Dag: 17 juni, 2015

Har varit lite velig huruvida jag ska åka till Stockholm och Regeringskansliet i morgon, eller inte. Jag fick ju en inbjudan (Sa jag det? Eller var det bara på Instagram? Nu när jag skulle leta fram inlägget så insåg jag att jag nog inte har berättat om det) om att komma och äta lunch och prata med vår näringsminister Mikael Damberg samt vår finansminister Magdalena Andersson. Jag är ditbjuden i egenskap av startup-entreprenör. Så här:
“Välkommen på lunchsamtal om start-upföretagens villkor!
Det är väl känt att Sverige är ett framstående start-upland med flera
generationer av framgångsrika entreprenörer och överträffas endast av
Silicon Valley när det kommer till miljard-dollarföretag per capita. Men
det finns naturligtvis mycket att göra för att ta Sverige och Stockholm
till nästa nivå. Inte minst genom att attrahera fler investerare och
entreprenörer hit. Vi vet att du har erfarenheter och säkert även idéer
som skulle vara till stor nytta för oss i vårt fortsatta arbete med att
förbättra villkoren för företag att skapa, växa och exportera med Sverige
som bas. Vi hoppas därför att du har möjlighet att delta vid en lunch med oss och
ett fåtal utvalda entreprenörer på torsdag nästa vecka.”
Och nu på eftermiddagen så bestämde jag mig – Jag åker. Det kan bli intressant och förhoppningsvis givande. Vi ska till Knippla (en ö i Göteborgs skärgård) sen på kvällen och däremellan ska jag gå på mitt tredje Salsa-pass. Det blir en vääääldigt hektisk dag och jag hoppas att allt klaffar. Det finns nämligen inte mycket rymd mellan aktiviteterna.
Så här resväskan ut när man ska ut och resa med en diabetiker. Det går liksom inte att något tar slut så det gäller alltid att ha med sig överdrivet mycket av allt. Sist av allt måste jag komma ihåg akutsprutan. Den ska vara kyld så den måste liksom alltid vänta till sist. Utan den skulle jag åka tillbaka. Vågar inte vara på en ö och inte ha den.

Idag ringde de från SOS angående min ansökan om att få resa med en försäkring som täcker för Mio. Resultat: Vet inte än! Det var ju tusan vad de vill att vi spänt ska behöva vänta. Han som ringde sa att eftersom det ligger lite på gränsen så måste han kontakta en läkare som får bedöma. Så jag måste få fram journalerna från den senaste operationen och tre månader framåt. Tre månader framåt är exakt idag. Så det fick hamna på min To do-lista – att ringa sjukhuset och be om journalerna. Suck. Vi vill verkligen åka.

Hååååll tummarna! Nu får vi vänta ett par dagar till innan vi vet.  Men okej – om vi skulle få ett nej så är jag världsbäst på att ställa om. Vi får hitta på nåt här hemma i Sverige i såna fall. Är säker på att vi kan hitta en massa roligt att göra (om bara vädret är lite på vår sida). Tips någon?

Ja men här är vi verkligen supereffektiva! Just nu har vi en andningspaus för att rensa hjärnan lite. Det är skönt att jobb-jobba, man blir liksom lite så där slut i hjärnan. Skönt! Herregud, undrar just hur det skulle vara att sätta sig i skolbänken idag? Nu när man är så van att göra så många olika saker under en arbetsdag. Och springa omkring liksom.

Hela mitt hår är lika tjockt som Annis bebisfjun där framme i pannan ni vet.

Veckans PR-kanalen-video med mig och Anni innehåller (förutom de svarta, grå eller vita kläderna som vi tydligen alltid har, Gud vad vi inte är färgstarka) svar på frågan: Vad ska man inte göra när det kommer till skrivande och utskick av pressmeddelanden. Varsågoda!
Anni, jag tycker att du valde en bra stoppbild där med våra… miner. Natural beauties – Är det så man säger?

Idag har jag bokat in en hel dags work mode. Vad är nu det då? Jo, allt som oftast så springer jag mellan möten, telefonsamtal, betalning av fakturor, mail, faktureringar (ja vi fakturerar ju också), videoinspelning (jaja, det är bara en gång i veckan men ändå) Skype-möten och annat. Och så kommer jag hem och tänker: Jag har ju inte jobbat idag. Heller. Men det är så det är att driva företag och att vara VD (VD är en allt-i-allo-admin-person så länge det är i ett litet bolag), jag vet ju det. Och jag gillar det. Men vissa dagar är det väldigt skönt att ha helt mötesfria så att man kan sätta i lurarna i öronen (Veronica Maggio. Alltid!) och jobba undan. Idag måste jag jobba undan en grej som skulle vara klar igår så det är bara att köra.

Men först frukost. Don't ask… jag ser ut så här när jag pratar.Och nagelinspektion. (Varför växer hans naglar så otroligt fort?)  Nu – Powerwalk till kontoret! Just det, lämning på fritids av den randiga lilla foten först. Hejrå.