Dag: 13 december, 2015

Jag undrade vad rekyl – som alla pratade om – var. Sen fick jag reda på det. Jag behövde inte ens fråga, för när det hände första gången förstod jag. Och idag hände det igen. Det gör det tyvärr rätt ofta. Så här:
17,00 var blodsockret bra. 4,1. Precis på gränsen men perfekt alltså. Vi åt pasta, nåt märke som vi inte har testat innan, och hemmagjorda pannbiffar (dvs. inga kolhydrater i). Väntade lite med att ta insulin eftersom han låg precis på gränsen. Sen tog han 1 1/2 enhet.
18,00 – blodsocker: 3,2 –> 1 Druvsocker för att höja sig (Alltså för mycket insulin till middagen)
19,00 – blodsocker: 13,2 –> För hög! –> 1 Enhet insulin (Rekylen kom. Dvs. pastan höjde senare än insulinet hade hunnit verka, så det blev dubbel effekt när både pastan och druvsockret kickade in)
20,00 – blodsocker: 9,4 –> Lussekatterna som vi skulle äta ikväll fick vi låta bli. Det gick inte pga. högt blodsocker. Och samma sak var det igår kväll. Han blir så ledsen när det ständigt blir så här 🙁
Natten kommer bli lite jobbig och det kan hända att jag får gå upp fler gånger än bara 24,00 och 03,00, som är standard. We'll see…
 

Idag är ett nytt avsnitt av Alex & Alex ute i dina lurar. När vi, i fredags skulle tala om för Anni (som klipper podden och publicerar den) vad den skulle heta, fick vi helt och hållet hjärnsläpp. Vad hade vi pratat om egentligen? Vi hade en väldigt god känsla, vi kom ihåg att vi hade bra energi… men vad tusan pratade vi om? Började lyssna idag och en av de slutsatser vi (Alex) kom fram till var att är man snygg så är man arrogant. Typ… Det och mycket annat pratade vi om. Ni måste helt enkelt lyssna. Här. Denna underbara människa som jag har äran att podda med -önskar att ni också hade fått en liten del av henne. Eller så behåller jag henne för mig själv 🙂
För er som har android så kan ni lyssna här istället.

Blodsocker innan lunch: 4,2. Perfekt! Vi åt julmat så de enda rena kolhydraterna var potatis. Därmed ganska så lite insulin; 1 enhet
Problemet när man har tagit insulin och inte gillar potatisen är att man måste äta upp den ändå. Annars blir man låg.

Resultatet efter frukosten blev perfekt! Till och med så bra att han snart kommer att bli låg om han inte äter en frukt. Så det måste han göra innan jag ska iväg och träna. Jag ska träna ett pass, vilket innebär att jag inte är tillgänglig på telefon på en hel timme och inte heller kan kolla Mio, så mamma håller koll på honom via telefonen.



Så här ser det ut om Mio är själv hemma en stund: (Kan ni tänka er tonåren? Han kommer hata mig)

  

Kl 8,30 – Prepp inför frukost.
Hans små fingrar är så sönderstuckna så nu har vi börjat ta blodsocker i tårna, för att inte tappa känsel i fingertopparna. Tvätt med sprit-pad.

Blodsocker: 6,1.
Frukost: Knäckebröd (kolhydrater som behöver insulin), smör (behöver inget insulin), ägg (behöver inget insulin). Eftersom han bara ska äta ett knäckebröd så tar han bara 1 enhet insulin till maten. Varje morgon tar han också sitt basinsulin, det som ska räcka hela dagen. I vanliga fall, när han är frisk, räcker det med 1 enhet. Nu när han är sjuk behöver han 1,5.
Problemet när man sticker så ofta är att det är väldigt lätt att få knölar, svullnader där man sticker (Bild-googla gärna, jag slipper helst). Magen är ju ett relativt stort område men eftersom man tar insulin minst 5 gånger om dagen så blir det snabbt att man är överallt. Extra jobbigt är det för Mio som har ett stort ärr på magen, från shunten. Men han har tvingats börja sticka närmare och närmare. Vi ska försöka få honom att sticka i låret också, för att variera.  Sen, när blodsocker är taget och båda insulindoserna tagna är det dags att äta. Ofta när alla andra redan har ätit upp.

Mio har Diabetes typ 1. Det är en fruktansvärd sjukdom, som hur man än gör, drabbar hela familjen hela tiden. Det är otroligt många prylar som ska has med hela tiden, överallt, och särskilt på sommaren så blir det jobbigt att gå och släpa med sig blodsockermätarväskan och insulinpennorna för Mio. Han har ju ingen väska med sig liksom.
Om Diabetes typ 1 – Men det värsta är ändå själva sjukdomen. Det är en jäkla skitsjukdom som drabbar en människa så hårt. Det är mycket oro, många stick hela dagarna – och även på nätterna – och alltid en kamp om att ligga på ett balanserat blodsocker. Meningen är att man ska ligga mellan 4 och 8, och genom att mäta sitt blodsocker och ta insulin så fort man äter kolhydrater så reglerar man det. Men varje måltid är en chansning. Hur ska kroppen reagera idag? Det är nämligen beroende av motion just den dagen, eventuell stress, om man är förkyld och liknande. Det är omöjligt att veta exakt hur man ska dosera. Ofta går det bra, men flera gånger i veckan blir det fel. Dvs. man tar för mycket eller för lite insulin.
Om man tar för mycket insulin (så svimmar man och hamnar i koma om man inte får socker) – Om man tar för mycket kan man bli låg och då måste man direkt ta druvsocker, annars kan man svimma och då är det försent att ta druvsocker (En person som har svimmat kan inte få ner det) och man behöver vakna med hjälp av en akutspruta. Akutsprutan måste förvaras i kylen så den är ingenting man har med sig. Det är viktigt att man väcker en person med diabetes så fort som möjligt för att undvika hjärnskador. Man har inte jättelång tid på sig. En kvart tror jag. Så om det inte finns akutspruta så kan man stoppa flytande socker, honung eller annat under läpparna, på tandköttet. Man ska alltid behandla en person med diabetes med socker om hen skulle vara avsvimmad. Alltid! Utan undantag.
Om man tar för lite insulin (så surnar blodet till slut och man dör) – Om man istället tar för lite insulin, och blir för hög, ja då surnar blodet efter ett tag, och det är ett livshotande tillstånd. Sen är det också så att på sikt, om man har för högt blodsocker, så kommer man garanterat att få följdsjukdomar (som är väldigt allvarliga och ofta livshotande).
Ge socker! Ge socker! Ge socker! – Så det är med andra ord väldigt viktigt att man ligger mellan 4-6. Det är en jäkla balansgång. Såg att Peter Jihde gick ut och pratade om sin diabetes igår, och jag blev så förvånad över att han pratade om att “det ska inte vara skamligt”. Skamligt? Varför skulle det vara det? Jag hoppas att den frågan inte når Mio, för han tänker inte ens i de banorna. Däremot så vill jag gärna sprida det här med diabetes typ 1. Det vore så bra om folk visste vad de skulle göra när en diabetiker svimmar. Ge socker! Ge socker! Ge socker! Alltid! (Men eftersom en avsvimmad person inte kan äta så gäller det att smeta på det runt hela tandköttet) Har man inte socker i närheten så kan man ta honung, sylt, saft, piggelin, mjölk – ja vad som helst med socker i.
Tänkte att ni skulle få följa oss en dag för att förstå lite mer av diabetes:
Kl. 05,30 – Dags att ta blodsocker eftersom han var ganska låg i natt och jag gav honom druvsocker vid 2. Jag måste se att han verkligen har höjt sig ordentligt så att det inte finns risk att han svimmar medan han sover. Så här ser kitet för blodsockermätning ut.Först tvätta av med sprit-pad. Detta för att det kan sitta socker på fingrarna annars. T ex om han har tagit i bröd eller godis. Man måste alltid ta sprit eftersom man annars får högre värde än vad som är riktigt. Stoppa i mätstickan (en engångssticka) i blodsockermätaren. (Det här är skitsvårt att pilla med när man går upp mitt i natten och inte riktigt har vant ögonen vid ljuset, eller fingrarna med finmotoriken för den delen)Stick i fingret för att få en liten droppe blod……som man sen sätter till mätstickan för att få ett direkt svar. 4,8 – perfekt! Inte för lågt och inte för högt. Det är inte ofta han har ett sånt perfekt morgonvärde nu när han är sjuk.
 

Mio hade ett friskt sommarlov för första gången i somras. Det var så härligt! Och jag är så glad att vi valde att passa på att åka iväg till Mallorca två gånger när det väl var läge. Det läget har vi inte haft på många år, och vi vet ju inte när vi får det igen. Man ska verkligen passa på! Nu önskar vi att han får en någorlunda frisk jul också. Att han åtminstone mår halvbra. Igår var det en halvbra dag. Vi var och köpte julgran och pyntade den.
Det var Mios tur att sätta upp stjärnan i år…… men preciiis när han skulle sätta i den så gick han ner på golvet och gav den till Alvin. Han är världens snällaste lilla kille <3 Och Alvin blev förstås väldigt glad.
Min största utmaning var att köpa julgran och julpynta trots röran (som jag inte har hunnit få ordning på efter den här hektiska tiden). Så här har jag sett ut hela dagen. Väldigt mysigt och bekvämt. Konstiga proportioner ser jag. Granen är mycket större än jag egentligen.