Dag: 24 juli, 2016

Träning

Träning för att bli mindre kobent

Av Alexandra Bylund / 24 juli 2016, 23:44

Att vara kobent handlar ofta om att man har för dåligt tränade sätesmuskler. Man kan jogga, powerwalka och hålla på – men så sover ändå rumpan gott och är inte alls med på noterna. Och då faller det ihop lite och man blir kobent. Men det fina är att det går att träna bort, genom att väcka rumpan. Jajamensan, om den har legat där och snarkat ett tag så är det nummer 1 att väcka den innan man börjar med tunga knäböj och utfall. För om rumpan sover så är det med största sannolikhet andra muskler (t ex framsida lår) som kompenserar i de övningarna.
Så hur gör man då för att väcka rumpan? Här är tre bra övningar:
1) Höftlyft – Ligg på golvet och sätt hälarna så nära rumpan du kan. Pressa höfterna upp mot taket så mycket och hårt du kan och släpp sen ner igen. Gör detta fokuserat under 1 minut och sen vilar du. Repetera så att du kör övningen totalt 3 minuter. 1 x 3 alltså.2) Utfallssteg utan vikter – Fokusera på att hålla knäet så rakt som du kan. När rumpan sover så kommer knäet med största sannolikhet att peka inåt lite, men det blir bättre efter hand. Så länge knäet pekar inåt, fortsätt nöta och sen när det blir mer rakt fram kan du lägga på lite vikt i form av hantlar eller kettlebells i händerna eller stång över nacken. Jag föredrar stång. Kör 20 utfallssteg x 3.3) Sidogång med gummiband – Ta ett gummiband och fäst under fötterna. Ta upp det och korsa det. Vila händerna mot höfterna eller längre upp (gummibandet ska vara sträckt) Gå rak i kroppen med neutral hållning åt sidan. OBS! Gummibandet måste hela tiden ha en spänning mellan fötterna, annars är det fusk. När du känner dig som en zombie har du rätt teknik 😉 Kör 12 steg åt höger och 12 åt vänster. Gånger 3.

Kommentera (0)

Personligt

Om hur växter gör det så fint hemma

Av Alexandra Bylund / 24 juli 2016, 19:06

Jag älskar växter. Men är ju så dålig på det. Men idag tog jag mig tid och åkte till Plantagen och handlade en massa tåliga växter. Och så läste jag på lite snabbt när jag kom hem om hur jag ska sköta dem. Får nog sätta på post it-lappar på dem nu i början för att komma ihåg. Men de flesta vill ha fuktig jord och inte för soligt är min sammanfattning. Tips! Istället för att slänga gamla växter som bara har några kvistar kvar – klipp av kvistarna och sätt de i små vaser. Så här: växter Och ett till tips: (Kan vara så att det här är nåt som alla redan vet och kan, men det finns säkert någon till som är växtanalfabet) Använd en blomspruta och spraya bladen med vatten några gånger i veckan. Det gör tydligen susen.

Kommentera (0)

Entreprenörskap

Varför märker man inte ut affiliate-länkar?

Av Alexandra Bylund / 24 juli 2016, 13:26

Jag undrar över en sak: Det har ju varit en himlans massa rabalder över Isabella Löwengrip och att hon fälldes för smygreklam. Jag tycker att det var en rätt tuff dom med tanke på att det är hennes eget märke som hon har länkat till. Jag känner själv att det hade blivit väldigt märkligt om jag alltid – så fort jag nämner mitt företag – ska märka ut det som att inlägget är sponsrat. Det känns ju jättefjantigt. Visst, det är mer direktsälj i hennes bolag, men jag tycker ändå att det var lite väl hårt.
Det jag däremot inte förstår är att det verkar helt okej att köra med affiliatelänkar utan att tala om för läsaren att när du klickar på den här länken så tjänar jag pengar. Varför skulle det vara mer okej än någon annan slags sponsring/ smygreklam/ sponsrade inlägg? Alltså jag menar, varför skriver man inte att det är sponsrat när man använder sig av affiliatelänkar? Visst, man kanske inte åker dit på det om man inte har en jättestor blogg, men de flesta har ju ändå blivit duktiga på att märka ut vanliga sponsrade inlägg. Vad är skillnaden? Har jag missat något? Vad jag har sett så är det bara de riktigt stora bloggarna som märker ut affiliate-länkarna med “adlink”. Borde inte alla göra det? 1) för att slippa åka dit. Och 2) (kanske ännu viktigare) för att bloggläsarna ska förstå att det är en annons där du faktiskt tjänar pengar så fort de klickar och köper.
Ba' undrar??

Kommentera (0)

Sociala medier

Sockerfällor

Av Alexandra Bylund / 24 juli 2016, 10:01

Vi är inte extremt nyttiga av oss här hemma. Barnen, eller i alla fall Alvin då, får mycket lördagsgodis och en massa gott på fredagkvällar under höst och vinter. Och då tänker vi inte på hur mycket socker eller fett det är i. Jo för Mios del förstås, där försöker vi anpassa det för att han inte ska få för höga blodsockervärden.
Men det finns en del saker som vi aldrig äter – som är riktiga sockerfällor:

Juice och saft – inte ens nu när vi var på semester så fick Alvin det på morgnarna eller till maten. När man äter från buffé sådär så får man ju själv gå och ta dricka, och han skulle inte drömma om att be om juice. Det har liksom blivit en vana.
Söta flingor (det vill säga de flesta, även Kellogs Corn Flakes) – Vi äter alltid nyckelhålsmärkta flingor och jag försöker promota Frebacos havreringar så mycket det går eftersom det är de bästa.
Jordgubbskräm, hallonkräm och liknande. Bara så onödigt. När ska man äta det liksom? Som mellanmål är det svindåligt (sött) och som godis är det ju inte lika gott som godis.
Fruktyoghurt – det är sån himla sockerbomb och ungefär som att äta en massa sylt.

När det gäller Mio så är allt helt annorlunda. Om han har väldigt lågt blodsocker så är det bra med söt saft eller Dextrosol, men oftast så försöker vi undvika onödigt socker ännu mer för hans del. Och så får han dricka light-drycker. Det har jag varit väldigt mycket emot innan (för barnens del), men det var bara att glömma när han fick diabetes.
Det här är de flingor som vi äter. Frebacos är överlägsna – de andra smakar nästan som godis i jämförelse och är någonting som vi mest äter när vi lyxar till det. Fast jag föredrar faktiskt Frebaco alla dagar i veckan. Det blir en vana att äta nyttiga flingor. Testa! flingor

Kommentera (0)

Personligt

Ett barn och en hund

Av Alexandra Bylund / 24 juli 2016, 08:41

Det är så väldigt mysigt att umgås med ett barn i taget. Mina och Alvins kvällsturer med Bruno (vovven) är nästan det bästa på hela dagen. Mio förklarade för mig häromdagen att han är stor nu och inte bara kan hänga omkring med mig och Alvin, utan mer vill vara med sina kompisar. Jahapp. Det var det liksom. Vips så är de utflugna. Buhuuuu! Låt de alltid bo kvar hemma. Men återigen… jag är så glad att han är frisk och får vara lite vanlig. Hoppas, hoppas bara att det håller i sig länge den här gången.
Alvin vill helst att Mio ska hänga med oss, men uppskattar nog våra ensamma stunder också.

Kommentera (0)