År: 2015

När man ska ut och resa och har ett sjukt barn så måste man, om man har lust att ha en reseförsäkring som täcker vill säga, ansöka om en förhandsbedömning från SOS. Detta i kombination med ett läkarintyg för att de ska veta att det inte råder ovanligt stor risk för akuta försämringar som ju då skulle kunna bli en dyr historia. Eftersom Mio har tre diagnoser (Langerhans Cell-histiocytos, Idiopatisk intrakraniell hypertension, och därmed har en shunt inopererad i huvudet, samt Diabetes typ 1. Puh, det låter nästan som att jag hittar på, jag vet. Helt galet att en och samma kille har sån otur) så har det här känts som ett oöverstigligt projekt och mer eller mindre omöjligt så länge han inte har varit kärnfrisk under flera år. Men så idag (Tack vare min nitiska to do-lista) så tog jag tag i det, (tänkte att jag kan bara få ett nej) ringde läkaren och frågade lite försiktigt om han trodde att vi skulle kunna resa iväg nu snart. Vi vill ju gärna passa på nu när allt är toppen. Svar: “Herregud ja, det kommer aldrig att vara helt säkert för er, det får man ta när man har en shunt, så åk ni! Men välj ett ställe med bra sjukhus.” Så sen ringde jag SOS, fick en blankett att fylla i (Det känns så himla knäppt att fylla i “sjukdom 1, sjukdom 2 och sjukdom 3” och en massa förklaringar) som jag mailade tillbaka direkt. Och nu väntar vi svar. Håll tummarna! Vi har redan avbokat flera resor (senast skidresan i vintras) och det skulle vara så fantastiskt att komma iväg 2 veckor i sommar. Vi tänker oss charter till Mallorca där det finns bra sjukvård samt är nära hem om det nu skulle hända nåt. Vill inte ut på några som helst äventyr, som sist  när vi var på Naxos och akut fick åka militärhelikopter till Aten när Mio blev dålig på grund av att shuntslangen hade knickats. Mio låg på en bår i helikoptern och Alvin satt framför mig med en fallskärm på ryggen. Och så dessa militärer. Helt gröna, med hjälmar på, jag kunde inte se hur de såg ut, och de pratade inte heller med mig för allt var så kaotiskt. Sjukt läskigt helt enkelt och inget jag är sugen på att prova på igen.) Eller så kanske vi kan åka till nåt annat ställe med samma sjukvårdsförutsättningar som Mallorca. Förslag? Och först av allt – håll tummarna för att vi får ett JA!

Just det! Jag missade ju en ganska väsentlig sak när jag pratade om det här med To do-listor (Idag är första dagen på kontoret efter Sän Frän och efter lååångt och givande möte håller jag nu på att beta av min To do-lista. Varje punkt! En i taget. Ingen hoppas över, som annars brukar vara fallet. Typ: “Äsch, den är inte så viktig, jag tar den sen…” Nej då, allt direkt!) och “Getting things done” häromdagen. Det här: Om en sak tar mindre än två minuter att göra – Lägg inte in den i To do-listan! Gör den direkt istället. Mycket bra regel. Varför ödsla tid på att lägga in den när den går så snabbt att få ur världen liksom?
Update: Kom på, när jag gick igenom och checkade av min to do-lista, att det bästa dessutom är att ta de tyngsta punkterna, som annars ger mest tyngd och ångest, först. Spontant så tar man gärna de enkla först och lämnar de tunga till senare, men då är vi där igen och slösar i onödan med hjärnans energi. Och det finns väl inget värre än när man har tunga grejer framför sig? Ju förr man gör dem desto mindre ångest hinner man känna. Ju. 

Jag tyckte att det där med att söka investering till sitt bolag kändes som en svår grej innan jag var inne i den här världen. Tänkte att det där med att skapa den första kontakten skulle vara svårast i hela processen, att få napp liksom. Men ack så fel jag hade. Att skapa den första kontakten är inte ett dugg svårt (Jo det är klart att det blir liiite svårare om du söker upp världens mest kända investerare), men det finns en del andra moment som kan vara frustrerande:

1. När du blir ombedd att göra en ny rapport, med andra variabler, på annat vis, inom andra perioder eller med nån annan liten detalj som skiljer sig från de förra 39 rapporterna.
2. När du kommer på att du inte riktigt klickar med affärsängeln som du har pratat med ett tag. När det liksom känns i magen att det inte känns riktigt rätt mellan er och du ser era möten som en plåga.
3. När investeraren köper för mycket tid. Jodå, de flesta köper tid. Det är inte ovanligt att få många halvlöften (som innan man är luttrad låter som hellöften) längs vägen, och det är vanligt att de inväntar lansering, siffror eller annat. Där gäller det att vara medveten om vad man själv vill och bestämma sig för vad värderingen gäller för. Före eller efter lansering till exempel? Börjar man diskutera en värdering i ett visst läge så borde den förändras om det drar ut på tiden och man därmed har kommit längre, och då ju har bevisat mer. Det värsta är att den som investerar förlorar väldigt mycket på att dra ut på tiden eftersom det är väldigt dåligt för bolaget när det sker. Dåligt som sen kan hänga med ett tag. Varför? Sämre val görs när ekonomin är svajig, och det är ofta dyrt att ha ängslig ekonomi. Dessutom är det ofta ganska låg energi i ett bolag där det har dragit ut på processen onödigt länge.
4. När en affärsängel aldrig riktigt säger Nej utan mer låter det rinna ut i sanden genom att hålla sig lite borta och vara svår att nå. (Ha ha… det där hände mig en gång för länge sen. Då var det inte någon som “höll sig lite borta”, utan han gick helt under jorden. Försvann typ. Jag och min dåvarande partner var nere i Tyskland, hade ett trevligt möte med en affärsängel som skulle återkomma på en bestämd dag och tid. Han är en känd och erkänd investerare så vi hade liksom nåt slags förtroende för honom. Hur som helst, han hörde inte av sig den där bestämda dagen. Vi påminde. Han svarade inte. Påminde igen. Inte ett ljud. Märkligt… Han bara gick under jorden. Försvann liksom och vi hörde aldrig nåt mer). Det är så himla värdefullt för en entreprenör att få höra: “Tack men nej tack! Jag gillar det här men inte det här och det här och avstår därför.” Mer sånt! Sjukt värdefullt som sagt!
5. När du känner att du har blottat allt och lite till om dig och bolaget och sen får höra att affärsängeln inte har pengar att investera just nu, men att han gärna investerar med tid.
6. När du pitchar för investerare som inte ens investerar just nu av nån anledning. Don't waste my time please!
7. När du har gjort dålig research och inser att den här affärsängeln enbart investerar i Bitcoin-bolag och du jobbar med en social app. Eller att beloppet, eller läget där ni är, inte alls stämmer överens med vad den här affärsängeln investerar i.

Den här gillar jag! Periscope! Så himla enkel men ändå så kul. Återigen så är det ofta de där superenkla grejerna (ja nu pratar jag inte om tekniken bakom utan om hur det känns ur användarens perspektiv) grejerna. Det behöver inte vara så stort, revolutionerande eller svårt. Men kul! Som den här. Älskar Periscope men har än så länge bara skapat ett konto. Följ mig så ska ni få en massa liveinspelningar så småningom. Åh herregud vad det där lät… läbbigt! Ja men ni fattar ju vad jag menar. Och hojta så att jag kan följa er. Alexandra Bylund heter jag. Ju. Ja men där också alltså. 

PS. Finns att ladda ner i App Store och Google Play.

(Japp, det här inlägget finns redan på svenska, här. Jag kommer göra vissa inlägg dubbelt i fortsättningen, så ibland dyker det upp ett engelskt)
If you wanna become a successful Startup entrepreneur and still have a decent life, you would need:

• To be cool! You need to accept ups and downs every day and every week, especially when it comes to finance. If you are a person that need to feel 100 % safe and secure this is the wrong career.
• To maintain. There is no product created quick and easy during six months, then you're launching and then it goes BAM, Kaching and there's the success (and money)! Nope, won't happen! You should ask yourself before starting a startup if you are the kind of person that like to start things or if your drive is coming from something else. If you are a starter-person, and don't really like maintaining, think twice! It takes a lot of time and engagement to run a startup. During a looong time, did I mention that?
• To be an optimist! Believe me, there will come times when you are in doubt about your product. Is it valuable? Is it good enough? At that times it's important to don't fall too deep into the black hole, and it's important to dream and think big. Don't be to realistic pessimistic. You need to be optimistic to be able to think big! The ups and downs will always be there, just accept it!
• To handle negative feedback. You will get a lot of feedback on your product. When getting negative feedback, don't ever take it personal. It's not you, it's your product, and you need to differ yourself from that. And, when getting feedback – remember to handle it right. To get feedback on your product, especially when negative, is a good sign. That means people need it and care about it and just want it to work better. Do handle feedback mannerly and always remember that the person who gives the feedback are not interested in listening to apologies, but just to kindly help you by giving feedback. Save the apologies and to do-plans for your discussions with the rest of the team. So: Make sure to handle criticism in a good way and don't ever take it personal.
• To be flexible! If you get stressed by changing road every other week – Run away from all what startups are! If you wanna be in the startup business you need to be prepared of changing road often. Over and over again. And maybe even throw away hours of work to start do something else. You probably know that there is a problem that need solution, but it's not sure that you'll find the perfect solution in version 1.0. The product might need one or more(more likely) iterations before coming close to perfect. Don't think of iterations as something negative, think of it as developing. And necessary for success. Sometimes you might even need to re-think the whole product. The most important is to keep the big vision but let the roads be open and changeable.
• Listen and sort. Ask people for advice. Ask for feedback and listen carefully… but… you need to sort the information. All advice might be good, but maybe not for you and your product. And if you listen to all, your road map will increase or change too much, and you will never launch since the development will continue and continue and continue. So you need to sort the information and prioritize the most important things, and the things that actually belongs to your product. And also – think about who the person giving you advice is. What has he or she done before? In what kind of businesses? I don't say that they must have done the whole journey you want to do but since you (hopefully) get advice from many people it's important to prioritize. Always think it over before putting it into the product plan. Is it still a good idea after 7 nights sleep? Then do it!
• To be like a parrot! You will hear yourself repeating the sames phrases millions of times. Every day. Every week. 365 days of the year. Pitching your product is something you will have to get used to. Even your grandmother wants to know what you are doing.
• To be dependent on other people. If you wanna raise money you need to meet many Business Angels. You will probably need them sooner or later to survive. And that feeling, that you need them, could be hard to live with. And even if that is the case try not to think too much about you needing them. It's actually a business case where you give 24/7 of your time and the Business Angel are buying shares. Win-win! To avoid the feeling of you needing them too much, start raising money early. And if you hate the feeling of being dependent on people – Change business. Because you will get the feeling, more or less, sometimes.

Anything missing? Shoot!

I fredags på invigningsfesten så förstod jag att många av mina bekanta, ja inte de som är riktigt närstående förstås, inte riktigt har koll på vad jag gör utan tror att jag har en herrans massa företag och grejer på gång. Det kanske låter som det men jag gör egentligen bara en grej. Eller okej en och en halv då.
Så här: NewsHubby är ett resultat av stor frustration över att inte kunna nå ut till världen. Med sitt företag och dess nyheter alltså. Många företag vill nå ut, ja alla behöver nå ut, men det är fasligt dyrt om du ska anlita en engelsk eller amerikansk PR-konsult. Vi (jag och THE Robert and Roland, våra två utvecklare) har skapat NewsHubby, som är en teknisk plattform som ska hjälpa till med just det här. Att nå ut till media i Europa och USA. Vi vill automatisera hela det flödet så gott det går och lanserade en MVP (Minimal Valuable Product), dvs. en första version av det vi vill bygga, i slutet av mars. Sen dess har vi fortsatt att bygga och håller på att inleda samarbeten med inkubatorer och workspaces i andra länder, bland annat San Francisco där jag ju var precis. Tanken är att även åka till Berlin, Tel Aviv, London och andra Startup-täta städer. Att samarbeta med workspaces är ett enkelt sätt för oss att ta reda på om vår produkt är värdefull och vad vi annars behöver utveckla för att den ska bli värdefull.

Under resans gång har vi fått många förfrågningar om vi kan hjälpa till att nå ut även här i Sverige, på så kallat “vanligt och traditionellt” PR-vis. NewsHubby är inte ämnat för det så därför startade jag ett företag i företaget: PR with an Edge. Hittade världens bästa Anni Tjebbes, som har varit med och dragit igång den delen. Hon och jag tillsammans – Shit vilken lyckad kombination. Vi har lyckats nå ut med precis alla uppdrag vi har antagit oss. För lyckas vi inte första gången så tweakar vi rubriken eller nåt och så försöker igen. Lyckas vi inte då hittar vi en ny vinkel… Ja ungefär så håller vi på tills vi lyckas. Och det gör vi. Lyckas alltså. Just det ja, vi klipper poddar också (Det är vi också grymma på), och kan göra annat innehåll med, men det är oftast det här med att nå ut och klippa poddar som ligger på vårt (Annis) bord. Jag spenderar mestadels av min tid i NewsHubby.Så. Det är alltså det jag gör. Ibland pratar jag på nåt event eller är moderator, och så poddar jag ju med Sofia. Entreprenörspodden. Vi har haft en paus men kommer att ta upp det nu igen.

That was it!

Så här dagen efter kör vi iväg i vår nya bil.Vi åker och handlar kalas-present och dumpar den lille i familjen på kalas. Går på lunch med onda fötter (och den stora killen i familjen) från gårdagens klackar (10 timmar!) Skönare skor idag. Här är han. Den store killen. Kan man vara finare? Jag tror på riktigt att han är en av de finaste människorna på jorden. Enormt hjärta!  Och så lypsylar jag munnen. 

Mätt.

Det var så himla kul igår. Invigningsfesten på Mec är verkligen THE party of the year. Så fantastiskt arrangerat, så fantastiska människor, så många små roliga happenings under kvällen, så mycket god dricka och helt enkelt en alldeles underbar kväll där alla var på topp.
Flera av företagen i huset har fester i festen så att säga. Vi började med att besöka Few som hade Sailortema.

Väldigt kul var att jag träffade på Käthe och hängde med henne hela kvällen. Det var ju ett tag sen.

Jag och Henrik smidde stora planer för framtiden. Vi hittade några grymma affärsidéer där på nattkvisten.

Och så Anni förstås. Min kollega och Salsapartner.

Vädret var fantastiskt så vi kunde vara ute hela kvällen.

Det bästa av allt: Träffade Maria och co. Co = anledningen till att hon står med en Ramlösa i handen♥

Det här med att ställa fram en fotoautomat bland festglada människor – Kul idé! Jag och kompis Magnus hade i alla fall jättekul där inne.

Tjugo i nio! Då vaknade jag. Som en annan tonåring. Jag trodde ett tag att jag inte skulle somna igår heller (Jag var på min första Salsa-kurs igår kväll och kände mig hur pigg som helst. Kul! Jättekul med salsa förresten!) men hoppades samtidigt att jag skulle få fylla på mitt sömnförråd (3 timmar på 2 dygn= katastrof) innan årets största fest: Invigningen på Mec. Och så har jag nu, dagen till ära, en natt bakom mig med nio timmars sömn. Visserligen vaknade jag en massa gånger men det var inga problem att somna om så jag är överlycklig idag. Är jetlagen över nu? Eller ropar jag hej? Skit samma, jag har sovit gott, det är huvudsaken. Och varit ute på en powerwalk. Skulle springa men var alldeles för klubbad efter min långa natt så det orkade jag inte. Nu ska jag sätta mig och jobba några timmar, har en massa uppföljningsmail att skicka till SF, innan festligheterna börjar kl 15. 
 

Bra egenskaper att ha om du vill lyckas som Startup-entreprenör och fortfarande må prima:

• Nerver av stål! Du måste tåla svajigheter om och om igen. Om du är en trygghetsjunkie, speciellt när det kommer till ekonomi, så är det här fel karriärsval för dig.
• Uthållighet! Det finns ingen tjänst som byggs friktionsfritt under ett halvår, lanserar och sen går alldeles fabulous direkt. Du borde fråga dig själv, innan du drar igång en startup, om du är typen som gillar att dra igång grejer eller om du drivs av annat. Om du är en “dra-igång-person” som kanske inte är lika duktig på att förvalta så borde du tänka en gång extra. Det krävs tid, engagemang, tid, tid, engagemang, tid och engagemang. Under lång tid. Det gäller alltså att hålla ut. Länge, sa jag det?
• Optimist! Det kommer alltid att dyka upp perioder då du tvekar över din produkt. Är den så bra egentligen? Ger den värde? Då är det viktigt att inte hamna för djupt i den svackan, och det är viktigt att våga drömma och tänka stort. Inte vara för realistisk pessimistisk. För att kunna “Think big” så måste du vara optimistisk.
• Kunna ta kritik. Du kommer att få hur mycket kritik som helst på din produkt. Du skulle gå under om du skulle ta det personligt, så har du svårt att skilja på dig själv och ditt företag… tänk efter före. Sen är det viktigt att du tar kritiken rätt när du väl får kritik. Att få kritik på din produkt är det bästa som kan hända. Är det från användare så innebär det att det finns någon som brinner för din produkt men som vill att den ska bli bättre. Om det är från folk som du känner så har de förmodligen exakt samma anledning. Ta emot all kritik snyggt! Gå inte in i försvar och förklara varför eller skyll på en massa logiska omständigheter, det är man inte intresserad av när man är schysst och ger feedback. Ta emot det snyggt och utvärdera (utanför budbärarens sfär) huruvida ni ska åtgärda eller inte. Det vill säga – du måste kunna ta emot kritik på ett snyggt sätt och inse att det är värdefullt för dig och inte har med dig som person att göra.
• Flexibel! Om du blir stressad över tvära kast och förändringar så kommer du inte att trivas som en startup-entreprenör. Du måste vara beredd att byta väg. Om och om igen. Och kanske till och med slänga jobb som du har lagt ner timmar på. Du vet förmodligen att det finns ett problem som behöver lösas, men det är inte alls säkert att första tanken på hur lösningen ska göras är rätt. Nej, det krävs ofta både en och flera itereringar innan en produkt blir riktigt bra! Ta inte en iterering som ett nederlag, eller personligt för den delen. Se det som en självklarhet i utvecklingen. Ibland kanske du till och med måste tänka om helt och hållet och göra nånting helt annat än det som var grundtanken. Behåll visionen men låt vägen dit få ändra riktning om nödvändigt.
• Lyhörd men sorterande. Fråga andra om råd! Be om hjälp. Be om feedback och förslag på förändringar och förbättringar. Lyssna och ta in allt… men… du måste lära dig att sortera. Det kan säkert vara så att alla förslag är bra, men de kanske inte är för dig och din produkt. Fundera över vem det är som ger dig förslaget. Är det någon som har fått ut en produkt själv? Är det någon som förstår din marknad? Jag säger inte att alla måste ha gjort resan själva för att kunna komma med bra råd men eftersom man får så enormt många (Det ska vi vara tacksamma för!) råd så krävs det att vi sorterar. Annars kommer du aldrig att få ut din produkt. Tänk efter vad du och ni vill innan ni agerar på alla råd.
• Papegoja! Du kommer att höra dig själv pitcha ditt bolag i snitt tio gånger om dagen. Varje dag. Varje vecka. 365 dagar om året. Det gäller att du står ut med att höra dig själv säga samma sak om och om igen.
• Stå ut med att vara i beroendeställning. Om du vill ta in kapital i ditt bolag så krävs det att du träffar investerare och pitchar för dem. Du är förmodligen beroende av att få in kapital förr eller senare för att överleva. Då kan det lätt hända att en känsla av beroendeställning infinner sig. Men! Nu kommer det motsägelsefulla: Försök att inte tänka att du är i beroendeställning till en affärsängel utan att det är en affär som görs, där du ger 24/7 av din tid och engagemang, och han eller hon köper andelar. Win-win alltså. För att minska risken för känsla av beroendeställning – Ta in kapital i tid!

Har jag fått med allt? Saknar jag nåt?