Det känns lite långtråkigt att komma hem. Typiskt mig – jag har alltid så mycket att göra och så ont om tid, och ändå så blir jag så snabbt rastlös när saker tar slut och jag får tid över. Som den här resan till exempel. Vi kom hem inatt och jag tycker på ett sätt att det är så mysigt att gå här hemma och tvätta och fixa och ha mig. Men så finns det en annan del i mig som rycker, och som vill göra nåt. Och samtidigt så har jag ju flera riktigt roliga projekt att ta tag i om jag bara… tar tag i dem:
- Åka och köpa växter
- Sätta upp armeringsjärnet som jag köpte för ett tag sen (samma som till poddrummet) och printa ut inspirerande bilder (Det vill jag verkligen göra, men jag har ingen skrivare hemma. Måste in till kontoret i såna fall)
- Rensa rum för rum och sen fixa rum för rum. Det är någonting i vardagsrummet som gör att jag inte trivs där. Måste ta reda på vad det är, och åtgärda nu inför hösten.
Jag och Alvin var i stan idag och spelade Pokémon Go och åt lunch. Jag från Holy Greens (oj vad jag hade längtat) och Alvin från Burger King. Vi satte oss på trappan vid kanalen.
Och Alvin gjorde konster med pommes som han kastade upp i luften och fångade i munnen. “Det här är mysigt mamma” sa han. Det bästa jag kan höra. Så då bestämde jag mig för att stanna så länge han hade kul och ville uppträda.
Men nu är både Mio och Alvin ute här på Ön med sina kompisar. Det är det här som kommer börja hända nu… jag har barnen men ändå inte. Jag måste stanna hemma eftersom de är här, men så är de ändå inte här med mig. Tänk när “fredagsmyset” så småningom försvinner. Hjälp…