Dag: 17 maj, 2016

Träna prestationsinriktat eller inte?

Det är mycket snack om att man måste ha en plan med sin träning. Att man ska träna så kallat prestationsinriktat. Jag håller med, om man är en person som redan har träning som en naturlig del i sin vardag, men däremot inte alls om man är en person som antingen har svårt att komma igång, eller som är all in-typen som ständigt kommer igång men som också ständigt tappar det. Jag tillhör och har tillhört båda typerna, men bestämde mig – som den all in-typ jag är – att en gång för alla sluta upp med att låta det beteendet förstöra träningen. Och istället för att gå all in och sen tycka att jag var världens sämsta när jag inte hann eller orkade köra lika hårt, så körde jag lagom. Jag vet, det ordet är rysligt för en all in-människa. Men de där argumenten som “Jag måste gå all in för att lyckas” håller ju inte om du fortfarande som 30 eller 40-åring inte har kontinuitet i din träning.
Så jag tycker så här: Om man har svårt att komma igång och hålla det – tänk inte prestationsinriktat. Tänk istället att varenda träningspass, om det så är 20 minuters promenad, är bra! Får du in tre 20-minuterspromenader i veckan så är det mycket bättre än ingenting alls. Och har du tur så kommer du, eftersom du inte håller på att slösa energi på att trycka ner dig själv, råka gå ut en extra gång ibland, eller till och med ta ett pass på gymmet eller liknande. All träning är värd en klapp på axeln i det här stadiet.
Sen… när du har fått in träningen som en naturlig del i din vardag – ja, då behövs det definitivt prestationsinriktad träning. Om inte annat så för att se tydligare resultat och därmed hålla motivationen uppe. Det finns tydliga principer för hur man ska träna för att bli starkare, snabbare, smalare (då handlar det visserligen mer om kosten) och så vidare, det är bara att välja och vraka bland det som man tycker verkar roligast. Det sämsta man kan göra, om man vill ha resultat, är att gå och träna samma sak vecka ut och vecka in, och aldrig ta ut sig ordentligt eftersom kroppen har vant sig vid de passen man brukar köra. Istället borde man lägga upp en plan och träna prestationsinriktat. Det är så himla kul att se att man blir bättre!
Jag håller just nu på att träna på handstående, och lägger inte ner så värst mycket tid på det utan gör det mest som ett avslut ibland efter mina träningspass, men märker att jag snabbt får bättre kontroll och balans. Snart vågar jag kanske stå utan en vägg bakom. Kanske… 😉handstand

Kommentera (0)

Är det okej att vara morgonsur?

Vissa människor är morgonmänniskor – andra inte. Både jag och Mio är morgonmänniskor, och jag tror att det är en inställningsfråga. Eller? Har jag fel? Det har jag kanske, för samtidigt så – när jag tänker efter – så har Alvin alltid haft förmågan att sova länge på morgnarna. Ibland, när han var riktigt liten, och mormor (ja mamma alltså) sov här, så fick hon väcka honom vid 10,30. Och idag startar vi alla dagar i motvind. Från att jag väcker honom på morgonen (det tar ganska lång tid och gör mig till slut ganska irriterad) tills att han är någorlunda trevlig så går det minst 30 minuter. Ibland, om jag själv är utsövd och glad så accepterar jag det och bara gillar läget. Andra dagar, som idag, när jag själv har sovit lite för lite och är trött så är det värre. Då blir jag sur och tvär och tycker att han borde skärpa till sig. “Du kan ju inte förstöra hela familjens morgnar bara för att du har dåligt morgonhumör”… tänker jag. Och säger. Har jag fel? Kan man inte hjälpa att man har dåligt morgonhumör?DSC_0140

Kommentera (0)