Det här med dieter är inte min grej alltså. Så fort man har nåt förbud så vill man ju göra det. Eller snarare att man blir besatt av tanken på att man vill ha det som man absolut inte kan få. Jag är just nu fastande (Fy sjutton vad tråkigt det är) eftersom jag ska röntgas imorgon. Jag hade ju njursten för ett tag sen så nu ska jag bara röntgas för säkerhetsskull. Jag mår hur bra som helst så gissar att allt ser fint ut. Men jag måste ändå fasta. Och jag hatar det. I tre dagar har jag gått på nån slags diet som går ut på att jag bara får äta kokt mat, ingen potatis, inga fibrer, inget fett, inga mjölkprodukter. Och från idag på eftermiddagen så äter jag ingenting alls. Fick äta sista målet i form av vitt bröd. Så redan nu längtar jag till lunchen imorgon. Röntgen är vid 11, sen ska jag äta så det står härliga till.
Men till saken nu då – det här med dieter, bantning och fastande, det är inga bra grejer. Det är dumt att misslyckas, så vad du än gör, även om du vill gå ner i vikt – håll inte på med strikta dieter. Man blir som sagt besatt av tanken på mat, det blir alldeles för mycket tankar och känslor kring det. För stort fokus på något som bara ska kännas bra. Eller inte alls. Kännas alltså. Så fort man äter med känslor så blir det fel.
Vill man gå ner i vikt är det mycket bättre (som jag har sagt tusen gånger förr, men som jag idag känner starkare än någonsin) att hitta något utan förbud och där det finns en långsiktighet. Jag lovar… över tid så kommer du ändå att uppnå samma resultat. Eller bättre.
Att fasta suger. Jag vill ha maaaat!