Månad: juni 2015

Idag har jag bokat in en hel dags work mode. Vad är nu det då? Jo, allt som oftast så springer jag mellan möten, telefonsamtal, betalning av fakturor, mail, faktureringar (ja vi fakturerar ju också), videoinspelning (jaja, det är bara en gång i veckan men ändå) Skype-möten och annat. Och så kommer jag hem och tänker: Jag har ju inte jobbat idag. Heller. Men det är så det är att driva företag och att vara VD (VD är en allt-i-allo-admin-person så länge det är i ett litet bolag), jag vet ju det. Och jag gillar det. Men vissa dagar är det väldigt skönt att ha helt mötesfria så att man kan sätta i lurarna i öronen (Veronica Maggio. Alltid!) och jobba undan. Idag måste jag jobba undan en grej som skulle vara klar igår så det är bara att köra.

Men först frukost. Don't ask… jag ser ut så här när jag pratar.Och nagelinspektion. (Varför växer hans naglar så otroligt fort?)  Nu – Powerwalk till kontoret! Just det, lämning på fritids av den randiga lilla foten först. Hejrå. 

Här är de ju! Skorna som kommer att bli sommarens favoriter de festliga kvällar då man trodde att man skulle hoppa i de höga skorna men inser att man inte orkar. (Alla kvällar?) Varför passar höga skor så dåligt med soligt och varmt väder förresten? Äsch, det spelar ingen roll – med Jonna så löser det sig ändå. Tack Blankens! Och välkommen Jonna!  

Igår var vi hos läkaren, jag och och den här underbara, suddiga lilla varelsen. Varför han alltid är suddig? Jo men det är ju för att han ständigt är i rörelse. Han kan inte gå, han kan bara springa, och har oftast en boll med sig som accessoar. Så att ta icke-suddiga bilder på honom är en omöjlighet. Det här är det bästa jag kan få till.

Hur som helst, igår var vi hos läkaren som sagt. Storebror fick diabetes typ 1 (en riktig skitsjukdom) för precis ett år sen och nu verkar Alvins värden tyvärr gå lite åt fel håll. Det är inte alls något som är säkert än men han ska iväg på utredning nästa vecka och efter det vet vi. Håller tummar och tår väldigt hårt för att han ska slippa den där skiten. Det är en förfärlig sjukdom att ha som kräver ständig kontroll och balans. Väldigt jobbigt för ett barn och även väldigt jobbigt för föräldern. Mio, storebror, är 11 år och han är väldigt duktig på att sköta sin diabetes och jag är enormt tacksam för att han fick det så sent. Kan inte föreställa mig hur det är att ha en bebis med diabetes. En bebis som inte kan säga hur det känns och om han eller hon är på väg att få en känning, dvs. lågt blodsocker.
Diabetes typ 1 i korta drag: Friska människor brukar ligga på ett blodsocker mellan 4-6. En diabetiker har så klart som mål att ligga där också men det svåra är att få till den rätta balansen mellan insulin och socker/ kolhydrater. Varje gång man äter kolhydrater så måste man ta insulin. Ju fler kolhydrater desto mer insulin.
Lågt blodsocker (när man får en känning): När man har fått för mycket insulin (eller för lite kolhydrater/ socker i förhållande till insulin) så får man en så kallad “känning”. Det betyder att man ligger under 4 i blodsocker, och då behöver man någonting som snabbt höjer en: Dextrosol. Dosen dextrosol är beroende på vikt och på hur låg man är. Om man inte får i sig nåt socker så svimmar man till slut (det tar inte särskilt lång tid att sjunka utan vi pratar minuter, eller kvartar) och då är det viktigt att man vaknar innan hjärnan tar skada. Enda sättet att vakna är med hjälp av socker! (Därför är man livrädd som förälder när ens barn är ensamt) Antingen kan man stoppa in flytande socker under läppen, eller – ännu bättre – använda akutsprutan om den finns nära till hands. Eftersom den ska vara kyld är det tyvärr ingenting som man brukar bära med sig. En känning skadar inte kroppen, och man har ofta det ett par gånger i veckan. Bara det inte går för långt så att man svimmar så är det alltså ingen skada skedd.
Högt blodsocker Högt blodsocker är ingenting som känns direkt men det är däremot någonting som skadar kropp och organ på sikt, och det är väldigt vanligt att man får komplikationer längre fram i livet eftersom det är omöjligt att  lyckas undvika höga blodsocker till 100%.  Är man för hög för länge så surnar blodet och då dör man. Japp, det är livshotande, men som sagt, det sker inte bara så där, utan det är om man går ett tag med för högt blodsocker. Eller om man äter en massa socker/ kolhydrater utan att ta insulin. Varje måltid som innehåller kolhydrater kräver alltså insulin och mängden bestäms utifrån vad man har för blodsocker just nu och vad man ska äta. Plus att det också är beroende av hur mycket man rör sig den dagen. Motion = mindre insulin.

Så med andra ord: Diabetes handlar om balans. Det är viktigt att varken vara för låg eller för hög. Och nej – Diabetes typ 1 får man inte av dålig kost/ för lite motion och det går alltså inte att bota utan man måste alltid ta insulin vid varje måltid, livet ut.

Ups and downs – Jag har touchat ämnet tidigare, och då ur perspektivet att det är viktigt att inte hamna för djupt i de där downsen när man driver företag, och kanske särskilt en startup där man ju öser på rätt bra utan att man egentligen har fått nåt slags bevis på att produkten är bra och att folk faktiskt kommer att vilja betala för den. Tänker att det är skillnad när man bygger nåt som får växa organiskt, dvs när man utökar först när man märker att kulorna trillar in. Men så tänker jag igen (smart, jag vet!), och inser då att ni som driver den typen av bolag, som får växa organiskt, säkert har lika många ups and downs, och att ni säkert också går omkring med magont och har grubblande, sömnlösa nätter då och då. Visst är det väl så? Det är säkert precis samma sak fast på annat sätt. Eller? Hur som helst – nu var det ju inte det jag skulle prata om här (Ja ibland tar man omvägar, that's life…) utan om det här med ups and downs.
Jag försöker att ha en väldigt klar och tydlig bild framför mig om hur min resa ska se ut, och jag försöker se det som en hinderbana, där jag redan vid start vet att det finns X antal hinder som jag ska ta mig över. Jag vet liksom att om jag inte möter några hinder så är jag inte inne på banan, och jag vet också att om jag inte tar mig över (eller under för all del) hindren så kommer jag aldrig att komma till målet.
Det här tänker jag extra mycket på när jag är inne i en svacka, eller när det känns svajigt i bolaget. Det ska vara så här, annars är jag inte inne på banan, jag ska stöta på hinder – annars kommer jag inte att kunna komma fram till målet. Jag försöker se det ur ett större perspektiv där svackan som vi är i just nu bara är en liten (och nödvändig) del av resan. Och förmodligen en del som jag sen kommer att prata om och ha som ett kärt litet minne i hjärtat. Romantiserande? Kanske, men det hjälper. Testa!

När du är nere i en svacka – embrace it! Och bara inse att det är så här det ska vara. The only way..

…is up!

När man ska ut och resa och har ett sjukt barn så måste man, om man har lust att ha en reseförsäkring som täcker vill säga, ansöka om en förhandsbedömning från SOS. Detta i kombination med ett läkarintyg för att de ska veta att det inte råder ovanligt stor risk för akuta försämringar som ju då skulle kunna bli en dyr historia. Eftersom Mio har tre diagnoser (Langerhans Cell-histiocytos, Idiopatisk intrakraniell hypertension, och därmed har en shunt inopererad i huvudet, samt Diabetes typ 1. Puh, det låter nästan som att jag hittar på, jag vet. Helt galet att en och samma kille har sån otur) så har det här känts som ett oöverstigligt projekt och mer eller mindre omöjligt så länge han inte har varit kärnfrisk under flera år. Men så idag (Tack vare min nitiska to do-lista) så tog jag tag i det, (tänkte att jag kan bara få ett nej) ringde läkaren och frågade lite försiktigt om han trodde att vi skulle kunna resa iväg nu snart. Vi vill ju gärna passa på nu när allt är toppen. Svar: “Herregud ja, det kommer aldrig att vara helt säkert för er, det får man ta när man har en shunt, så åk ni! Men välj ett ställe med bra sjukhus.” Så sen ringde jag SOS, fick en blankett att fylla i (Det känns så himla knäppt att fylla i “sjukdom 1, sjukdom 2 och sjukdom 3” och en massa förklaringar) som jag mailade tillbaka direkt. Och nu väntar vi svar. Håll tummarna! Vi har redan avbokat flera resor (senast skidresan i vintras) och det skulle vara så fantastiskt att komma iväg 2 veckor i sommar. Vi tänker oss charter till Mallorca där det finns bra sjukvård samt är nära hem om det nu skulle hända nåt. Vill inte ut på några som helst äventyr, som sist  när vi var på Naxos och akut fick åka militärhelikopter till Aten när Mio blev dålig på grund av att shuntslangen hade knickats. Mio låg på en bår i helikoptern och Alvin satt framför mig med en fallskärm på ryggen. Och så dessa militärer. Helt gröna, med hjälmar på, jag kunde inte se hur de såg ut, och de pratade inte heller med mig för allt var så kaotiskt. Sjukt läskigt helt enkelt och inget jag är sugen på att prova på igen.) Eller så kanske vi kan åka till nåt annat ställe med samma sjukvårdsförutsättningar som Mallorca. Förslag? Och först av allt – håll tummarna för att vi får ett JA!

Just det! Jag missade ju en ganska väsentlig sak när jag pratade om det här med To do-listor (Idag är första dagen på kontoret efter Sän Frän och efter lååångt och givande möte håller jag nu på att beta av min To do-lista. Varje punkt! En i taget. Ingen hoppas över, som annars brukar vara fallet. Typ: “Äsch, den är inte så viktig, jag tar den sen…” Nej då, allt direkt!) och “Getting things done” häromdagen. Det här: Om en sak tar mindre än två minuter att göra – Lägg inte in den i To do-listan! Gör den direkt istället. Mycket bra regel. Varför ödsla tid på att lägga in den när den går så snabbt att få ur världen liksom?
Update: Kom på, när jag gick igenom och checkade av min to do-lista, att det bästa dessutom är att ta de tyngsta punkterna, som annars ger mest tyngd och ångest, först. Spontant så tar man gärna de enkla först och lämnar de tunga till senare, men då är vi där igen och slösar i onödan med hjärnans energi. Och det finns väl inget värre än när man har tunga grejer framför sig? Ju förr man gör dem desto mindre ångest hinner man känna. Ju. 

Jag tyckte att det där med att söka investering till sitt bolag kändes som en svår grej innan jag var inne i den här världen. Tänkte att det där med att skapa den första kontakten skulle vara svårast i hela processen, att få napp liksom. Men ack så fel jag hade. Att skapa den första kontakten är inte ett dugg svårt (Jo det är klart att det blir liiite svårare om du söker upp världens mest kända investerare), men det finns en del andra moment som kan vara frustrerande:

1. När du blir ombedd att göra en ny rapport, med andra variabler, på annat vis, inom andra perioder eller med nån annan liten detalj som skiljer sig från de förra 39 rapporterna.
2. När du kommer på att du inte riktigt klickar med affärsängeln som du har pratat med ett tag. När det liksom känns i magen att det inte känns riktigt rätt mellan er och du ser era möten som en plåga.
3. När investeraren köper för mycket tid. Jodå, de flesta köper tid. Det är inte ovanligt att få många halvlöften (som innan man är luttrad låter som hellöften) längs vägen, och det är vanligt att de inväntar lansering, siffror eller annat. Där gäller det att vara medveten om vad man själv vill och bestämma sig för vad värderingen gäller för. Före eller efter lansering till exempel? Börjar man diskutera en värdering i ett visst läge så borde den förändras om det drar ut på tiden och man därmed har kommit längre, och då ju har bevisat mer. Det värsta är att den som investerar förlorar väldigt mycket på att dra ut på tiden eftersom det är väldigt dåligt för bolaget när det sker. Dåligt som sen kan hänga med ett tag. Varför? Sämre val görs när ekonomin är svajig, och det är ofta dyrt att ha ängslig ekonomi. Dessutom är det ofta ganska låg energi i ett bolag där det har dragit ut på processen onödigt länge.
4. När en affärsängel aldrig riktigt säger Nej utan mer låter det rinna ut i sanden genom att hålla sig lite borta och vara svår att nå. (Ha ha… det där hände mig en gång för länge sen. Då var det inte någon som “höll sig lite borta”, utan han gick helt under jorden. Försvann typ. Jag och min dåvarande partner var nere i Tyskland, hade ett trevligt möte med en affärsängel som skulle återkomma på en bestämd dag och tid. Han är en känd och erkänd investerare så vi hade liksom nåt slags förtroende för honom. Hur som helst, han hörde inte av sig den där bestämda dagen. Vi påminde. Han svarade inte. Påminde igen. Inte ett ljud. Märkligt… Han bara gick under jorden. Försvann liksom och vi hörde aldrig nåt mer). Det är så himla värdefullt för en entreprenör att få höra: “Tack men nej tack! Jag gillar det här men inte det här och det här och avstår därför.” Mer sånt! Sjukt värdefullt som sagt!
5. När du känner att du har blottat allt och lite till om dig och bolaget och sen får höra att affärsängeln inte har pengar att investera just nu, men att han gärna investerar med tid.
6. När du pitchar för investerare som inte ens investerar just nu av nån anledning. Don't waste my time please!
7. När du har gjort dålig research och inser att den här affärsängeln enbart investerar i Bitcoin-bolag och du jobbar med en social app. Eller att beloppet, eller läget där ni är, inte alls stämmer överens med vad den här affärsängeln investerar i.

Den här gillar jag! Periscope! Så himla enkel men ändå så kul. Återigen så är det ofta de där superenkla grejerna (ja nu pratar jag inte om tekniken bakom utan om hur det känns ur användarens perspektiv) grejerna. Det behöver inte vara så stort, revolutionerande eller svårt. Men kul! Som den här. Älskar Periscope men har än så länge bara skapat ett konto. Följ mig så ska ni få en massa liveinspelningar så småningom. Åh herregud vad det där lät… läbbigt! Ja men ni fattar ju vad jag menar. Och hojta så att jag kan följa er. Alexandra Bylund heter jag. Ju. Ja men där också alltså. 

PS. Finns att ladda ner i App Store och Google Play.

(Japp, det här inlägget finns redan på svenska, här. Jag kommer göra vissa inlägg dubbelt i fortsättningen, så ibland dyker det upp ett engelskt)
If you wanna become a successful Startup entrepreneur and still have a decent life, you would need:

• To be cool! You need to accept ups and downs every day and every week, especially when it comes to finance. If you are a person that need to feel 100 % safe and secure this is the wrong career.
• To maintain. There is no product created quick and easy during six months, then you're launching and then it goes BAM, Kaching and there's the success (and money)! Nope, won't happen! You should ask yourself before starting a startup if you are the kind of person that like to start things or if your drive is coming from something else. If you are a starter-person, and don't really like maintaining, think twice! It takes a lot of time and engagement to run a startup. During a looong time, did I mention that?
• To be an optimist! Believe me, there will come times when you are in doubt about your product. Is it valuable? Is it good enough? At that times it's important to don't fall too deep into the black hole, and it's important to dream and think big. Don't be to realistic pessimistic. You need to be optimistic to be able to think big! The ups and downs will always be there, just accept it!
• To handle negative feedback. You will get a lot of feedback on your product. When getting negative feedback, don't ever take it personal. It's not you, it's your product, and you need to differ yourself from that. And, when getting feedback – remember to handle it right. To get feedback on your product, especially when negative, is a good sign. That means people need it and care about it and just want it to work better. Do handle feedback mannerly and always remember that the person who gives the feedback are not interested in listening to apologies, but just to kindly help you by giving feedback. Save the apologies and to do-plans for your discussions with the rest of the team. So: Make sure to handle criticism in a good way and don't ever take it personal.
• To be flexible! If you get stressed by changing road every other week – Run away from all what startups are! If you wanna be in the startup business you need to be prepared of changing road often. Over and over again. And maybe even throw away hours of work to start do something else. You probably know that there is a problem that need solution, but it's not sure that you'll find the perfect solution in version 1.0. The product might need one or more(more likely) iterations before coming close to perfect. Don't think of iterations as something negative, think of it as developing. And necessary for success. Sometimes you might even need to re-think the whole product. The most important is to keep the big vision but let the roads be open and changeable.
• Listen and sort. Ask people for advice. Ask for feedback and listen carefully… but… you need to sort the information. All advice might be good, but maybe not for you and your product. And if you listen to all, your road map will increase or change too much, and you will never launch since the development will continue and continue and continue. So you need to sort the information and prioritize the most important things, and the things that actually belongs to your product. And also – think about who the person giving you advice is. What has he or she done before? In what kind of businesses? I don't say that they must have done the whole journey you want to do but since you (hopefully) get advice from many people it's important to prioritize. Always think it over before putting it into the product plan. Is it still a good idea after 7 nights sleep? Then do it!
• To be like a parrot! You will hear yourself repeating the sames phrases millions of times. Every day. Every week. 365 days of the year. Pitching your product is something you will have to get used to. Even your grandmother wants to know what you are doing.
• To be dependent on other people. If you wanna raise money you need to meet many Business Angels. You will probably need them sooner or later to survive. And that feeling, that you need them, could be hard to live with. And even if that is the case try not to think too much about you needing them. It's actually a business case where you give 24/7 of your time and the Business Angel are buying shares. Win-win! To avoid the feeling of you needing them too much, start raising money early. And if you hate the feeling of being dependent on people – Change business. Because you will get the feeling, more or less, sometimes.

Anything missing? Shoot!

I fredags på invigningsfesten så förstod jag att många av mina bekanta, ja inte de som är riktigt närstående förstås, inte riktigt har koll på vad jag gör utan tror att jag har en herrans massa företag och grejer på gång. Det kanske låter som det men jag gör egentligen bara en grej. Eller okej en och en halv då.
Så här: NewsHubby är ett resultat av stor frustration över att inte kunna nå ut till världen. Med sitt företag och dess nyheter alltså. Många företag vill nå ut, ja alla behöver nå ut, men det är fasligt dyrt om du ska anlita en engelsk eller amerikansk PR-konsult. Vi (jag och THE Robert and Roland, våra två utvecklare) har skapat NewsHubby, som är en teknisk plattform som ska hjälpa till med just det här. Att nå ut till media i Europa och USA. Vi vill automatisera hela det flödet så gott det går och lanserade en MVP (Minimal Valuable Product), dvs. en första version av det vi vill bygga, i slutet av mars. Sen dess har vi fortsatt att bygga och håller på att inleda samarbeten med inkubatorer och workspaces i andra länder, bland annat San Francisco där jag ju var precis. Tanken är att även åka till Berlin, Tel Aviv, London och andra Startup-täta städer. Att samarbeta med workspaces är ett enkelt sätt för oss att ta reda på om vår produkt är värdefull och vad vi annars behöver utveckla för att den ska bli värdefull.

Under resans gång har vi fått många förfrågningar om vi kan hjälpa till att nå ut även här i Sverige, på så kallat “vanligt och traditionellt” PR-vis. NewsHubby är inte ämnat för det så därför startade jag ett företag i företaget: PR with an Edge. Hittade världens bästa Anni Tjebbes, som har varit med och dragit igång den delen. Hon och jag tillsammans – Shit vilken lyckad kombination. Vi har lyckats nå ut med precis alla uppdrag vi har antagit oss. För lyckas vi inte första gången så tweakar vi rubriken eller nåt och så försöker igen. Lyckas vi inte då hittar vi en ny vinkel… Ja ungefär så håller vi på tills vi lyckas. Och det gör vi. Lyckas alltså. Just det ja, vi klipper poddar också (Det är vi också grymma på), och kan göra annat innehåll med, men det är oftast det här med att nå ut och klippa poddar som ligger på vårt (Annis) bord. Jag spenderar mestadels av min tid i NewsHubby.Så. Det är alltså det jag gör. Ibland pratar jag på nåt event eller är moderator, och så poddar jag ju med Sofia. Entreprenörspodden. Vi har haft en paus men kommer att ta upp det nu igen.

That was it!