Tänk att det finns människor som försöker jobba på sitt “Jag måste lära mig att säga Ja”. Jag är precis tvärtom och måste lära mig att säga Nej. Eller jag har redan börjat lära mig faktiskt och börjar bli bättre på det. Framförallt på att säga nej utan förklaring. Jag behöver ju inte ha en förklaring, även om jag ibland förstås vill ge det, men då räcker det med en för mig godtagbar förklaring. Den behöver inte bli godkänd av den jag säger nej till. “Nej, jag har inte tid” räcker till exempel bra. Mer än så behöver jag inte förklara. Och det fina när jag säger nej till andra är att jag säger ja till mig själv. Ju.
Och sen finns det ett tillfälle till där jag behöver lära mig att säga nej, och det är när kalendern är full. Hur gärna jag än vill. Är den full så är den full. Måste lära mig det.
Hur är det med er? Har ni svårt att säga nej?
Nej! Ser ni hur jag fokuserar på nejet?
Håller med, jätteviktigt att kunna säga nej. Minst lika viktigt är det att kunna acceptera ett nej.