Jag längtar så otroligt mycket efter några långa, lata dagar då jag är ledig med barnen utan att ha några särskilda planer. Det sköna är att jag inte alls längtar bort (än. Det lär komma i halvlek när jag har suttit här ett par dagar och ätit och ätit av samma julmat, men just nu alltså) ens. Jag vill bara vara hemma och ta det lugnt med barnen. Det beror kanske också på att jag vet att vi inte kan planera nånting eftersom Mio inte mår riktigt bra. Ja för jösses vad människan är bra på att anpassa sig och liksom gilla läget. Hur som helst, allra mest ser jag fram emot att slippa höra min egen tjatiga röst på morgnarna när jag väcker Alvin. (Jag skulle filma det så att ni får se vilken enorm insats jag gör varje morgon. Hur kan man alltid vara så trött? Oavsett när man går och lägger sig?) Nu (snart) kan alla vakna när de vill, vi kan gå och lägga oss lite senare och helt enkelt hamna i jullunken. Det här försöker jag trösta mig med när jag nu sitter här och försöker planera när tusan jag ska ha tid att komma iväg och fixa julklappar. Nope, inte en enda är fixad än. Jag planerar att välja nån dag när jag kan hänga på låset så att jag slipper stå i en timmes kö i varje butik. Tänker också att i år är kanske året då jag ska passa på att köpa julklappar även för nästa år. Ha ha… I wish. Barnen ändrar ju sig i sista sekund. En annan tröst är också att jag vet att barnen får en alldeles underbar julklapp av mormor i år. De kommer bli jätteglada.
Fast det är klart… det här med sol vid pool är rätt trevligt det med… Nån annan gång…:)