Månad: juli 2015

Innan jag fick barn hade jag alltid luft mellan alla aktiviteter. Jag hade liksom alltid en massa tid till godo mellan allt. Skulle jag ut och resa var det mesta tvättat och klart ett par dagar innan. Nuförtiden ser det inte ut så. Jag försöker fortfarande se till att ha den där luften emellan men man kan säga att det är väldigt mycket tajtare nu, och att det enda den gör, den där luften, är att se till att jag kommer ungefär i tid. Utan marginaler och ofta med extremt effektivt arbete de sista timmarna inför t ex en resa. Men det ordnar sig ju alltid, det gör det. Det skulle ju inte hända att jag “råkar” ta för lång tid på mig med packningen och därmed missar flyget. Det finns några saker som är livsviktiga, och det är Mios diabetesmediciner, allt annat går ju att fixa. Så jag har lärt mig att gilla läget. Det går inte att ha de där milsvida marginalerna längre. Det går inte att ha en massa extra tid för om ifall att. Men det funkar ändå. Och det vikigaste av allt: Jag försöker hellre hålla mig lugn och sansad så att det är härlig stämning inför resan än stressar på så att det bara blir en tråkig upplevelse för barnen. Nu är det ju semeeeester, vi kan ju inte hetsa inför den.
Somliga i familjen är mästare på att koppla av. 2 min hemifrån:  

Ja men man vill ju inte missa flyget. Anteckningarna? De har levt där länge. Orkar ändra. Huvudsaken är att klockan ringer.  
Just det. Det här är första gången vi ska ut och resa med diabetes. Jösses vad många OM man måste ha med i beräkningarna. Tänk om insulinet försvinner, om en penna går sönder, om något tar slut och så vidare. Ett OM som inte skulle funka är om resväskan med allt insulin och alla grejer skulle försvinna hela veckan. Då är vi körda. Men gissar att man har diabetes på Mallorca också. Intyg? Måste man ha det för att få igenom grejerna genom säkerhetskontrollen? Herregud, vi har ju redan intyg på att han får resa, intyg på att han inte ska gå igenom magnetkameran (shunten kan ställas om och det vill vi inte) och intyg på vad han har för slags shunt och vad göra in case of emergency. Har inget intyg om diabetesen dock  men tror att det kommer funka finfint. Borde jag tänka på nåt annat? (frågar jag så här liiite i sista stund) Klura på det så sover jag några timmar så länge… Gonatt folkens!

Jösses vilken effektiv dag. Har nog aldrig shoppat så mycket och så effektivt. Barnens sommargarderober var ju typ tomma så det var precis som att jag hade fått hem två barn – helt plötsligt – och att de hade kommit helt utan kläder, som jag nu skulle se till att åtgärda. 10 par shorts, t-shirts, badbyxor, flip-flop senare är jag nöjd.

Vi började dagen med ett besök på allergimottagningen. Fick nya mediciner som kanske kan hjälpa lite bättre. Halleluja!Det bestämdes också att han ska bli satt på hyposensibilisering. Heter det så? En slags allergivaccination som förhoppningsvis ska bota hans pollenallergi avsevärt. Det enda lilla kruxet med den där behandlingen är att det är otroooligt tidskrävande. En halvdag i veckan får man sätta av, i 12 veckor, men sen är det lite mer sällan. Ja ja, skit samma, vi gör vad som helst bara han kan bli bra från det här. Inför hyposensibiliseringen ska man fylla i ett formulär. När påståendet “Jag har känt mig irriterad eller frustrerad dök upp” råkade Alvin väldigt bestämt säga “Ja”.

Det var inte jättepopulärt. Han fick inte vara med längre. “Förlåt Mio, jag bara skojade” funkade inte.

Efter allergimottagningen lämnade jag barnen hos Jonas. De behövde ju lite pappa-mys så här sista dagen innan vi ska iväg. Och jag fick Peter-mys. Hängde på stan hela dagen och fick sällskap av Peter en stund. Himla härligt att ses eftersom det inte har blivit så ofta nu när jag inte har varit på kontoret på länge.

När jag kom hem så skyndade jag mig att byta om till en powerwalk. Tänkte att jag skulle gå samtidigt som jag blev intervjuad. (Gillar att optimera tiden) Om vad? Jo men just om träning och powerwalks. Till en tidning som kommer ut i oktober. Kom ihåg det. Eeeh, eller så får jag påminna. Sen gjorde jag det som jag är bäst på: Råkar kombinera många olika outfits med varandra. Det bara blir så när man hastar omkring så här. Idag: Träningskläderna som inte hade hunnit duschas av + en myshoodie för att det är så kallt inne på Malmborgs + Birkenstock för att jag kan kliva rakt in i dem + handväska som passar till lite finare kläder. Alltid denna missmatch när jag går på Malmborgs. Jag tror på riktigt att de som bor här i mina hoods tror att jag har en jätteknäpp klädstil.

Men du, kära inköpare på ICA Malmborgs Limhamn, nu gör det ingenting eftersom jag ska åka iväg i morgon, men har du inte märkt att den blå (sockerfria) Monstern snabbt har förändrat beteende? Att den liksom har börjat försvinna i snabbare takt? Jag tror att ni får öka på inköpstakten här. Men jag är hemma först om en vecka så det är lugnt. 

Och nu – POWERPACKNING! Hjälp! Vi ska upp om sju timmar och jag har nog mååånga timmars arbete framför mig här hemma. Hejrå så länge.

Mäh! Plötsligt när man öppnar terassdörren så kommer det in kall luft. Eller ja kall är väl lite att ta i, det är ju ändå över 20 grader – men nu när vi är bortskämda med 30-gradigt väder och absolut ingen anledning att fundera över kofta eller jacka, och definitivt ingen anledning att smeta på smink – ja då blir man liksom lite… störd. Fast då vänder man om. Tänker att i morgon åker vi ju till Mallorca, och att det kanske rentav är fantastiskt att resterna av Almedalsväskan nu kommer att packas upp och istället bli till en Mallorcaväska. Det är väl dags nu tänker jag. Men först till allergiläkaren (Herregud, inte en dag för tidigt. Mio lider väldigt mycket av sin pollenallergi och behöver starkare mediciner) och sen till stan för att köpa shorts och t-shirts till barnen. Inte heller en dag för tidigt. Mio har ett par shorts. De står snart av sig själv.

Gilla läget. Vädret. 

Ibland, på morgonkvisten, lånar man ut en bit av sin säng till en liten varelse som väger 29 kg och är 130 cm lång. Fråga: Hur kommer det sig att en sån liten sak kan ta så stor plats? Och framförallt all plats?

Ja ja, jag är inte den som är den. Då smiter jag väl iväg på en powerwalk istället. På min absoluta favoritstig, på Ribban.

Springer också.

Sen sätter vi på hög musik i bilen och åker och hälsar på Alvins fotbollskompis på landet och hänger i en pool heeela dagen. Så himlans skönt! Mer sånt tack. Vi kör på väldigt små och mysiga vägar.

Så små att de inte har fått nåt eget namn. Det är då såna som jag – som inte rörde mig utanför hemmet innan gps'en uppfanns (ja kids, det fanns en tid då inte gps eller ens internet fanns, och det var inte så länge sen. Faktiskt.) – blir lite lätt orolig. Men helt utan mening. Världens bästa kart-app (iPhones egna! Ja jag tycker att den är bäst.) grejar det här med. 

Det är så varmt så jag kör naken.

Näääe, så klart jag inte gör.

Ja det är ju så det ser ut, de här dagarna. Strandhängigt. Det här med att packa upp Almedalsväskan och sen packa om den till en Mallorca-väska – ja, när ska det ske?

Strandhäng i Råå idag. Tror jag? Vi var väl i Råå? Han den där store killen som är alldeles knallblå om läpparna – nä han fryser inte utan har ätit ett väldigt blått tuggummi. Om ni tycker att det ser väldigt långgrunt ut så är det för att det är just väldigt långgrunt. Jag tror att vi hade kommit till Ven innan vattnet skulle gå upp till midjan.

Efter strandhänget så var vi hemma hos bror med familj och grillade.

Ja man kan ju tro att jag bara låg i gräset men det gjorde jag faktiskt inte. Jag dukade i alla fall.

Och gungade.  Men det viktiga med den här bilden är att det ser ut som att jag har tjockt, jättefint hår. Ska gunga oftare. 

Alltså, det här med att gunga är underskattat. Så himla kul.

På vägen hem lyssnade vi på rock på högsta volym. Ni som känner mig undrar vad som har hänt. Rock? Men det var för Alvins skull. Mio somnade till musiken (Hur är det möjligt?) och jag tyckte faktiskt att det var rätt kul. (Bra). Bara klassiker så klart. Såna som alla känner till. Men förutom rocken – den här låten… Älskar den!!

Dagen fick ett väldigt fint avslut med invigning av uteplatsen. Jordgubbar och glass med grannen och gårdens alla barn. Eller inte alla då men i alla fall sju av dem.

Fick ett ryck igår kväll, dissade en drink på gården med grannarna för att istället åka och – äntligen ska tilläggas – köpa utemöbler. Jag har varit på väg i flera år och tyckte att nu när jag har dumpat V70'n till förmån för en mindre bil (Så skönt!!) så var det dags att ställa sig med 7 stora kartonger innehållandes stort bord och sex karmstolar på en parkering en fredagkväll. Fälla sätet? Jag tyckte att det var en bra idé att ta med barnen också, och de ville inte ligga i bagageutrymmet. Oflexibla – jag vet. Jag hade inte gjort nån vidare research när det kommer till valet av vilka utemöbler vi skulle ha, men det hade tack och lov min granne L, som även har kommit att bli min uteplatsinredare.
Hur som helst – det löste ju sig så klart. Det gör det alltid. Min enda tanke inne i butiken var “Jag ska köpa utemöbler idag, sen får vi se hur vi löser det.” Väl ute på parkeringen insåg jag att jag var tvungen att välja mellan utemöblerna och barnen. Jag valde barnen och ringde taxi. Snäll chaufför med stor bil kom. När vi var framme tänkte han till och med hänga med in, som bärhjälp, men då dök istället min snälla granne upp (Eller ok, han stod lite sådär ovetandes på balkongen och sa Hallå Alexandra! varpå jag bjöd ner honom till en bära-utemöbler-session) och hjälpte mig.
Klockan 22 kom min andra granne ner – hon som har blivit min alldeles egna, personliga uteplatsinredare – och hjälpte mig att packa upp och skruva ihop allt. Vi höll på till halv tolv, och alla barnen lekte på gården. I T-shirt. Ääälskar sommaren!

Ser att jag behöver 2 stolar till. Och så dynorna då, som var slut. Ska fixa det ikväll. Sen kommer allt finlir, det roliga.   Morgonen började med en powerwalk i hemmatrakterna igen. Underbart. 

  
Nu – till stranden för att fira storebror som fyller år, sen grillning hemma hos dem. Det han inte vet är att vi allihop kommer att gulla sönder deras två små ungar (kusinerna) mer än att fira honom.

Det här med att åka till Almedalen utan barn i fem dagar – Vilken frihetskänsla. Inga förutbestämda mat-och-sovtider, ingen att anpassa sig efter (Nej, Anni lägger sig inte ner på marken och bryter ihop om vi inte vill samma sak) och ingen att hålla reda på. Gudomligt. Men… att komma hem till de här två, sätta sig tillsammans och äta glass, det är det bästa i livet. Världens finaste små killar. Och det bästa av allt:
– Mamma, jag har inte haft ont i huvudet på så länge att jag har glömt att jag har den där sjukdomen.

Första sommarlovet som Mio är frisk. Nånsin. Åh!

Amen! Kan man annat än jubla? Det här vädret alltså. Jag kommer aldrig klaga på att det är för varmt, det lovar jag. Tyckte till och med att den 40-gradiga värmen i Turkiet för några år sen var alldeles toppen. Jag älskar när det är sommar och varmt. Älskar när det är så varmt att man inte ens överväger att ta med en kofta eller jacka på kvällen. Vi åker till Mallorca på tisdag och jag tänker inte packa ner ett enda varmt plagg. Älskar det. Älskar också att jag och barnen ska njuta av pool, hav, sol, strand, tid, mat, bad och typ varandra i en hel vecka. I värmen. Utan jackor och koftor. Can't wait.

Vilka dagar vi har haft. 6 tjejer i en lägenhet mitt i Visby. Ett badrum. Och det har funkat så himla bra. Varje dag har jag startat med en powerwalk, sen har vi ätit frukost, gått runt på mingel, ätit lunch på Kallis, poddat i bikini (Ja en av dagarna i alla fall. Och japp, snart kommer äääntligen nästa avsnitt av Entreprenörspodden med mig och Sofia), gått på fler mingel, hängt med härliga entreprenörer, gått hem på eftermiddagen och tagit en paus. Börjat om liksom. Jag älskar när det är så där supersocialt som det är under Almedalsveckan, men är väldigt beroende av att få gå hem, ta en paus och sen börja om. Och idag har vi verkligen varvat ner och börjat om, inför hemresan. Jag och Anni åkte till stranden och la oss platt i sanden. Sen kom lillasyster (som bor på Gotland) med bebis och hälsade på. Helt fantastisk för själen. Sol och bebis – kan inte bli bättre.
Gullunge