Här är de ju! Skorna som kommer att bli sommarens favoriter de festliga kvällar då man trodde att man skulle hoppa i de höga skorna men inser att man inte orkar. (Alla kvällar?) Varför passar höga skor så dåligt med soligt och varmt väder förresten? Äsch, det spelar ingen roll – med Jonna så löser det sig ändå. Tack Blankens! Och välkommen Jonna! 
Igår var vi hos läkaren, jag och och den här underbara, suddiga lilla varelsen. Varför han alltid är suddig? Jo men det är ju för att han ständigt är i rörelse. Han kan inte gå, han kan bara springa, och har oftast en boll med sig som accessoar. Så att ta icke-suddiga bilder på honom är en omöjlighet. Det här är det bästa jag kan få till. 
Hur som helst, igår var vi hos läkaren som sagt. Storebror fick diabetes typ 1 (en riktig skitsjukdom) för precis ett år sen och nu verkar Alvins värden tyvärr gå lite åt fel håll. Det är inte alls något som är säkert än men han ska iväg på utredning nästa vecka och efter det vet vi. Håller tummar och tår väldigt hårt för att han ska slippa den där skiten. Det är en förfärlig sjukdom att ha som kräver ständig kontroll och balans. Väldigt jobbigt för ett barn och även väldigt jobbigt för föräldern. Mio, storebror, är 11 år och han är väldigt duktig på att sköta sin diabetes och jag är enormt tacksam för att han fick det så sent. Kan inte föreställa mig hur det är att ha en bebis med diabetes. En bebis som inte kan säga hur det känns och om han eller hon är på väg att få en känning, dvs. lågt blodsocker.
Diabetes typ 1 i korta drag: Friska människor brukar ligga på ett blodsocker mellan 4-6. En diabetiker har så klart som mål att ligga där också men det svåra är att få till den rätta balansen mellan insulin och socker/ kolhydrater. Varje gång man äter kolhydrater så måste man ta insulin. Ju fler kolhydrater desto mer insulin.
Lågt blodsocker (när man får en känning): När man har fått för mycket insulin (eller för lite kolhydrater/ socker i förhållande till insulin) så får man en så kallad “känning”. Det betyder att man ligger under 4 i blodsocker, och då behöver man någonting som snabbt höjer en: Dextrosol. Dosen dextrosol är beroende på vikt och på hur låg man är. Om man inte får i sig nåt socker så svimmar man till slut (det tar inte särskilt lång tid att sjunka utan vi pratar minuter, eller kvartar) och då är det viktigt att man vaknar innan hjärnan tar skada. Enda sättet att vakna är med hjälp av socker! (Därför är man livrädd som förälder när ens barn är ensamt) Antingen kan man stoppa in flytande socker under läppen, eller – ännu bättre – använda akutsprutan om den finns nära till hands. Eftersom den ska vara kyld är det tyvärr ingenting som man brukar bära med sig. En känning skadar inte kroppen, och man har ofta det ett par gånger i veckan. Bara det inte går för långt så att man svimmar så är det alltså ingen skada skedd.
Högt blodsocker Högt blodsocker är ingenting som känns direkt men det är däremot någonting som skadar kropp och organ på sikt, och det är väldigt vanligt att man får komplikationer längre fram i livet eftersom det är omöjligt att lyckas undvika höga blodsocker till 100%. Är man för hög för länge så surnar blodet och då dör man. Japp, det är livshotande, men som sagt, det sker inte bara så där, utan det är om man går ett tag med för högt blodsocker. Eller om man äter en massa socker/ kolhydrater utan att ta insulin. Varje måltid som innehåller kolhydrater kräver alltså insulin och mängden bestäms utifrån vad man har för blodsocker just nu och vad man ska äta. Plus att det också är beroende av hur mycket man rör sig den dagen. Motion = mindre insulin.
Så med andra ord: Diabetes handlar om balans. Det är viktigt att varken vara för låg eller för hög. Och nej – Diabetes typ 1 får man inte av dålig kost/ för lite motion och det går alltså inte att bota utan man måste alltid ta insulin vid varje måltid, livet ut.
Ups and downs – Jag har touchat ämnet tidigare, och då ur perspektivet att det är viktigt att inte hamna för djupt i de där downsen när man driver företag, och kanske särskilt en startup där man ju öser på rätt bra utan att man egentligen har fått nåt slags bevis på att produkten är bra och att folk faktiskt kommer att vilja betala för den. Tänker att det är skillnad när man bygger nåt som får växa organiskt, dvs när man utökar först när man märker att kulorna trillar in. Men så tänker jag igen (smart, jag vet!), och inser då att ni som driver den typen av bolag, som får växa organiskt, säkert har lika många ups and downs, och att ni säkert också går omkring med magont och har grubblande, sömnlösa nätter då och då. Visst är det väl så? Det är säkert precis samma sak fast på annat sätt. Eller? Hur som helst – nu var det ju inte det jag skulle prata om här (Ja ibland tar man omvägar, that's life…) utan om det här med ups and downs.
Jag försöker att ha en väldigt klar och tydlig bild framför mig om hur min resa ska se ut, och jag försöker se det som en hinderbana, där jag redan vid start vet att det finns X antal hinder som jag ska ta mig över. Jag vet liksom att om jag inte möter några hinder så är jag inte inne på banan, och jag vet också att om jag inte tar mig över (eller under för all del) hindren så kommer jag aldrig att komma till målet.
Det här tänker jag extra mycket på när jag är inne i en svacka, eller när det känns svajigt i bolaget. Det ska vara så här, annars är jag inte inne på banan, jag ska stöta på hinder – annars kommer jag inte att kunna komma fram till målet. Jag försöker se det ur ett större perspektiv där svackan som vi är i just nu bara är en liten (och nödvändig) del av resan. Och förmodligen en del som jag sen kommer att prata om och ha som ett kärt litet minne i hjärtat. Romantiserande? Kanske, men det hjälper. Testa!
När du är nere i en svacka – embrace it! Och bara inse att det är så här det ska vara. The only way..
…is up!