mig i förlossningsrummet. Jonas svimmade, men fick saft och vaknade direkt. Det gick så fort alltihop att Mio inte riktigt hann med. Hjärtljuden blev långsammare och långsammare och när de kopplade elektroder på huvudet (heter det så?) så jag hörde bara hur de sa: “Vi måste ta ut honom med sugklocka NU”. En läkare kom inrusandes och tog ut honom med tång. Efteråt frågade jag varför man kallade de där grillbesticken för sugklocka. Men det blev så bråttom och tack vare att just den här läkaren kunde konsten med tång, så beslutade han att det var snabbast och säkrast att göra så. De hann bara inte informera om det. Klockan 7,28 föddes Mio. Herregud vilken känsla det var. Första barnet. Shit ♥
Han mådde bra när han väl kom ut, men skapade dramatik redan från start.
 

Kommentera (0)

Nope. Hanär inte bättre

Det var bättre i morse, inte helt bra men han ville ändå gå till skolan, så jag trodde att det skulle bli bra. Han gick dit, var till och med med på gympan, lekte med några kompisar efter skolan men kom sen hem ledsen och utslagen klockan fyra. Med jätteont i huvudet. Vi brukar ju använda en skala mellan 1-1o, och nu är det 7 plus att han mår illa. Stackars liten ♥
Jag vet att han tycker att det är extra jobbigt att säga till kompisarna att han är dålig igen. Och det förstår jag verkligen. Det här är så trist 🙁

Kommentera (0)