Dag: 30 juli, 2015

Jag är så himla nöjd. Jag vandrade i 7 timmar igår och benen blev så där skönt trötta. Men strunt i det, här kommer beskrivning av vandringen: (som egentligen borde delas upp i två vandringar)

Arild – Jonstorp – Arild (13 km)

Jag parkerade bilen på busstorget i Arild och gick ner till höger (vilket visade sig vara fel om man nu ska gå norrut) och hittade direkt de orange markeringarna. Började gå. Gick och gick och gick. Det är lätt att följa de orange markeringarna som det står SL5 på. Inte en enda gång tvekade jag. Undrade dock lite över när det skulle bli brant uppför, det kom liksom aldrig. Men så kom jag på att jag ju gick söderut. Så jag gick först Arild – Jonstorp, vilket är ca 6 km. Det är en fin kustväg som jag skulle säga är rätt enkel att gå. Eller kanske enkel/ medel (Medel för att det är väldigt ojämnt underlag ibland). Den är inte särskilt kuperad dock.

Ibland var det perfekt underlag

Ibland kom jag väldigt nära inpå djuren. Nånstans så förstod jag väl att de är ganska vana vid människor och säkert inte bryr sig, men när jag liksom nästan var tvungen att kliva över dem för att passera, ja då hade jag lite respekt. 

Ibland gick jag på mysiga skogsstigar.

Och ibland mer längs havet.

Det var väldigt fint.

Träffade fler som stod mitt i vägen.

Gick förbi ett fint litet stenbrott.

När jag kom till Jonstorp hade jag gått 6 km. Då vände jag eftersom jag så gärna ville gå norrut, runt Kullaberg. Stannade på den här stenstranden precis innan Arild och åt lunch. Då hade jag gått i ca. 3 timmar. 13 km.

Fick nya krafter efter lunchen och kom tillbaks till Arild. Hade kunnat avbryta här och fått en halvdagsvandring men gav mig iväg norrut istället.

Arild – Kullen Fyr – Mölle – Arild, dvs. runt hela Kullaberg (22 km)

När man parkerar bilen på busstorget i Arild så ska man promenera neråt och sen till vänster. När man kommer fram till hamnen så finns det några toaletter där, på baksidan av ett hus. Fortsätt rakt fram efter toaletterna. Jag vek av uppåt lite för tidigt och gick alltså fel. Man ska gå längs med havet en pyttestund och sen snedda uppåt.

Fortsätt alltså rakt fram där på Hagavägen, gör inte den där gigantiska omvägen som jag gjorde. Onödigt.

Den här turen som alltså gick runt Kullaberg var mer kuperad. Ibland lite geggig, ibland brant. Men väldigt vacker med sin skiftande natur.

Gick igenom hagar
[wpvideo yDNKGVVD]

De här kompisarna ville verkligen inte flytta sig från leden. Så jag smög emellan.

Träffade på två bråkstakar som verkligen inte ville flytta sig. Fick lite respekt och stod där och vågade inte riktigt störa. Men så insåg jag att de var tjurskalliga och tydligen skulle fortsätta länge så jag gick liksom runt, av stigen, för att inte bli inblandad i deras intriger.

[wpvideo QCRxrnOx]

Ett försök att illustrera hur underlaget kan vara.

[wpvideo S9Sncyo8]

Så här nånting såg turen ut, om det säger dig nånting. Direkt från RunKeeper. 

Jag var väääldigt nöjd när jag satte mig i bilen och körde hem.

Jag tror att mina ben skulle klara i princip vad som helst. I alla fall när det kommer till att gå eller springa i ett lugnt tempo. Jag har en uthållighet (om hjärnan vill) som är grym! Alltså verkligen. När jag skulle gå tillbaka till Arild från Mölle igår, längs en trafikerad landsväg, var jag väldigt trött på det och ville bara komma fram. Men så fort förhållanden blev bättre och jag kom in på en skogsväg så kändes det toppen igen. Och då kom jag på att jag aldrig tar slut i benen. Jag gick 3 dagars vandring (varav en anses vara väldigt avancerad) på 1 dag (!) Och tyckte bara att det var härligt.
Men… lika mycket som jag har i benen – lika lite har jag i armar, rygg, axlar (och kanske mage?) Magen är ju urviktig, den håller ju upp hela kroppen. Jag får lätt ont i nacken och därmed i huvudet om jag spänner mig, bär länge, sitter fel, fryser (och därmed spänner mig) eller liknande. Det innebär att jag bar all packning på höften igår. Ni vet att man kan spänna ryggsäcken där, jag gjorde det det hårdaste jag kunde för att slippa bära med nacken. För det hade aldrig funkat. Katastrof, jag vet. Så gissa vart jag är öm idag? Jo men på höfterna. Blåmärken. Fötterna och benen mår prima men jag har alltså blåmärken där efter ryggsäcken. Ha ha…
Jag älskar ju att träna utomhus när det kommer till kondition. Det är liksom ingen big deal, jag bara gör det, men när det kommer till det där andra – överkroppen – ja jag måste bara komma igång. Vad ska jag göra? Har gymmet rakt över gatan. Nån som har ett fantastiskt träningsprogram till mig? Eller som har en fantastisk PT att rekommendera? Nåt? Hit me!

Där, precis där, har jag alltså ont. Men det är ingen fara. Tänker att det kan vara lite jobbigt om jag skulle vilja vandra fler dagar dock. Men nu -en powerwalk för att det är så fint väder. I andra skor. Det är grejen idag. Andra skor. Och ingen packning. (Jisses, vad jag hade älskat att vara en sån där lyxvandrare, som vandrar på dagarna utan packning, äter god lunch på bra restaurang, och sover i härligt lyxiga sängar på nätterna).

Ha. Jag åkte till Bauhaus och köpte en skruvdragare ändå. (Efter att ha frågat alla grannar och nästan kastat mig över folk som gick förbi). Kom hem lycklig och tänkte att Nu jäklar!Men så fick jag inte till det… Tror inte att jag hade satt i skruven ordentligt och fick så himla mycket prylar till att jag inte riktigt fattade vad och hur jag skulle göra. Hur är det möjligt? Så nu har jag en regel, vinkelgrejer, skruvar OCH EN SKRUVDRAGARE. Men jag har fortfarande inte satt upp värmarna. Nu vet jag varför jag ogillar sånt här. För att man alltid stöter på en massa grejer på vägen och måste handla mer, be om hjälp, vänta eller nåt annat. Men nya tag… imorgon. Idag händer just ingenting. Jag har vandrat i sju timmar. Mer om det imorgon. Gonatt!