Dag: 4 juli, 2016

På onsdag ska jag klippa mig – och ja det är rätt stort eftersom det inte sker alltför ofta. Jag sa till min frisör, när vi sågs, att “Ska jag inte klippa page nu då?” Hon bara: “Jo, absolut – du sätter ändå upp det direkt, så… whatever typ”. Ha ha… hon har så rätt. Tyvärr. Önskar att jag vore lite, lite bättre på det där med frisyrer. Men det är ju svinjobbigt. Tränar och duschar rätt ofta – ska man hålla på och fixa då liksom? Det hinner jag inte. Och nu på sommaren – då duschar man ju ännu oftare… och badar och så ibland. Och sen tänker jag på vädret… hur sjutton behåller man en fixad frisyr i regn? Snö? Blåst? Ja jag förstår inte hur alla ni med svinsnygga frisyrer gör..?
Typ nåt sånt här tänker jag… fast nu har de ju olika frisyrer på alla bilder. Men jag tänker att jag ju har snedbena, och att jag inte vill ha det för platt och välfriserat men ändå… snyggt liksom. Page på nåt sätt i alla fall. Men inte så kort att jag inte kan sätta upp det förstås. Jag var ute med en gammal kompis häromkvällen och han sa två viktiga frisyrsaker: 1) Så fort man är lite äldre (ja men typ som jag) och klipper kortare frisyrer så blir man tantig 2) Att det är väldigt kul att jag tar med bilder till min frisör. (Gör inte alla det, undrar jag?)
 

Ja! Ja! Ja! Vi får lov att resa för försäkringsbolaget. Ja alltså försäkringen kommer att täcka. Så här står det:
“Försäkringsbolag: IF SKADEFÖRS (S) (PRIVAT)
Sjukdomsdiagnos:  IDIOPATISK INTRAKRANIELL HYPERTENSION + DIABETES TYP 1
Vi har efter genomgång utifrån den medicinska informationen som vi tagit del av, bedömt att din sjukdomsdiagnos omfattas av reseförsäkringen, som vilken annan akut inträffad sjukdom eller olycksfallskada”.
Nu måste vi in och boka bara! Tjohoo, det är väl det minsta problemet – förutom att priserna är skyhöga. Det bästa jag kan hitta är till Mallorca (igen) för 30,000:-. Redan nu på lördag. Så vi får se om vi hinner få till det. Men vi får lov att resa och det är huvudsaken. Tänker att jag måste ringa neurokirurgen också, bara för säkerhets skull, och se så att de tycker att det är okej att resa med hela apparaturen i huvudet.
Update: Suck.. nu är det fullt på lördag men finns på tisdag! Snabba ryck här alltså.
Det kanske inte är världens mest äventyrliga grej att åka till Mallorca igen – men vad tusan – sol, värme, poolhäng och avslappnad mamma. Så himla härligt! 

Det värsta med diabetes typ 1 är:

• att risken att dö i förtid är dubbelt så stor än om man är frisk.
• att det alltid finns en risk att man blir för låg och hamnar i koma eller för hög och blodet förgiftas (=dör)
• att organen tar stryk
• att blodsockret plötsligt (ganska ofta) är totalt oförutsägbart. När man minst anar det, och egentligen hade planerat in lördagsgodis, så är Mio skyhög och får därmed avstå. Det är jättejobbigt för honom, han blir helt knäckt vid de tillfällena, stackarn.
• att man ständigt går omkring och är orolig. Barn med diabetes tvingas snabbt bli mogna och kontrollerade kring maten. De får ta ett väldigt stort ansvar och jag märker på Mio hur ängslig han blir när han har dåliga värden.
• att man ibland, fast man är hungrig, avstår från att äta. På grund av att det är sent på kvällen och man har dåliga värden. Som för Mio ikväll… Vi skulle snart lägga oss… och han var lite hungrig men ville inte äta, för han vet hur dåligt det är för honom om blodsockret inte är bra i natt. Det är väldigt svårt att hålla på och justera blodsocker på nätterna…
• att folk har så lite kunskap om det (inget blameande här alltså, bara fakta. Känner att jag borde dra igång en ordentlig kampanj för att lära ut…) och inte vet vad man ska göra om en diabetiker tuppar av. Man ska ge socker, i flytande form – för det går ju inte att tugga om man är avsvimmad – och smeta runt på tandköttet, då går det snabbast in i kroppen. Socker! Socker! Socker! Alltid socker om man skulle se att en diabetiker plötsligt tuppar av.
• att man aldrig, aldrig kan ta en liten paus från sjukdomen – inte ens när det är semester.