Han är så duktig min lille kille. Det är inte lätt att sköta diabetesen på semestern. Det är ständigt en massa prylar som ska med ut och in och ska bäras på. Varje gång vi kommer hem ska de stoppas in i kylen och sen när vi går ut måste han se till att allt är påfyllt och packat som det ska. Varje morgon, innan vi går till poolen, måste vi lägga en specialkylväska i blöt (Den är så bra! Man lägger den i blöt i 5 minuter och sen håller den kylan i två dygn eller nåt) och vid poolen måste vi hitta skugga att lägga allt i. Och så alla blodsockertagningar… när han måste upp ur poolen, torka fingrarna och ta blodsocker. Är han då hög så måste han ta insulin, och är han låg måste han äta nåt.
Sen när vi andra springer och hämtar mat från buffén, så sitter han där och tar sitt blodsocker och sen insulin. Och det värsta är väl ändå allt gott som finns på buffén, och som han inte kan äta. Vi lärde oss det förra året när vi var här, att om han äter friterat så håller blodsockret skyhöga nivåer hur länge som helst. Så han väljer med omsorg vad han ska äta. Slösar inga onödiga kolhydrater. Har han valt nån slags potatis som ändå inte var god, så äter han inte det utan sparar sig till nåt bättre.
Tur att han är en finsmakare. Det hade varit värre för Alvin som mer äter som… ett barn. 