Dag: 18 juni, 2016

Vad säger man till tonåringar när de börjar dricka? Eller inför det – när ska man börja prata om det liksom? Och i vilken form? Strängt eller förstående? Eller både och kanske? Jag är säker på att det finns en massa kloka människor som läser min blogg. Kan ni inte komma med lite input här?

Nu är inte vi där ännu, och jag tror att det dröjer rätt länge för Mio, men jag är medveten om att dagen kommer då han vill börja dricka alkohol. Och jag är medveten om att det förmodligen inte kommer att dröja tills han är 20 år och själv får gå till Systembolaget. Och jag hatar det. Mest för att det för en diabetiker är livsfarligt att dricka. Problemet är att man inte känner när man blir låg (hur bra kontroll på sin fylla har en tonåring?), plus att en akutspruta inte fungerar när man har alkohol i kroppen. Så jag är livrädd mestadels av den anledningen, men är säker på att många föräldrar, av olika anledningar, också är rädda för det här med när kidsen börjar dricka. För det är ju vad de är… kids.
Så hur gör man? Ska jag säga: “Du får absolut inte dricka och får utegångsförbud om du gör det!” och riskera att han gör det i smyg och inte vågar gå hem om det råkar gå överstyr? Och att hans kompisar inte vågar släpa hem honom (om det skulle behövas) för att de är rädda för min reaktion. Eftersom jag då är så sträng. Eller “Om du ska dricka så vill jag veta det, och så vill jag veta vad ni gör” – precis som att jag då godkänner att han dricker. Det känns ju inte heller rätt.
Och det här är svårt. Riktigt svårt! För alkohol är så oerhört integrerat i våra liv, så barnen växer ju upp med att det är helt normalt att dricka vin till maten var och varannan dag, och att det alltid dricks på helgerna. Det där med att man tar fram ett glas vin och nöjt säger “Nuuuuu är det fredag” – det är klart att de ser på det och inspireras av det. Precis som de inspireras av att ha en förälder som tränar. Eller nåt annat. (Det där med att barnen inte gör som vi säger utan istället gör som vi gör – det gamla slitna uttrycket ska vi inte förminska. Det ligger sååå mycket sanning i det). Tanken är inte att jag vill skuldbelägga folk som dricker, men jag tänker att vi borde ha det i åtanke sen när barnen börjar anamma vårt sätt.
Mina barn har inte haft särskilt mycket alkohol omkring sig eftersom jag bara dricker när det är fest. Jag har aldrig druckit ensam och skulle inte få för mig att dricka ett glas vin till maten en onsdag. Jag har liksom aldrig gjort det, och har egentligen ingen uttalad anledning till varför, jag gör bara inte det. Har aldrig ens vin hemma. Och sen har vi ju sällan festligheter här hemma eftersom Mio har varit sjuk i flera år. Så det har inte blivit så mycket alkohol helt enkelt. Men jag inser ändå att det kommer att vara en spännande grej som både Mio och Alvin kommer vilja testa.
Så min undran är: Hur ställer man sig till det här som förälder? Vad säger man? Hur sträng ska man våga vara? Vad sätter man upp för regler? Ni som har barn som är större – hur har ni gjort? Hjälp! 
Kan han inte alltid vara den här snälla lilla (oskyldiga) killen? 🙂