År: 2015

Jag var ju så trött. Så himla, himla trött. Men härdade ut tills det var läggdags för barnen. Det skulle bli så härligt, i dubbel bemärkelse. Både det att jag och hela min kropp behövde sova (Det blev bara två halvbra sömntimmar där på flyget) och att jag äntligen var återförenad med mina små killar. Somnade rätt snabbt och hade ställt klockan en timme senare för att kolla blodsocker på Mio. Check! Var tvungen att ställa klockan en halvtimme senare igen eftersom blodsockret var lågt. Och nu ligger jag här… Tralalala… Fortfarande lika trött, men kan inte sova. Ligger och lyssnar på poddar, kollar på Carl Philip och Sofia, lyssnar på fler poddar, funderar över företagen (dum idé, det gör inte saken ett dugg bättre att hålla på och tänka på sånt), läser lite, går upp och dricker, sätter mig upp i sängen. För jag kan ju ändå inte somna. Är så himla pepp på att rensa i min garderob nu (Det är en bra grej att göra när man har varit borta ett tag, då får man lite perspektiv) men det känns väl som en dum idé att göra nu? Istället har jag samlat ihop lite gamla bilder som gör mig glad:

Jag och självaste JoJo. Vet att vi kom från Mec's AW men har ingen aning om vart vi skulle. På fredag blir det i alla fall en återupprepning av kul kväll med Johanna (med flera) när Mec har sin årliga invigning. Oj vad kul det ska bli. Hoppas jag kommer somna innan det.

Jag och Sofia i Almedalen förra året. OJ.SÅ.KUL! Snart är det dags igen. Fler som ska dit? I år är vi fem tjejer som åker. Kommer bli galet bra!

Jag och barndomsAnnica. Underbara, härliga barndomsvänner. Det bästa jag vet är champagnelunch med vänner och så inga krav om hur kvällen ska bli. Just den här gången tror jag vi var på shoppingrunda. Jag tror att vi hade dåligt fokus på shopping. Jag tror vi hamnade på Lilla torg rätt snabbt.

Det här! Det finns inget bättre! Att springa – eller gå powerwalk – utomhus. Love it!

En härlig morgonrunda på stranden efter att ha sovit över hos annan barndomsbästis, Tina. I höstas. Varför sover man inte över hos sina bästisar oftare? Och varför har jag en så konstig hög frisyr?

Jag skulle surprisa Alvin med att skrämmas. Han mig med att ta en bild. Win win. (Btw… tajts – vilket grymt plagg. Måste börja ha det oftare)

Och så de två underbara då. Man sparar ju det bästa till sist ♥

Det här inlägget presenterades av Vem-håller-sig-vaken-längst?

Men om ni ursäktar så ska jag sova nu. Hejrå.

Hemma! Jag vet inte om det är som jag är jetlagged (Nu är vi där igen… Hur skriver man det? Jetlagad? Jetlaggad? Jetlaged? Jetlagged? Strunt i det!) eller om det är på grund av att jag inte har sovit på… vad blir det nu? Ett dygn? Ja men typ så. Jag åkte vid 19,00 svensk tid igår och kom hem för ett par timmar sen. Flygresan ägnade jag åt att sova, läsa, äta samt smälta alla intryck och försöka klura ut vilken väg vi ska gå. Det cirkulerar runt en herrans massa tankar i huvudet (bara positiva) men jag måste på nåt sätt sortera och välja. Ja ja, jag vet vad jag ska göra. Om inte svaret kommer till mig snart så ger jag mig ut på en löparrunda. Det brukar funka! Behöver bara sova lite först tack.
Även idag mellanlandade jag i Oslo och körde en favorit i repris: Powerwalk med bästa JoJo i öronen och så solglasögonskoll. Återkommer alltid till samma gamla vanliga klassiker. Inget utrymme för utsvävningar här nä.

Fick två väldigt långa kramar av världens bästa två, men sen hade de annat för sig. Fotboll för den ene och bandy på rollerblades för den andre. Så här lämnades jag då ensam. Hallå? Snart kommer de hem och då ska jag mysa sönder dem båda hela natten. Ha!

Har så mycket att dela med mig av efter den här turen till Sän Frän men får återkomma med det… Zzzzzz….
 
 

Jag brukar alltid tänka, när det kommer till småbarnsföräldrar, att det jämnar ut sig i längden. Har man världens tuffaste spädbarnstid så blir det enklare under tonåren. Och vice versa. Tror att vi alla får ungefär samma dos totalt sett. Balans. 
Detta fenomen verkar gälla även för kycklingsandwiches. Igår åt jag världens godaste. Ever. Ni kommer ihåg? Idag? Ja men jag fick precis världens äckligaste (Jo men den var det) kycklingsandwich här på flygplatsen. Som dröp i fett. Med pommes till (!)  
Nä, jag åt inte den. Smakade en tugga, den smakade… ingenting. Slängde den och konstaterade att jag verkar få leva på min gourmetupplevelse från igår ett tag. Balans. 
Hej Starbucks, en hederlig bagel med Cream cheese, tack!   
Nu sitter jag på Oaklands flygplats. Liten flygplats och ingen shopping här minsann. Summeringen av veckan i San Francisco är: Fantastiskt! Jag gillar staden och landet. Allt är välorganiserat men känns ändå lite mer relaxed än hemma. Alla är trevliga (utom de i China town, de var på riktigt otrevliga) och det känns väldigt “vänligt” här på nått sätt. Jobbmässigt då? Ja om man vill slå i USA så borde man vara här mer, det är en sak som är säker. Mer om det i ett annat inlägg dock. Nu ska jag gå till min gate. Hej rå! Ses i Norge!  
 

Sista dagen i Sän Frän. Lite sorgligt. Väldigt varmt. Väldigt givande. Givande vecka överlag förresten. Men oj vad jag känner mig förvirrad. Ni vet när man pratar med många, får tips och råd, brainstormar tillsammans, pratar om hur produkten skulle kunna se ut om några år. Och så vidare. När man gör det med många människor, och det faktiskt är nästintill den enda kommunikation man har under en vecka , ja då blir man förvirrad och rådvill och måste smälta saker. Passar väl bra att smälta under min 15 timmar långa resa i morgon. Kul. Då har jag nåt att göra.

Jag började morgonen med frågeställningen: Ska jag ta den platta eller den backiga vägen? Gissa vilket jag tog. Den backiga så klart! Jag har svårt att stå emot den typen av utmaningar. Notera den stickade ull-hoodien som jag har knuten runt höfterna.

Stannade äntligen till och tog en bild på den superkända gatan Lombard street. Är inte mycket för sånt men Check!

Var på möte på Runway, ett workspace i Twitter-huset. (Längst bort till vänster) Vilket superschysst ställe.

Det är också där The Market ligger. De som har jordens godaste kyckling-pesto-sandwich.

Till skillnad från när jag kom hem. Då var jag överkokt och hällde i mig 1 liter vatten.

Och så det bästa med det här stället (tillsammans med folket, vyerna, backarna, variationen, öppenheten, vänligheten och den entreprenöriella atmosfären): Frukten. Och bären. Bara det är skäl nog att flytta hit. Det finns så mycket av det  och det smakar så gott.

Idag när det var som allra varmast (Det blev plötsligt runt 35 grader och jag hade svarta jeans) så smög jag in på ett ställe där det var nåt slags event. Jag kunde liksom se hur svalt och luftkonditionerat det var där inne men hade ingen aning om vad för slags event det var. Väl inne såg jag ett gigantiskt äpple på väggen. Jahapp, det var visst Apples WWDC som jag hade råkat snubbla in i. Jag snackade lite med folk där men hade ju ingen badge för att komma in och höra Keynotesen. Så klart. Kul att ha varit där i alla fall. Jag träffade en man som jobbar på Apple, och det gör hans hund också, han hade en egen badge. Tänkte att jag ju kunde låna den lite. Men det var ingen som föreslog det. Så jag satt kvar där på det svala golvet och tittade på folk, snackade lite, men framförallt… svalkade mig och hämtade krafter inför nästa möte.
Hur som helst, här kan man läsa om vad The Verge tycker är de 10 viktigaste nyheterna som Apple har släppt.
Jag har valt ut de som jag tycker är de viktigaste, eller i alla fall de som kommer att påverka mig mest:
1) Musiken! Vi kommer att kunna ladda ner och streama musik genom Apple, och så ska de förstås lära känna oss och ge rekommendationer utifrån vad vi gillar. Pris: $9,99/ person och månad alternativt $14,99/ familj (max 6 pers) och månad. Billigare än Spotify alltså. Alla jag har snackat med här tror att det kan bli tufft för Spotify. Inte på grund av prisskillnaden förstås men pga. att vi redan är där liksom och redan har lämnat våra kortuppgifter. Vi får väl se…
2) iOS 9 som kommer till hösten. Varför? För att det tar mindre plats och drar mindre batteri. Och så kommer Anteckningsappen utvecklas lite (bland annat så ska man kunna rita där) och det passar ju utmärkt nu när jag ska göra To do-listor. Varje dag. 
3) Siri blir mer proaktiv, dvs. hon kommer scanna email och direkt lägga in inbjudningar i kalendern etc. Låter väldigt risky…
Inga jätte-Wow-känslor faktiskt. Inget som kommer förändra och förenkla mitt liv avsevärt. Men jag längtar tills Apple Pay blir stort i hela Europa (nu ska det släppas i UK), och tills HomeKit är mer åtkomligt. Och så vill jag alltid ha bättre kamera.

Kul att komma till Sän Frän och delta krascha på WWDC15: 

Den här grillade sandwichen, med kyckling och pesto, jag vill bara skrika ut OH MY GOD! Hur kan något vara så gott? Hur kan en sandwich vara så god? Jag tänker stanna här. Vägrar åka hem och aldrig mer få äta den. Ok, jag åker hem och hämtar barnen. De kan jag inte vara utan. Saknar ihjäl mig faktiskt. Men den här sandwichen. På The Market. Som är en saluhall. På bottenplan i Twitter-huset. Oj! Gå dit och beställ Sandwich med kyckling och pesto! 
Och ja – ni kan lita på mig. Jag har testat alla kycklingbagels, paninis och sandwiches ni kan tänka er.
             

Ok, nu har jag att välja mellan att ta den blå vägen, (Närmare ja, men vääääldigt mycket brantare. Det var den där vägen som när man tror att man är på toppen så blir det ännu värre. Fast idag är jag ju förberedd och har ingen tung cykel med mig) eller den vinröda vägen. (Längre ja, men behagligare att gå och kanske den inte gör mig svettig när jag kommer fram till mitt möte heller).

Fast jag gillar ju backarna, utsikten och hur det bränner i benen. Dessa val…

Jag är ett BIG fan av musikaler som sagt, och älskar Annie. Det är nåt med de där barnen som är så enormt duktiga som får mig att gå igång. Älskar det! Igår såg jag som sagt Annie. Shit vad duktiga de är, kidsen. Här Issie Swickle, 9 år (!) som spelar Annie:

De här stunderna, morgnarna när solen är på väg upp, är fantastiska. Speciellt eftersom jag har lyckats pricka in en väldigt solig och non-foggy vecka. Nu är klockan 6,30 och jag ska kicka igång sista dagen här, i morgon åker jag hem. (Men kommer inte hem förrän onsdag em/ kväll. Tidsskillnad ni vet). Dagen idag består av en mängd möten. Ska träffa en tjej från Runway (ett workspace i Twitterhuset), en kille från Bootstraplabs och så tre personer från tre andra startups som jag har träffat här och som jag ska ta en kaffe med för att lyssna lite på hur de jobbar med PR. Sen ska jag hinna med en joggingrunda i backarna också. Nej jag springer inte uppför. Går upp och springer ner. Det går inte att springa uppför (hälsningar, tjej från Malmö)



PS. I morse (ja ja, klockan är ju bara 6,30 men jag vaknade som vanligt vid 5) råkade jag klicka upp mailen och kom då ihåg att jag hade lovat så dyrt och heligt att öppnar man mailen så ska man minsann åtgärda den. Så jag tvingades göra det. Från sängen. Klockan fem. I mörkret. Nyvaken. Men hellre det än att bryta löftet första dagen. Nu jäklar! Dåliga vanor borde man alltid försöka bryta. Eller bestämma sig för att det är ok och inte hålla på och klaga på sig själv. Antingen eller. Det mår man bäst av!
PS2. Om jag hinner – Vad sjutton ska jag köpa till barnen? Som inte är en souvenir men som ända känns amerikanskt/ San Francisco-igt.

Fler än jag som samlar på sig en massa to do's i huvudet utan att skriva ner dem på en lapp, i datorn eller i telefonen? Eller som öppnar ett mail, skummar igenom det, för att sen stänga det igen med tanken om att läsa det ordentligt och åtgärda (vad det nu är som ska åtgärdas) det senare. De här två grejerna måste vara de två mest idiotiska sakerna att göra, eftersom:
1) … att samla to do's i huvudet slösar onödigt mycket på hjärnans energi (står det tydligen i boken som heter “Getting things done” av David Allen. Jag har inte själv läst den så det kan tyckas konstigt att jag refererar till den men Neeeej då, hur som helst så är det ett sånt hett produktivitetstips så det spelar ingen roll).
2) …det är stor risk att man missar att svara på mail när man öppnar, halvläser och ska åtgärda sen. Dessutom får man en massa stress inom sig som är helt onödig.
Det här är ingen rocket science utan till och med ganska självklart. När man läser det. Och det finns mängder av böcker för hur man ska vara så produktiv som möjligt. Jag funkar dock så att om det blir för stort, svårt och undoable så gör jag ingenting alls. Ger upp liksom. Så jag börjar gärna lite lätt så här.

Så från och med nu så lovar jag (med lite för mycket ljus runt ansiktet så att det ser ut som att jag har väldigt smala kinder) på heder och samvete (Shit, det här blir en utmaning) att öppna mail enbart när jag kan åtgärda dem, och så att jag verkligen gör det direkt också, så att det är klart sen liksom. Och så lovar jag att börja med to do-listor. Allt som jag tar in i huvudet ska transfereras över till min telefon istället. Jag använder anteckningsappen från Apple och tycker att den är enklast. Vill bara ha ett klick in.