Månad: december 2015

Det var kuligt igår. Jag och Sofia hade båda anledning att fira: Jag att jag hade klarat PT-tentan och Sofia att hon har tagit beslut om att gå vidare och istället börja som VD för Drivhuset. Så nu är den nån annan som får ta över det operativa i Owegoo.
Vi började julfesten med glöggdrink och julpyssel i lag för att lära känna nya människor i huset. Jag hamnade med Marielle från Valtech och Erik från MyNewsdesk. Himla bra att hamna med en AD (Marielle) när man ska pyssla.   Hängde med Alex också. Min fina, fina vän <3 … och med Peter… en annan fin vän <3 .Träffade på Roland också. Min kära kollega. Roland är lång. Det var han som tog bilden på mig och Peter…Missade helt att fånga Sofia på bild. Hon som var så fin kvällen till ära <3
Efter julfesten på Mec så testade vi Paddys. Vi tänkte att det var lite neråtstämning att komma till Bastard och middagsgäster kl 21, så vi testade nåt annat. Paddys var… Ja man kan säga så här att det var bra att vi var ett litet gäng som hade roliga samtalsämnen. Sen gick vi till Bastard. Kö. Jag vägrar kö. Gick hem. Satt på badrumsgolvet i en halvtimme och pratade med Peter. Ja jag har 27 graders golvvärme där inne och kunde liksom inte slita mig. Sen gick jag och la mig med Tina i öronen. Hann precis lägga på innan jag somnade. Med mjukisbyxor, collegetröja, raggsockar, fleecefilt och duntäcke. Hur det kändes när jag vaknade vid 2? SVETTIGT!

Vilken fantastisk tjej hon är, Madeleine. Tänk att vara blyg och inte vilja stå i rampljuset. Och så är man prinsessa. Puh! Jag är sjukt imponerad av henne. Från senaste Skavlan.

Jag tror att vi måste söka hjälp utomlands. Och jag har hela tiden tänkt att USA borde vara det bästa. Men hur gör man liksom? Man kan ju inte bara komma dit. Väl? Och vad kostar det? 50,000? 500,000? Det är extra svårt när vi inte riktigt vet vad vi behöver. Det är ju inte så att det är en viss, specifik behandling eller operation vi är ute efter. Vi är ju mer ute efter nån som Dr. House, som kan försöka sätta sig in i Mios problematik och förstå sig på vad som händer där inne med hans tryck i huvudet. Häromdagen fick jag hjälp av en vän som har kontakter i Tyskland. Hon har dragit lite i sina kontakter, och igår fick jag det här svaret. Min spontana tanke är: WOW! Vi åker! Men hur? Nån som vet hur det funkar att söka vård (som inte är akut) i annat Europeiskt land? Jag skulle så himla gärna vilja ha mer info om det.
Så här ser en del av svaret ut som jag fick igår. Väldigt hoppfullt 🙂

Det jag drömmer allra mest om just nu är att åka på spa ett par dygn med en kompis, eller ännu hellre åka på en träningsresa eller vandring. Långt bort från datorer och mobiler. Gör det då! … kan man ju tänka. Men det går inte. Det är väldigt motsägande känslor. Ena delen av mig vill, vill, vill medan andra delen bara vill vara hemma med barnen. Dels för att jag har två extremt hektiska månader bakom mig där de har blivit drabbade (en mamma som har pluggat mycket på kvällarna samt att vi alla har fått gå upp extra tidigt… och så vidare) och dels för att Mio ju är sjuk. Det är den största orsaken.
Många säger att “Du skulle må bra av att komma bort från det där lite”… men det funkar ju tyvärr inte så när man är förälder. Inte för mig i alla fall. Jag vill komma bort, men jag skulle inte må bra av att lämna barnen. Hade de båda varit friska – Jaaaa, inga problem. Då vet jag att de skulle ha det bra med sin pappa, och dessutom många gånger mycket roligare med fotbollsfyllda dagar, men nu när min lille kille är sjuk, och mammig, och vi inte vet formen från en dag till en annan – ja men då känns det jobbigt. Ett alternativ skulle förstås vara att åka nånstans som är nära, där jag kan vara hemma inom en timme. Men det är ju rätt begränsande…
För er som inte har barn – det här är det värsta (Det där med bajsblöjor och trotsperioder är ingenting i jämförelse, det kommer ni greja): Att man aldrig. ALDRIG! är befriad. Man är liksom känslomässigt låst livet ut. Det finns inga pengar eller barnflickor i världen som kan lösa det. Man är känslomässigt fastlåst med sina underbara små kärlekar livet ut.
De här två… <3

Puh! Lång dag idag som började med teoretisk tenta, sen praktisk tenta och slutligen en trevlig middag med mina PT-kollegor. Det är så himla kul att ha nya vänner där man har samlats kring ett gemensamt intresse. Nu är jag helt slut på alla sätt. Vill ta med Mio och se skolans Luciatåg imorgon men det är oklart hur det blir med det. Han orkar inte riktigt säger han. Jag håller tummarna dock… tror att han skulle tycka att det är mysigt om vi väl kommer dit, och det är ju bara rakt över gatan.
Men till nåt helt annat nu då… Imorgon är en av årets festligaste dagar, för då är det nämligen jul-AW på Mec, där vi sitter. Och alla är inbjudna. Du med! Kom dit vetja 🙂
Om du vill komma – boka in dig via FB-eventet här.
 

Vår lärare bad oss skriva lappar om varandra och stoppa ner i varsin godispåse. Så nu har vi alla en varsin godispåse med lappar skrivna om oss själva. Meningen var att vi skulle öppna och läsa lapparna på tentadagen. Och det är ju idag. Och jag blev så underbart glad! Fina ord! Tack <3