När man tror att det inte kan bli värre
När jag kom hem från min cykeltur så bestämde jag mig för att gå och se Annie, musikalen. Jag älskar musikaler och framförallt Annie. Den spelas här i San Francisco under tio dagar. Lucky me! Jag hade kollat upp tid och biljetter igår så jag tog helt enkelt cykeln och drog iväg. Jag ville inte åka i för god tid eftersom det är rätt skumma kvarter just där. Men! Det jag inte hade räknat med – jag tänkte att jag snabbt svischar dit på min cykel – var att det är backigt här (Hur korkad?) Hur är det möjligt att Google Maps visade mig den absolut backigaste vägen? Jag var liksom högst, högst uppe på toppen. Trodde jag. Ni vet när man ser slutet – toppen liksom – och känner att yes, yes, yes, nu är jag nästan uppe och snart går det nerför. Jihaaa!
Då uppenbarar sig backen från helvetet. PS. Jag hann i tid. Hade 3 min tillgodo.
Update: På vägen hem lurade jag Sän Frän, Google maps och alla backar. Cyklade runt hela stan utan en enda backe. Det blev långt, men inte en enda backe. Min dos för dagen var liksom fylld.