Jag vandrade ju på Kullaberg förra sommaren, och förutom att jag gick fel i flera timmar (sååå typiskt mig) så var det en alldeles fantastisk vandring. Jag är typen som gärna går på – man ser ju alla härliga vyer fast man rör på sig – så jag kommer rätt långt på relativt kort tid. Och jag tänker att nu när barnen ska till Jonas några dagar så är det dags igen. På söndag eller måndag blir det vandring! Ser redan fram emot det! Förra gången gick jag helt själv, och använde knappt mobilen heller, och jag älskade det. Det verkar som att det är enda sättet för mig att vara här och nu helt själv – att vara i rörelse. 
[…] kom inte iväg på vandringen igår eftersom jag hade så många ärenden att fixa i och med Alvins födelsedag. Men det blir […]