Mio har Diabetes typ 1. Det är en fruktansvärd sjukdom, som hur man än gör, drabbar hela familjen hela tiden. Det är otroligt många prylar som ska has med hela tiden, överallt, och särskilt på sommaren så blir det jobbigt att gå och släpa med sig blodsockermätarväskan och insulinpennorna för Mio. Han har ju ingen väska med sig liksom.
Om Diabetes typ 1 – Men det värsta är ändå själva sjukdomen. Det är en jäkla skitsjukdom som drabbar en människa så hårt. Det är mycket oro, många stick hela dagarna – och även på nätterna – och alltid en kamp om att ligga på ett balanserat blodsocker. Meningen är att man ska ligga mellan 4 och 8, och genom att mäta sitt blodsocker och ta insulin så fort man äter kolhydrater så reglerar man det. Men varje måltid är en chansning. Hur ska kroppen reagera idag? Det är nämligen beroende av motion just den dagen, eventuell stress, om man är förkyld och liknande. Det är omöjligt att veta exakt hur man ska dosera. Ofta går det bra, men flera gånger i veckan blir det fel. Dvs. man tar för mycket eller för lite insulin.
Om man tar för mycket insulin (så svimmar man och hamnar i koma om man inte får socker) – Om man tar för mycket kan man bli låg och då måste man direkt ta druvsocker, annars kan man svimma och då är det försent att ta druvsocker (En person som har svimmat kan inte få ner det) och man behöver vakna med hjälp av en akutspruta. Akutsprutan måste förvaras i kylen så den är ingenting man har med sig. Det är viktigt att man väcker en person med diabetes så fort som möjligt för att undvika hjärnskador. Man har inte jättelång tid på sig. En kvart tror jag. Så om det inte finns akutspruta så kan man stoppa flytande socker, honung eller annat under läpparna, på tandköttet. Man ska alltid behandla en person med diabetes med socker om hen skulle vara avsvimmad. Alltid! Utan undantag.
Om man tar för lite insulin (så surnar blodet till slut och man dör) – Om man istället tar för lite insulin, och blir för hög, ja då surnar blodet efter ett tag, och det är ett livshotande tillstånd. Sen är det också så att på sikt, om man har för högt blodsocker, så kommer man garanterat att få följdsjukdomar (som är väldigt allvarliga och ofta livshotande).
Ge socker! Ge socker! Ge socker! – Så det är med andra ord väldigt viktigt att man ligger mellan 4-6. Det är en jäkla balansgång. Såg att Peter Jihde gick ut och pratade om sin diabetes igår, och jag blev så förvånad över att han pratade om att “det ska inte vara skamligt”. Skamligt? Varför skulle det vara det? Jag hoppas att den frågan inte når Mio, för han tänker inte ens i de banorna. Däremot så vill jag gärna sprida det här med diabetes typ 1. Det vore så bra om folk visste vad de skulle göra när en diabetiker svimmar. Ge socker! Ge socker! Ge socker! Alltid! (Men eftersom en avsvimmad person inte kan äta så gäller det att smeta på det runt hela tandköttet) Har man inte socker i närheten så kan man ta honung, sylt, saft, piggelin, mjölk – ja vad som helst med socker i.
Tänkte att ni skulle få följa oss en dag för att förstå lite mer av diabetes:
Kl. 05,30 – Dags att ta blodsocker eftersom han var ganska låg i natt och jag gav honom druvsocker vid 2. Jag måste se att han verkligen har höjt sig ordentligt så att det inte finns risk att han svimmar medan han sover. Så här ser kitet för blodsockermätning ut.
Först tvätta av med sprit-pad. Detta för att det kan sitta socker på fingrarna annars. T ex om han har tagit i bröd eller godis. Man måste alltid ta sprit eftersom man annars får högre värde än vad som är riktigt. 
Stoppa i mätstickan (en engångssticka) i blodsockermätaren. (Det här är skitsvårt att pilla med när man går upp mitt i natten och inte riktigt har vant ögonen vid ljuset, eller fingrarna med finmotoriken för den delen)
Stick i fingret för att få en liten droppe blod…
…som man sen sätter till mätstickan för att få ett direkt svar. 4,8 – perfekt! Inte för lågt och inte för högt. Det är inte ofta han har ett sånt perfekt morgonvärde nu när han är sjuk.