Framme, lunchade och badade
Resan gick bra och alla mår bra! Mios tryck i huvudet verkar vara helt oförändrat så vi har inte ens kollat det, eftersom han mår bra. Resan hit bestod mest av att sova för en del av oss.
När vi kom fram slängde vi snabbt av oss reskläderna, smorde in oss (barnens värsta), gick och åt lunch (Mio räknas nu som vuxen så det blir dubbelt så dyrt med mat i år – och det är lite ironiskt eftersom han är diabetiker och äter minst av alla. Men så är det ju) och slängde oss sen vid poolen. Jag vid poolen och barnen i poolen.
Jag har aldrig blivit detoxad från min telefon så snabbt. Jag tror att jag hade fått en överdos innan vi åkte hit så jag har inget som helst intresse av att ha den med när vi lämnar rummet. Förutom om jag lyssnar på ljudbok – då får den liksom hänga med ändå. Men inte som telefon, utan bara som ljudbok då. Så ring inte mig i onödan. I'm off ? (förutom mina kollegor då – ni ska så klart ringa när ni vill!!)
Och vad händer då, då – när jag stänger av så där? Jo men så fort jag inte sitter vid datorn eller telefonen och jobbar så börjar min kreativa del av hjärnan att spinna på högvarv . Och ännu mer när jag byter miljö så här. Det känns som att jag har määääängder av idéer som bara står på kö för att bli utvalda och iscensatta. Fast ingenting är formulerat än, inte ens för mig själv – jag har ju precis kommit hit – men det handlar om allt från att skriva en bok till att ta fram en bättre diabetesväska. Och allt däremellan. Och det bästa av allt är att jag hinner se barnen på ett annat sätt.
Men nu ska jag duscha, och sen ska vi gå och äta middag. Mums! Imorgon bitti ska jag köra crosstraining-pass utomhus.
