Månad: juni 2015

Knepet för att ha en härlig och avkopplande semester är att välja barnvänliga hotell om man har barn med sig. Och vise versa. Igår valde jag hotell utifrån 3 saker: Det skulle finnas garage (eftersom vi skulle komma fram mitt i natten med två trötta barn), wi-fi (förstås) och så skulle det vara någorlunda fräscht. Vanligtvis är jag rätt kräsen, om det ska vara en skön hotellvistelse där man liksom ska njuta, men den här gången var vi verkligen bara ute efter sovplats och frukost. Jag gillar att Scandic på många sätt visar att barn är välkomna. Till exempel genom en liten minitrappa/ pall så att de når upp till receptionsdisken, ballonger vid frukosten och andra små subtila saker.  
Det gör att man inte behöver tysta ner och trycka ner galna ungar. Man stoppar bara en ballong i handen på dem så är saken biff.  
 Men nu sitter vi här på första färjan och ska racea till andra färjan så att vi inte missar den. Heja på oss nu då! Klara, färdiga – GÅ!! 
PS. Varför är det så svårt att hitta riktigt bra och barnvänliga hotell. Är ett hotell riktigt bra är det ofta väldigt “tyst” stämning där vilket gör att man inte orkar vara där med barnen som i såna fall måste tystas heeela tiden. Ingen semester-feeling i det. Alls.

God morgon Göteborg. Hittar ingen bra stans att jogga just här så jag kör PW. Älskar PW på nya ställen. Gillar däremot att springa på gamla vanliga ställen som jag kan utan och innan. Tror att det har att göra med att jag då slappnar av och tänker på annat än att jag just springer.
Jag och Jo-Jo på PW – ja det är hon som sitter där i öronen.  Nämen God morgon Heden parkeringsplats – där vi sov en natt i bilen, jag, Pernilla och 3 andra – dvs. 5 personer (!) i en liten Renault 5 för en herrans massa år sen, när vi precis hade fått körkort och fick ett ryck och tänkte att vi kör till Göteborg… Och bra där Knippla – du ser ut att leverera helt ok väder idag. Snart kommer vi (ska bara gå färdigt min PW, gå tillbaka till hotellet – japp vi bodde på hotell inatt för att slippa färjorna mitt i natten med all väntan det innebär – och äta frukost). 
  

Nu kör vi igen! Den här gången hela familjen mot Knippla, Midsommar, släkt, spabad utomhus, promenader och annat härligt. Hann precis med Salsan efter att jag hade landat. Gud så kul det är alltså. Jag kommer nog fortsätta med det i höst.
Men nu kör vi. Hejrå. 

Lunchsamtalet med Mikael Damberg och Magdalena Andersson var väldigt givande och intressant. Jag är djupt imponerad av att de – på riktigt – var intresserade av Startup-communityt och hur det funkar. Hur jag vet att det var genuint intresse och inte bara politiskt smörj? Jo men det märker man. Tro mig – jag har ett sjätte sinne, är nästintill synsk – så jag känner sånt på mig. Men framförallt – De (eller främst Damberg då, som ju är näringsministern i gänget) var enormt påläst om hur det funkar bland Startups. Och nej, inte såna där generella ting som man kan googla. Och om så skulle vara fallet så är han en jäkel på att googla, vilket inte skulle vara fy skam det heller. 
Och sen så träffade jag grymma entreprenörer där också. Annika från Dramatify, Johan från Fishbrain, Elina från Natural Cycles, Martin från Spotify, Donna från Mentimeter m fl. Hur det skulle vara om Moderaterna (som ju ändå ska vara entreprenörens bäste vän) hade bjudit in till lunchsamtal? Ja men det vet jag inte FÖR DE GJORDE JU ALDRIG DET. Ju. Det här gänget uppmanade oss att från och med nu kontakta dem om vi har problem, förslag etc. som rör just de här Startup-näringslivs-frågorna. Att vi liksom har en väg fram till regeringen genom dem. Jahopp! Det tackar vi verkligen för. Grymt ju!  

Aldrig någonsin har jag haft en sprillans ny bil som väntar på mig i garaget. Nu har jag det – and I love it! Jag älskar att köra bil långt, och mina barn är exemplariska där i baksätet, om de är med. Vi gör det till en mysig grej: Bra, hög musik (vi väljer var tredje låt och skapar bil-listor på Spotify), stannar längs vägen och äter nåt gott lite då och då (Nej det är inte lika lätt nu när Mio har fått diabetes), lyssnar på ljudböcker och poddar etc. Nu var det inte så långt att köra idag – jag skulle ju bara till Sturup – men känslan att sätta sig i den nya bilen var grym.      
 På flygplatsen passade jag på att jobba. Tömde väldigt effektivt hela mail-inkorgen och passade samtidigt på att bocka av några To do's. Fick bland annat tag i Allergimottagningen och fick en tid till Mio nästa vecka. Hans pollenallergi verkar inte ha nån som helst mercy. 
Och på flyget då – fick äntligen fortsätta med min bok: Wild. Det är ju märkligt att man ska behöva resa för att läsa. Nu – landat i Stockholm och ska sätta mig på Arlanda Express. Vädret är väldigt midsommar-igt: Mulet och 12 grader. Mmm… 

3-minuters-pitchen – Den värsta. Och den bästa. Det är den där man slipper allt skitsnack och tvingas att ta med enbart väsentliga grejer. Så det är en slags utrensande pitch, där man måste tänka till, och där det inte finns utrymme för en massa “liksom” och sånt. Det är därför det är den värsta (när man ska göra den). Och den bästa (när den är klar). Jag tänker alltid att nu har jag min pitch klar, för alltid, nu behöver jag inte göra om den fler gånger. Men så varje gång jag ska pitcha så är det nånting som har förändrats. Så det är bara att börja om. Men ok, så här nånting brukar i alla fall vår pitch se ut:
Jag heter Alexandra Bylund och är grundare av NewsHubby (Presentation av mig själv och företaget)
NewsHubby är en DIY-service för att skapa pressmeddelanden (En catchy one-liner om företaget)
Jag är tidigare även medgrundare i Foap…   … vi nådde ut till CNN, BBC, New York Times etc. (Här slår jag två flugor i en smäll. Jag berättar kort om att det är min andra startup, att vi lyckades med nåt rätt stort där samt att det var där jag stötte på problemet som vi nu försöker lösa. Det var tre flugor.)
Så här går det till: Man väljer vilken typ av nyhet man har… …och användaren betalar när… (en kort presentation om hur produkten funkar. Här får jag också, lite smidigt, in hur affärsmodellen ser ut. Utan att säga “Vår affärsmodell ser ut så här”… Som sagt – man har bara tre minuter på sig.)
Vi är ett team på tre personer (en kort, men ack så viktig, presentation om teamet. Utan teamet är man ingenting).
Vi har tagit in så här mycket kapital och har kommit så här långt och vill det här nu. (En status på hur resan har varit hittills, hur långt vi har kommit samt vad vi behöver nu och vad nästa steg är).

Så nu behöver vi… (Här kommer jag med ett väldigt konkret avslut/ förslag/ inbjudan på vad det är vi söker. Om jag till exempel pitchar för investerare så nämner jag hur mycket pengar vi söker och vart i processen vi är).

Här pitchar vi Sofias och min podd “Entreprenörspodden”  

Ibland pitchar jag andras bolag också. Eller inte. Nej då, den här bilden är från när jag är moderator på ett event, och jag måste ju passa på att säga att alla ni som har små-kids – ni ska kolla in Påhoj. Jag är uppriktigt upprörd över att inte Lycke kom på den här idén lite tidigare, när mina barn var små. Påhoj är en kombinerad barnvagn och cykelstol. Hur bra? Svinbra!

Har varit lite velig huruvida jag ska åka till Stockholm och Regeringskansliet i morgon, eller inte. Jag fick ju en inbjudan (Sa jag det? Eller var det bara på Instagram? Nu när jag skulle leta fram inlägget så insåg jag att jag nog inte har berättat om det) om att komma och äta lunch och prata med vår näringsminister Mikael Damberg samt vår finansminister Magdalena Andersson. Jag är ditbjuden i egenskap av startup-entreprenör. Så här:
“Välkommen på lunchsamtal om start-upföretagens villkor!
Det är väl känt att Sverige är ett framstående start-upland med flera
generationer av framgångsrika entreprenörer och överträffas endast av
Silicon Valley när det kommer till miljard-dollarföretag per capita. Men
det finns naturligtvis mycket att göra för att ta Sverige och Stockholm
till nästa nivå. Inte minst genom att attrahera fler investerare och
entreprenörer hit. Vi vet att du har erfarenheter och säkert även idéer
som skulle vara till stor nytta för oss i vårt fortsatta arbete med att
förbättra villkoren för företag att skapa, växa och exportera med Sverige
som bas. Vi hoppas därför att du har möjlighet att delta vid en lunch med oss och
ett fåtal utvalda entreprenörer på torsdag nästa vecka.”
Och nu på eftermiddagen så bestämde jag mig – Jag åker. Det kan bli intressant och förhoppningsvis givande. Vi ska till Knippla (en ö i Göteborgs skärgård) sen på kvällen och däremellan ska jag gå på mitt tredje Salsa-pass. Det blir en vääääldigt hektisk dag och jag hoppas att allt klaffar. Det finns nämligen inte mycket rymd mellan aktiviteterna.
Så här resväskan ut när man ska ut och resa med en diabetiker. Det går liksom inte att något tar slut så det gäller alltid att ha med sig överdrivet mycket av allt. Sist av allt måste jag komma ihåg akutsprutan. Den ska vara kyld så den måste liksom alltid vänta till sist. Utan den skulle jag åka tillbaka. Vågar inte vara på en ö och inte ha den.

Idag ringde de från SOS angående min ansökan om att få resa med en försäkring som täcker för Mio. Resultat: Vet inte än! Det var ju tusan vad de vill att vi spänt ska behöva vänta. Han som ringde sa att eftersom det ligger lite på gränsen så måste han kontakta en läkare som får bedöma. Så jag måste få fram journalerna från den senaste operationen och tre månader framåt. Tre månader framåt är exakt idag. Så det fick hamna på min To do-lista – att ringa sjukhuset och be om journalerna. Suck. Vi vill verkligen åka.

Hååååll tummarna! Nu får vi vänta ett par dagar till innan vi vet.  Men okej – om vi skulle få ett nej så är jag världsbäst på att ställa om. Vi får hitta på nåt här hemma i Sverige i såna fall. Är säker på att vi kan hitta en massa roligt att göra (om bara vädret är lite på vår sida). Tips någon?

Ja men här är vi verkligen supereffektiva! Just nu har vi en andningspaus för att rensa hjärnan lite. Det är skönt att jobb-jobba, man blir liksom lite så där slut i hjärnan. Skönt! Herregud, undrar just hur det skulle vara att sätta sig i skolbänken idag? Nu när man är så van att göra så många olika saker under en arbetsdag. Och springa omkring liksom.

Hela mitt hår är lika tjockt som Annis bebisfjun där framme i pannan ni vet.

Veckans PR-kanalen-video med mig och Anni innehåller (förutom de svarta, grå eller vita kläderna som vi tydligen alltid har, Gud vad vi inte är färgstarka) svar på frågan: Vad ska man inte göra när det kommer till skrivande och utskick av pressmeddelanden. Varsågoda!
Anni, jag tycker att du valde en bra stoppbild där med våra… miner. Natural beauties – Är det så man säger?