Idag var en stor dag. Min lille kille (ja ja okej, han är 12 år men vänta ni bara tills era barn är i den åldern. Ni kommer förstå då) tog bussen själv från sin pappa. Och här stod jag och tog emot. För han ska nämligen till skolan 🙂 Det är väl konstigt att han alltid blir bra ett tag när han är nyopererad. Hur kan det komma sig? Det måste hända något med trycket då som gör att det blir bra ett tag. Ibland håller det ett par veckor, ibland flera månader. Håller tummarna för flera månader på ett sätt… men på ett annat sätt inte, för vi vill ju mäta nu när han väl har den där apparaten inopererad.
Ja ja, hur som helst. Han åkte buss. Själv. Och jag stod här och hoppade och förstod inte varför det tog så lång tid. Det brukar ta 14 minuter men jag tror att det tog minst 18. Så jag gick ut och ställde mig på busshållplatsen och väntade. Och sen kom han. Min stora lille kille.
Sen tog vi en promenad. Det är så soligt så vi tänkte att vi skulle gå och sätta oss ute på stenarna och titta över till Köpenhamn. Men så mötte vi hans kompis. De kramades (hur gulligt?) och bestämde att de skulle gå till skolan tillsammans. Så jag fick inte följa med. Fick gå hem.
Och nu, eftersom det är fredag, så har jag PT-dag. Jag jobbar som PT på fredagar, och det är så himla kul kontrast till det andra som jag gör.
❤️❤️❤️???