Konkurs och lärdomar av det
Ni kommer väl ihåg att jag pratade om att jag lämnade NewsHubby, och ångesten över det? Jag gillar konkreta avslut (Har blivit sån, efter att alltid ha varit tvärtom) och bestämde mig för att istället för att gå och dra på det, och samtidigt dessutom betala dyra räntor varje månad, ansöka om att sätta bolaget i konkurs. Det är så.himla.skönt! Fast jobbigt.
Det känslomässiga har jag redan gått igenom, det här med att jag lämnar något som jag har jobbat så hårt och brann för. Men själva processen, som ju sköts av tingsrätten och är väldigt strikt och regelrätt – den känns så stor och läskig. Brevet som jag fick hem om att jag ska infinna mig i rätten för att svära ed… oh my God. Det känns stort. Men samtidigt så är det “bara” nåt man ska göra, och snart är allt över. Väldigt skönt ska det bli.
Det värsta är de övriga inblandande som har trott på det här. Almi (som jag har fått innovationslån och tillväxtlån från) och investerare till exempel. De som ändå har varit med och satsat på det här. Det är på grund av sånt som ett sånt här beslut tar alldeles för lång tid att ta. Fick dock världens finaste mail av min investerare igår. Ett mail där det står att “du är en fantastisk person Alexandra, och det är no hard feelings, de pengarna kan jag både ha och mista och nu önskar jag dig ALL framgång”.. typ så. Jag blev så glad!
Lärdom av det här då? Som ni förstår så är det inte att jag inte vill starta fler företag och projekt, absolut inte, men däremot att jag aldrig igen ska vara i den där gråzonen för länge. Med gråzon menar jag den där fasen då man har svårt att bestämma sig. Det är mycket bättre att ta ett beslut så fort som möjligt, i alla fall om man går och oroar sig 24/7. Det är inte värt det om oron tar över för mycket av ens liv. Det har jag lärt mig.
Nu då? Ja men vi satsar ju helhjärtat på den andra delen – PR with an Edge – och snart kommer vi ut med en massa nya och spännande nyheter. Vi håller på att utveckla verksamheten på flera olika sätt. Och så jobbar jag ju som Personlig tränare en dag i veckan.
Så just nu är livet faktiskt väldigt bra, men jag vill lova att det har varit väldigt jobbigt att komma fram till det här beslutet, och att faktiskt göra det. Svintufft faktiskt.
Sydsvenskan och Breakit skrev om det här igår:
