Att lämna
Vilken dag det var igår! Så många härliga, peppande människor som står där och hejar när jag som mest behöver det. Det är verkligen jättesvårt för mig att göra det här avhoppet, att lämna mitt bolag, ett bolag som jag har jobbat med dag och natt och tänkt på 24/7 i flera år. Först innan jag grundade det, sen under hela resan – och under sista halvåret mer än nånsin. Fast då mer som i nån slags kristankar.
Det som fick mig att till slut ändå ta steget var när jag kom på att jag faktiskt kunde välja bort den där ständiga, gnagande oron. En oro som jag har haft med mig varenda dag och natt sen augusti månad. Kommer jag kunna betala ut löner? När ska skatterna in? Hur länge klarar vi oss? Och så vidare. Arbetstiden har jag inga problem med. Jag jobbar mycket och kommer nog alltid att göra det – jag älskar ju att ha grejer för mig. Men dålig energi, och sånt som får mig att grubbla och oroa mig för mycket, vill jag inte ha mer av. Det räcker med att jag har en ständig oro för Mio, nästa operation och vad som ska hända med honom. Det är liksom för mycket att ha ett orosmoln till, utöver det. Jag borde spara min energi helt enkelt.
Så det var det (tanken på att det redan är tufft nog mentalt som det är, allt kring Mio) som gjorde att jag (äntligen?) tog beslutet att släppa NewsHubby. Det var svårt att komma dit och jag tror att jag är typ världssämst på att ge upp saker som jag har gett mig in i. Jag tycker att det är svårt att göra konkreta avslut. Men det gör jag alltså nu. Ett konkret avslut med NewsHubby.
Det jag upplevde igår, på Malmö Näringslivsgala, när jag hade outat det här på scenen… Wow! Shit vad det finns många härliga, stöttande och inspirerande människor omkring mig. Minc-Petra (vilken coach du har varit!!) , Sofia (min entreprenörs-BFF), Alex (min själsfrände som alltid fattar allt utan att jag behöver säga nåt. Är du synsk??), Peter (OMG vad du har fått lyssna på våndor och ångest emellanåt), Jeanette (du dök plötsligt upp där innan jag skulle upp på scenen, med så kloka visdomsord. Tack!), uppmuntrande mail från andra entreprenörer… och så vidare… Så himla många fina människor överallt. Tack för att ni… är så fina. Det är lätt att tappa tron på sig själv när man har svackor och går igenom sånt här, men det är såna som ni som ändå gör att man håller sig uppe. Och… viktigast av allt; fortsätter att tro på sig själv. Och det gör jag.
Det är inte så farligt att hoppa ändå – och det är faktiskt mycket tack vare alla människor omkring mig <3 Vill ni höra hela storyn så lyssna i vår podd. Här.
Sydsvenskan skrev en artikel om det efter att jag hade pratat på Näringslivsgalan. Då blev det om möjligt ännu mer verkligt.